Vi fixar det

Nu har tisdagen och nästan hela onsdagen passerat så nu har vi varit till veterinären, röntgat och hunnit smälta allting en aning. Ojiji har fått en rejäl ledbandsskada på kronan. Det har bildats pålagringar på två ställen. Mycket på utsidan. Det positiva är att han inte fått en fraktur och att skadan inte sitter i en led. Pålagringarna sitter nästan 3 cm från leden så det är bra. Han är ren i skritten vilket också är bra. Dock är det en allvarlig skada och konvalescenstiden kan vara lång, flera månader får man räkna med. Om konvalescenstiden blir lyckad så blir han troligtvis så bra att han håller för det vi hittills sysslat med. Det finns givetvis inga garantier och det viktiga är att han inte vrickar till denna skada igen nu. Han ska äta kortison i två veckor och vi skall tillbaka till veterinären för ett ultraljud på skadan om två månader.

Vi fortsätter att hålla tummarna nu och det är bara att hoppas att han blir bra snart. Hade jag skrivit detta blogginlägg igår så hade det blivit betydligt mörkare. Jag var riktigt nere på kvällen eftersom jag tycker så fruktansvärt synd om hästen. Varför skulle det hända? Varför skulle det gå så illa? Det här fanns inte med i vår plan. Det är så orättvist! Det känns förjäkligt att han har fått överben, han som alltid haft så rena, fina ben! Tänk om han kommer att ha ont av detta hela livet? Det är verkligen den värsta tanken....

Idag fick jag ändå en positiv känsla. Så fort jag klev ur bilen så såg jag på honom att han var "okej". Det var som att han bara genom att titta på mig sa "Det är lugnt matte. Jag fixar det här". Han hade en annorlunda utstrålning jämfört med de senaste dagarna och han var så "snuppig", som vi brukar säga i stallet, så där extra go, glad och mysig. Det kanske låter flummigt med han hade en helt annan energi idag, en energi som han spred rakt mot mig så fort vi sågs, och jag blev lugn direkt. Han rörde sig ännu bättre nu och kronan/kotan var lite mindre svullen, faktiskt. Kan kortisonet ge effekt så snabbt? Det är ju fantastiskt i så fall.

Vi har ändrat om i hagarna så nu går han med sin lillasyster i en mindre hage. Peppar peppar så verkar det fungera bra. Ojiji får inte bli bortschasad av någon häst i hagen och det blir han inte av Scherina.

Jag och O tog en promenad och letade efter gröna strån att sluka. Han får gå promenader och det är tur, annars hade vi blivit tokiga båda två! Nu ser vi fram emot mysiga vår-och sommarpromenader. Idag bestämde vi att nu är det bara positiva tankar som gäller och vi ska klara detta tillsammans! Tack Micke för din stöttning också. <3 Ja, tack till alla som stöttat och stöttar såklart! <3

Det är tur att jag har min lilla snuppis också. Man får verkligen annat att tänka på när man har barn. Hon var så duktig igår. Hon följde med till stallet och släppte ut hästar, mockade och följde sedan med till veterinären. Världens bästa Marie tog hand om henne när vi andra stod i "röntgen".

Idag var jag och lilla T på stan och drack kaffe med Lotta och Alvar på Tant Ancis. Det var jättemysigt och skönt att få komma iväg en sväng. Innan vi åkte iväg så var T lite gnällig och missnöjd, och jag börjar nästan själv att grina när hon gör det. Hon tyckte att det var jätteskoj att åka iväg till stan och umgås med en av killarna! Nöjd och glad! Och jag med.

Tack för idag!
(Yvonne O. har fotat de äldre bilderna på Ojiji/mig/Scherina)

Min fina vän...

Min fina vän...
Tårar rinner och tiden har aldrig gått så långsamt.

Idag förstod jag att det inte står rätt till med Ojijis kronled. Han har hela tiden blivit bättre sedan skadan/stukningen men kotan har varit svullen hela tiden. Ojijis massör såg det jag/vi inte sett tidigare och jag ringde till veterinären omedelbart. Men hur ska jag kunna vänta i tre dagar innan vi får komma till veterinären? På sätt och vis så vill jag inte alls se röntgenplåtarna, jag vågar inte. Jag är så fruktansvärt rädd för att det skall vara något allvarligt som inte går att behandla. Jag vill inte att tisdagen skall komma, jag vill stoppa huvudet i sanden.

Jag kan inte njuta alls av den här fredagskvällen, sitter bara och väntar, och har läst på nätet om bl.a pålagringar i kronleden. (Ringkota kallas det). Inte direkt upplyftande läsning kan jag säga.

Jag är så tacksam för att Marie ställer upp och skjutsar oss på tisdag. Fina Marie. Idag fick Ojiji prova hennes släp så han inte får en chock på tisdag när han inte åkt släp på ett år och dessutom aldrig åkt i Maries släp. Jag var beredd på att han skulle vara väldigt skeptisk och att vi skulle få hålla på lääänge. Vips så stod han inne i släpet och var så lugn och modig! Jag grät en skvätt för att jag blev så stolt över honom! Bara den som har haft problem med lastningen förstår känslan när hästen litar på en och går in själv utan problem.

Snälla håll alla tummar för min fina vän. Han måste bli bra.

Nu kanske du tänker "Men hon äger väl inte ens hästen"? Nej, jag äger inte ens hästen. Jag är "bara" fodervärd, och har "bara" varit det i snart nio år. Förstår du hur mycket man kan älska någon? Jag har haft hästar i mitt liv sedan jag var fyra år och att få ha en egen häst har jag drömt om varje dag och varje natt i hela mitt liv, men jag har aldrig haft möjligheten att köpa en. Förstår du hur det känns? Jag och O har gått igenom otroligt mycket tillsammans och han har lärt mig allt som är värt att veta om hästar och ridning. Jag har hittat min häst. Även om han inte (ännu) är min på papperet.

Våra vägar korsades för snart nio år sedan och han har hela tiden stått ut med mig och min okunskap och bara väntat.. "Jaha, när ska hon förstå?" De är nu under de senaste åren som jag har börjat förstå med stort F. Förstå honom och förstå hästar och förstå vad som är viktigt.
(Förresten så äger man inte ett djur, man får bara låna det av naturen).

Han gör mig så otroligt lycklig och han gör världen så mycket vackrare.
Han förtjänar det bästa av det bästa.

Nu väntar tre långa dagar...

6 plus 06

Äntligen. Nu är det inte längre -11 grader ute när man kliver upp. Nästan +6 grader var det vid 6-tiden i morse, och det gör inget att regnar idag bara det fortsätter att vara plusgrader ute.
Lilla frökens förkylning är nästan helt borta nu, och även min, som jag fick på köpet! Dock var/är vi bara småförkylda, och det tackar jag kosten och D-vitaminet för, annars hade vi säkert blivit sämre. Och snorsugen är bra, väldigt bra att ha. Flitigt använd, och lilla snuttis är sååååå duktig och ligger nästan helt still och ler när hon ser snorsugen och vänder bort huvudet bara litegrann.

Lilla fröken är verkligen en finsmakare. På morgonen ska det vara ekologisk turkisk yoghurt med rostade kokosflingor, kanel, äkta vaniljpulver och gärna några mosade bär. Då äter hon en hel liten portion och är så duktiiiiiiiiig!

Annat som passar fröken är brieost, fetaost och gräddost. En riktig ostfinsmakare. Kryddad köttfärs/älgfärs och crème fraîche är också gott. Och kokt kött och omelett.

I morse var första gången som jag lät bli att ge henne mat från "mammas restaurang" efter frukost och det visade sig vara ett lyckat drag? för det var längesedan som hon sov så här länge under första vilan på dagen. Jag hinner ju läsa och vila och blogga, det är bra.

På onsdag ska vi hem till en av
mammorna i Kovland och det blir skoj för nu var det några veckor sedan som vi hade möjlighet att ses alla tillsammans. Vi ska även på BVC på onsdag och väga och undersöka hörsel. Annars har vi inte så mycket inbokat och det är jätteskönt. Jo förresten, på lördag ska vi till Njurunda på kalas, min fina vän Sofia fyller 30 år och hennes/deras lilla dotter fyller 1 år så nu gäller det att klura ut några presenter. Det ska bli mycket trevligt att åka dit. Jag gillar kalas som är på dagen.

Igår var det en riktigt härlig dag, solen sken många timmar och vi hade en riktig korvgrillningslunch här på gården. Fina familjen Åberg-Ståhlberg kom och gjorde oss sällskap och vi hade så mysigt och trevligt! Och fina fajmoj och fajfaj var här också! Så ska det vara, mys med grillning och fika ute, och trevligt umgänge!

Det är inte lika bra med min älskade häst. Det verkar vara en rejäl vrickning det här, och han blev till och med lite sämre igen häromdagen. Vi promenerar vidare och hoppas att det ger med sig snart. Jag fick bara en släng av en dålig känsla eftersom jag nyligen sett Plus som handlade om hästar med skador som hästhandlare säljer runt. Fruktansvärt. Det har inget med Ojiji att göra men man inser att man har ingen aning om vad som hänt vid en skada och hur det ser ut på insidan och hur en skada i en kroppsdel hänger ihop med resten av kroppen...
Idag skrittade jag ut uppsuttet med honom och peppar peppar, idag var han lite mindre svullen i kotan och lite fräschare.

Jag pysslar lite extra med min stora vän och ryktstenen används flitigt nu. Jag köpte den förra året men använde den knappt då. Nu stenar vi varje dag och det är härligt. Den tar så bra att man vill inte sluta. Vinterpälsen bara rasar av och det känns så bra. Igår morse tog vi en prommis med sällskap av Yvonne och Tomas med Cappe och Nokke och det var mysigt. Jag håller bara på att bli tokig, är så ridsugen nu så det kryper i kroppen på mig! Vill galoppera, inte bara skritta! Nu när man slipper mössor och vantar och kan börja använda ridbyxor istället för täckbyxor och vägen är så där vårigt mjuk och luften är härlig och hästarna är pigga och busiga!

Igår lagade jag en rätt som jag delvis rekommenderar. Det var ett recept från Mariannes sida:
http://mariannslchf.se/kottfars-och-paprikalada-med-ostcreme/
Hoppas att länken kommer att fungera när jag publicerar inlägget. Jag rekommenderar det för att det var enkelt att laga och smakade bra. Dock fick man hacka sönder gratängen en del när den var klar... Och det blev lite trist färg på färsen, ingen bjudrätt precis. Jag använde 500 g färs, 800 g färs som i receptet till 4 pers måste vara för mycket. Skippade ostcremen och körde bara crème fraîche och grönsaker till.

Å, jag har glömt att rekommendera En oväntad vänskap. Fantastisk film! Och rolig! (Baserad på en sann berättelse). Du måste se den om du inte redan sett den. Finns att hyra på Ica Kovland :)
Nu sitter jag med lilla vinglaset (oj bara måndag idag) och njuter av tystnaden, Micke är nere i Solum och tittar på GIF-match och lillis sover. Hon har varit helt omöjlig att lägga nu när hon varit sjuk, suck. Idag gick det sådär men nu har hon sovit ett tag i alla fall. Man behöver verkligen åtminstone en egen timme på kvällen och bara få sitta ner känner jag! Jag gäspar så mycket när jag ska sjunga för henne vid nattningen så det går knappt att sjunga! Det är helt sjukt, det rinner tårar för att jag blir så trött när jag sjunger. Jag har alltid gäspat när jag ska sjunga, även under dagen, undrar varför?

Sjuk, frisk, hit och dit

Vårt lilla hjärta har nu fått sin första lilla förkylning. Jag som var så stolt över att hon varit frisk som en nötkärna sedan hon föddes. Micke är förkyld så hon blev smittad av honom... Jag trodde inte att hon skulle bli smittad men det blev hon minsann. De små bygger upp sitt immunförsvar och en förkylning hade väl kommit någon gång ändå antar jag... Hon var alldeles tussig igår lillhjärtat. Idag är hon feberfri och nästan helt bra så jag hoppas att det bara var en miniförkylning detta.
Håll tummarna för det!

Idag var sotaren här och Tuvis blev lite rädd för honom, tror det var lite "förkylningsrädd" för hon brukar inte bli rädd för nya människor. Sotningen gick bra och sedan provade vi lite kläder och gick ut i solen, härligt idag! I brevlådan låg ett brev från Tuvalies kusin Clara som ritat vår lilla familj, en mycket fin teckning. Vi blev jätteglada och ramade in den!

I förrgår var vi i Härnösand. Jag var in till Länsstyrelsen för att få lite hjälp med kartor och gränser till ansökningen av EU-bidrag till åkermarken. Det gick bara fint och jag hade egentligen inte behövt åka dit kanske, det hade nog gått bra att göra hemma vid datorn med guidning på telefonen. Men de bjöd dit mig på en liten "kurs" så nu vet vi att det blivit helt rätt i alla fall. Allt är ju nytt att sätta sig in i med en gård och tänk vad mycket man lärt sig sedan köpet!

Härnösand är en väldigt mysig liten stad med gulliga butiker och caféer. När jag pluggade i Härnösand så såg jag det där mysiga men man ville ju alltid hem så fort skolan var slut för dagen. Igår hann jag strosa runt lite och det var skoj! Jag vill väldigt gärna åka dit då och då och fika, äta lunch (Mormor Hilma heter ett mysigt ställe med dagens LCHF på lunchen till och med) och kanske shoppa lite! Dit måste vi åka nästa gång du är här Kajsa, och mamma du vill säkert åka dit, och Micke du och jag måste åka dit, och kanske någon fler vill åka dit med mig och Tuvalie över dagen och mysa? Hojta till i så fall, så åker vi dit en solig dag och myyyyyyser!

Ojiji är nästan helt bra nu efter vrickningen, det syns bara lite när han vänder tvärt. Nu har det gått 15 dagar och vi har promenerat en hel del. Det har gått bra att inte kunna rida men idag känner jag att abstinensen kryper på. Givetvis går hans hälsa först, men nu känns det som om det skulle vara okej att hoppa upp en sväng. Hoppa. Det ska vi göra så fort det går. Jag ville ju inte göra det förra sommaren men nu när Tuvalie är ute i det fria så ska det hoppas! Längtarrrrrr!

Måste tipsa om en jättegod gegga! Floridasallad:
1 pkt knaperstekt bacon i mindre bitar
Ca 1/2 burk majonnäs (Hellmans ekologiska)
Ca 1/2 litet rivet eller finhackat blomkålshuvud
Ca 1/3 finstrimlat huvud isberg.

Blanda ihop allting. Otroligt gott till tex stekt kött eller fisk eller till vad som helst! Jag tycker inte att salt och peppar behövs heller för det är så gott ändå!

På söndag skulle den riktiga värmen komma hörde jag! Hurra!

Sol och syster

Påsken var perfekt på alla sätt och vis. Man ska vara i fjällen på påsk så det var vi. Man ska ha en stor sol på en vansinnigt blå himmel och det hade vi. God mat ska man ha, och det ska vara trevligt och solen ska ge färg i ansiktet. Så var det också. Skidor ska man åka och fika ute ska man göra. Check på det också.

Igår klipptes Tusse, lejonklippning. Han klipptes senast i april förra året och herre jösses vad han tycker att det är skönt! Och jag med, att slippa allt katthår i tussar över hela huset! Varför får han så mycket tovor? Han är inte så förtjust att bli kammad så det är ju en anledning. Men kan det även bero på maten?

Jag har inte hittat någon bra kattmat förrän nu. Carnia heter den maten som jag tror att jag ska köpa till katterna. Finns på nätet. Nästan bara kött och fett innehåller den om jag inte minns fel. Ska läsa på lite mera. Varför skulle katterna må bra av att äta foder med spannmål i? Typ 30 % protein/fett brukar det vara i kattmaten (i bästa fall) och resten spannmål/majs. Det skulle de ju aldrig äta i det vilda. Blev så förbannad när en veterinär på Nyhetsmorgon pratade om överviktiga katter och sa att de ska ha dietfoder med lite fett i. Hallå? Dags att vakna kanske? Ge katten (och hunden!) det som den är skapt för att äta, vad innehåller möss och fåglar till exempel? Inte fasen är det spannmål och minimalt med fett i alla fall. Hur bra mättar det? Inte alls. Men det är ju det vi har fått inpräntat i oss. Så ska vi alla äta, både människor och djur. Och allt baserat på felaktig information. Ja det är minst sagt en skandal. Läs boken Matrevolutionen. Jag säger inget mer .

Ska bli mycket intressant att se om det händer något med kvaliteten på Tusses päls när vi byter mat! Nu rakar vi bort päls och byter mat, nu ska han leva tills han blir minst 25! Han är 15 år nu så då det blir 10 härliga år till med honom. Och Mumsi såklart.

Solen skiner nästan varje dag nu! Nu vill jag bara vara ute! Jag vill spankulera runt på gården, planera hagar, kratta, städa ur lite byggnader, hitta fynd, börja måla lite byggnader, promenera med vagnen och hitta första tussilagon och gå ner till vår alldeles egna glänta (där jag och Micke ska gifta oss när den dagen kommer), hitta ett hav av vitsippor och blåsippor. Njuta. Dock är det några ton snö i vägen.
Smält!

Igår var fina Maria B här med sina små guldklimpar, så skoj att ses! Tuvalie tyckte att det var jättekul och blev vansinnig när jag försökte få henne att sova medan de var kvar, hon blev inte nöjd förrän hon fick vara med igen, hon ska minsann inte missa en sekund när vi har besök!

Igår kom min älskade lilla lillasyster hit! Barnflicka, hästskötare, sällskapsdam, köksmedhjälpare och en alldeles underbar syster och moster till Tuvalie! Tuvis älskar att vara med henne och jag älskar att se dem ihop!

Idag tog vi en härlig promenad i solen med Tuvalie i vagnen och Ojiji i snöre som en liten hund. Stackaren har ju stukat foten, men är nästan helt bra nu! Dock promenerar vi några dagar till.

Tuvis är sååå duktig. När hon vaknat i stallet så är hon så tyst och snäll och sitter vagnen och tittar på när det mockas och sopas och matas hästat. Hon hojtar till hästarna och idag när hon såg Ojiji som alltid får gå lös från hagen, nästan skrek hon av glädje när han kom emot henne, hur gulligt är inte det då? När vi kom hem så solade vi och fikade ute, hur härligt var inte det då?

Imorgon blir det en sväng på Ikea, det skulle snöa i helgen? Hmm...