Komma fram till saker och ting

Vad glad man blir när man kommer fram till saker. När man kommer på! Nu vet jag äntligen hur jag ska förlänga skruttans sovstunder dagtid! Jag måste stå och vakta som en hök! När jag vet att hon snart kommer att vakna, den lilla klockan är ju tydligen satt på 35 minuter ganska exakt, så ställer jag mig två meter från vagnen och stirrar. Vid minsta rörelse eller pip så drar jag vagnen lite. Då sover hon vidare! Så får jag göra några gånger när hon rör sig igen och då sover hon bara bättre och bättre! Felet jag gjorde förra veckan var att jag inte stirrade. Jag trodde att det räckte att hålla mig i närheten, i rummet intill, och springa dit vid minsta knyst. När jag då kom fram låg hon ju klarvaken och log, pigg som en mört! Det pipet som jag då hört kom när hon redan var vaken! De här små " jag håller på att vakna"- pipen och rörelserna märker man inte med en dörr emellan! Och det gäller att vara snabb! Jag har blivit en expert helt enkelt. Jag borde jobba med det här. Ta emot bebisungar som bara vill sova 35 minuter åt gången och köra stirr-kuren.

Det är ju ganska trist att stirra, så under tiden gör jag lite tysta yogapositioner för min rygg och bloggar. Jag har liksom lite svårt för att bara vänta utan att göra någonting alls...

Igår kom jag också på, när jag red. Jag måste vänta. Vänta, vänta, vänta. Få Ojiji att vänta. Det är ju så kul att rida ut efter vägen på en pigg och glad häst, och när han bjuder på samling så vill jag ju så gärna hänga med där och få till trampet. Det är bara det att då hittar han på allt möjligt, galoppfattning, ett steg tramp och sen trav, samlad galopp etc. Jag måste få honom att hitta skolskritten ordentligt. Igår provade jag med att be honom vänta och bara skritta långsamt när han blev så där taggad. Vips så skolskrittade han och sen kunde jag be om tramp. Ahhh vilken känsla! Han väntade och förstod för att jag väntade och var noggrann. Självklart.

När jag rider på ridbanan får jag göra samma sak fast lite annorlunda;) Då har han inte samma energi från början, så då får jag be honom att skritta, ett steg i taget. Så långsamt det bara går. Då vill han till slut bara framåt, och då hittar vi skolskritten och sen tramp! Det går inte bra att försöka hitta skolskritten direkt, det krävs mer energi och bjudning då. Att be hästen att skritta ett steg i taget är det bästa sättet för att hitta energi och riktig bjudning framåt, man kan få hålla på en stund eller några gånger men sedan kommer det!

Igår kom jag även på att lchf-semlor är så galet gott! Första gången jag gjorde, recept från Mariannes LCHF mat och bak. Rekommenderas! Jag gjorde även en riktigt god köttfärspaj, jag lägger in receptet i en bild här nedan. Å, så gott det blev!

Nu har Skruttis sovit 1 h och 45 minuter med stirrmetoden, klockrent! Vi ska packa ihop oss och jag ska bege mig till revisorn i stan och möta upp Micke där. Tjing!