Hjärtan

Så har alla hjärtans dag passerat. Ingen dag vi "firar" men vi brukar bry oss extra mycket om varandra. Jag fick en helt fantastiskt vacker bukett med stora gräddvita rosor av Micke, samt Åre-choklad, getmesetryffel doppad i mörk choklad, sagolikt gott! Han fick komma hem till en hel del levande ljus och en riktigt god tvårättersmiddag. Dessutom fick han ett brev av mig! Kärleksbrev.... ;) tänk att vi har hängt ihop i snart 10 år! Micke är min älskade och även min bästa vän, ingen känner mig som honom! Jag hoppas att vi fortsätter vara ihop i minst 100 år till.

Micke köpte ett gott vin häromdagen, ekologiskt, Il Nostro, italienskt. Passade utmärkt denna kväll, till den goda chokladen!

Nu sitter vi i varsitt rum så här på alla hjärtans kvällen, jag bloggar och han ser på TV, men det är lite så vi är, i ena sekunden myser vi och kan sitta och prata om allt möjligt och skåla, för att i nästa sekund göra något helt annat på varsitt håll. Närhet och frihet!? Men jag ska strax gå och göra honom sällskap.

Idag var mammorna här med sina små killar, och Tuvalie blev alldeles till sig efter en stund och med sitt bus-skrik lyckades hon få stackars lilla Elias att gråta två gånger. Hon skrek rakt i ansiktet på honom. Tårarna rann på den stackaren! Jag tycker att det är så jobbigt att se små barn ledsna, de små tårarna som rinner... Tokiga lilla tjej, hon har sina shower varje dag!

Stirrmetoden har tyvärr fått utgå senaste dagarna, jag har haft lite att stå i innan dopet. Jag får stirra vidare nästa vecka. Jag misslyckades häromdagen också, missade två sekunder och då var lilla Spellivinki klarvaken! Jätteglad och totalt oförstående, sova mera? Nej aldrig! Som Micke sa: Det går inte att lura Spellivinki Hill!

Hann även med stallet idag, red med fokus på "snigelskritt is the shit". Det är mitt nya mantra. Fick en sååå fin känsla idag i övergångarna skolskritt- vanlig skritt- skolskritt, det bara flöt, på enhandsfattning och blank stång, och som Birgitta brukar säga: en hand som öppnar och stänger sig, signalerna för framåt och samla. Det var klockrent! På slutet lekte vi lite med galoppiruett-tänk, och åt höger kändes det riktigt bra! Fina kille! Det var en mycket trevlig alla hjärtans-tur han bjöd på!

Imorgon börjar det ramla in lite mormor, morfar, mostrar, kusiner etc. inför dopet. Jag ska laga smörgåstårtan och baka. Det ska bli himla mysigt med dop! Det blir bara ett litet ett, precis som vi vill ha det.

Å, jag har insett hur bra Tranströmer är. Fasen vad bra han skriver! Köpte en bok med dikter och prosa som jag läser i varje kväll. Han skriver så som jag vill kunna skriva!

Den första och de två sista styckena ur dikten Paradiset (1962):

Vi steg in. En enda väldig sal,
tyst och tom, där golvets yta låg
som en övergiven skridskois.
Alla dörrar var stängda. Luften grå.

Det var dags att röra sig. Vi gick bort mot hästen. Den var jättelik, svart som järn. En bild av makten själv som blev kvar när furstarna gått bort.

Hästen talade: "Jag är den ende. Tomheten som red mig har jag kastat. Detta är mitt stall. Jag växer sakta. Och jag äter tystnaden här inne".

Detta får avsluta dagens aktiviteter. Trevlig helg!