Döpt och stöpt

Ja men vilken helg! Det måste ha varit meningen att vi skulle döpa vårt hjärta just i lördags. Vädret var så vackert att man nästan fick en tår i ögat. Dagen blev precis så bra som vi tänkt oss. Alla vi bjudit kunde komma (bara familjen, totalt var vi 14 st). En dag bara för prinsessan av Brödlösa. Jag är så otroligt glad över att vi valde att döpa henne, just där och just då. Det var en mysig ceremoni, enkel men väldigt vacker. Vi blev rörda till tårar när lilla lillasyster sjöng " Du är det finaste jag vet", men med egenskriven text. Min käre far spelade gitarr till, underbart! Psalmerna jag/vi valt passade så otroligt bra och det var riktigt roligt att kantorn spelade ganska falskt bitvis, hi hi! Ett minne jag kommer att bära med mig för resten av livet är när min far klev upp och spelade ett stycke Mozart på fagott. Det var ett magiskt ögonblick och en mycket fin gåva till oss.

Det kanske låter fånigt att allting var så perfekt och bra men det var verkligen helt oförglömligt, jag lovar! Tuvalie var som vanligt på strålande humör, lite trött och sög på tummen, men det var ju bara sååå gulligt. Hon var så vacker i den virkade dopklänningen, hon strålade! När prästen lyfte upp henne så badade de i ljus och jag blev nästan religiös, det var en speciell känsla.

Dopfikat hade vi i den fina församlingsgården intill. Tuvalie fick fenomenalt fina doppresenter. Favoriten blev omedelbart kossan, från faster med familj. En underbar liten brun kossa med ljusa fläckar som är har jättegoda öron och horn, perfekt att tugga på! Under dopfikat fick alla skriva en liten hälsning till prinsessan, och hälsningarna lades sen i en silvrig burk. Den får inte öppnas på 15 år nu! Hon ska få läsa de hälsningarna när hon är 15, eller 18 kanske? Vi får se vad som blir bäst.

Vi fick så fin hjälp att diska och plocka undan av kära familjen så vi var hemma i bra tid. En fantastisk dag avslutades med en mycket trevlig kväll!

Söndagen bjöd också på kalasväder, vi var ute och gick/pulkade/åkte skoter/solade. Jag var nervös och spänd innan dopet, rädd för att något skulle gå fel, att jag skulle misslyckas med fikat, snubbla i kyrkan, komma för sent, tappa Tuvalie framför prästen, säga fel, ja, jag var orolig för att det skulle bli tokigt helt enkelt. Det blev det inte, men efteråt var jag/vi rejält slut, hade sovit dåligt natten till dopet.

Vi borde ha lagt oss tidigt på söndagen men vi har ju en tradition nu jag och Micke. Söndagsfika. Vi fikar lite efter maten när lillan somnat, tänder massor av ljus och pratar om allt möjligt. Mysigt! Hoppas vi kommer ihåg traditionen varje söndag nu.

Söndagsfikat/surret drog ut på tiden och i måndags var vi så trötta så trötta. Micke på jobbet och jag hemma med lillis. Jag hade ont i huvudet när lillis ville gå upp, vid 06. Aj. Lyckades få henne att somna om en stund men det var en riktigt trött dag. Micke stackarn hade så ont i nacken också efter att ha skottat av farstutaket. Vi la oss riktigt tidigt, skönt. Nu är man lite mer människa.

Idag har jag använt stirrmetoden med bra resultat, känns bra. Den har utgått några dagar så nu får vi ta nya tag för att se om det leder någon vart!

Ridningen utgick lite förra veckan. Saker och ting krockade men nu är vi på G igen.

Nu ska jag natta och jag sitter och gosar med katterna. Jag undrar över två saker. Kattsaker.
1. Varför kliver Tusse alltid åt sidan och låter lilla Mumsi äta maten när de får påfyllning, trots att de båda suttit och väntat på maten? Är det för att vara snäll?
2. Varför ska Mumsi alltid ta sån tid på sig innan hon går ut trots att hon suttit och väntat vid dörren? Spelar ingen roll om det är kallt eller mindre kallt.

Vet du?

Natti