tisdag 2 oktober 2012

Den eviga...

Högen. Alla dessa papper. De driver mig till vansinne, fullständigt. Ständigt denna hög med papper liggandes i köket. Papper som skall gås igenom. Skrivas under. Läsas. Tas om hand. In i pärm. Ringas om. Kollas upp. Ta ställning, fylla i det och det och posta i det medföljande frankerade kuvertet.

Jag får ångest, orkar inte med (inte Micke heller, papperna alltså...) och högen växer, och växer. Vi får besök och jag tycker att det ser så sjabbigt ut med en stor hög full med olika papper så jag lägger undan högen. I ett skåp. Eller i en låda. Skönt.

Efter några dagar måste högen tas om hand. Fan. Skitjobbigt. Börjar plocka lite i högen, tar itu med några papper. Bra, känns mycket bra. Måste bara lägga fram några papper på bänken som även Micke behöver läsa eller fylla i. Det glöms bort. Orkar inte se papperna så de åker tillbaka till högen efter några dagar.

Så här håller det på i oändlighet. Sen vi skaffade hus, gård, skog, barn, så är det ännu mera papper. Tänk att någon gång få ta reda på högen och veta att det inte kommer att komma några mer papper. Wow.

När jag ändå är på gång ska jag skriva av mig lite till. Flugor. Jag håller på att bli tokig. Dock är det lite bättre nu när det är svalare ute, de har minskat. Vi har inget sånt mygg/flugnät varken i dörr eller fönster. Och vi har dagtid nästan alltid dörr eller fönster öppet maj-oktober. Blir så varmt i köket när solen ligger på. Förstå hur mycket flugor det kommer in här. Det är så fruktansvärt äckligt. Jag tål inte att höra surret och de dynger ner fönstren, fullständigt. När jag pustade insidan häromdagen så var det så mycket äckliga flugprickar. Vidrigt, gick knappt att se ut ju. Nu har jag fått en mani, det får inte vara minsta lilla fluga här inne.

Jag ger mig inte, jag släpper allt jag har för händerna och gör slut på dem. Helst öppnar jag fönstret så de kan flyga ut, såklart. Men det som gör mig mest tokig är att de är ju så fruktansvärt dumma! De vägrar oftast att flyga ut! Jag brukar verkligen inte döda insekter för jag anser att de fyller en funktion i naturen och jag har alltid tänkt att "någon" ser mig om jag skulle ha ihjäl ett kryp och då kanske jag får som straff att bli ett kryp i mitt nästa liv och då blir jag ihjälslagen av en tjej. Därför vill jag inte döda insekter. Men nu går det inte längre. Jag dödar dem. Mosar. Det skvätter flugvätska och det knastrar lite när jag mosar. Nästa säsong blir det sånt nät, från dag ett.

Känner mig som på bilden nedan idag. Det är min kära syster som "fixat" mig på bild. Men lillan är söt! Herre jisses vad hon sover idag. Hoppas det inte betyder pigg lillan i natt. Haft riktigt bra nätter nu, halleluja.

Nu ska vi åka ner till stallet. Nu börjar det regna. Oflyt idag...

1 kommentar:

Birgit sa...

Ha ha ha, oj vad jag känner igen mig! Särskilt med den där högen - håller fullständigt med - hatar papper! Och om inte jag gör det, så gör ingen det... den flyttas runt runt här med. Tycker det borde vara mindre papper i denna digitala värld, men nej, bara fler!!
Sv: Tack, det är ju så kul att blogga! Din är jättefin med :) Ni verkar bo otroligt vackert! Jag tror du kan ta det lungt med var lillan sover, det brukar lösa sig när hon blir större. Du får väl prova att lägga henne i egen säng, bädda om henne så det inte känns så stort och bara prova en kväll/natt när du själv känner dig pigg. Lägg henne gärna på en av dina tröjor, så det luktar mamma (ja, eller pappa) men det visste du nog redan. Trygghet är det viktigaste (tycker jag), inte var barnen sover! Mina stora tjejer kommer till oss vissa nätter och visst är det trångt, men värre att hålla på och krångla mitt i natten. Ha det gott! Kram