Hejsan!

Här kommer en rapport från Umeå!
Veckan började en aning stressigt och pinsamt....
Tog bussen upp på måndag morgon och vi skulle börja 13.00 på Universitetet. Bussen var framme som beräknat 12.00 på Umeå busstation. Den skulle 12.10 gå vidare till Sjukhuset och Universitetet. Bussen gick då sönder precis kl. 12.10, en servoslang hade gått av. Jag skulle alltså inte hinna upp till skolan till 13.00 med denna buss. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig upp till skolan eller hur långt det var från bussterminalen. Paniken började så smått krypa på mig, men som tur var så kunde jag slå följde med tre äldre damer som skulle upp till sjukhuset, och inte heller hade någon lust att vänta på att en ny buss skulle komma eller att servoslangen skulle lagas.

Vi beställde så en taxi och ställde oss och väntade utanför busstationen. Jag passade på att springa in på toaletten för jag hade varit kissnödig ända sedan långt innan Ö-vik. (Hade ingen lust att gå på bussens mini-toalett).
Jag var grymt kissnödig och baxade mig in med packningen på första bästa toalett. Dock glömde jag i all stressen och nödigheten att låsa, så självklart kommer det en kille och rycker upp dörren! Jag blev väldigt chockad, och när killen stänger igen dörren, förmodligen en aning förvånad, så säger jag högt för mig själv: Det här händer inte!

Kunde saker och ting gå mer fel? Jag trodde att jag skulle bryta ihop och stod en lång stund och lyssnade efter fotsteg innan jag vågade ta mig ut från toan. Medan jag står och lyssnar så kommer jag på taxin! Tänk om den har kommit och de andra inte hade tid att vänta på mig! Jag rusar ut och ser taxin precis svänga in för att hämta oss. Tur!

Väl framme vid sjukhuset så letar jag mig fram till Universitetet medan ryggen håller på att gå av pga. den tunga ryggsäcken och svetten lackar i pannan.
Kommer in i det huset där jag skall vara enligt informationen, men hittar såklart inte rätt sal. Börja leta febrilt efter salen och inser att klockan är 12.50! Hjälp! Jag börjar om 10 minuter, och jag har inte en aning om vart jag skall vara!

Som genom ett under får jag tag på en lärare som säger att jag skall gå ner i källaren, för där ligger min sal. Rusar så ner i källaren.

Klockan 12.55 stiger jag så in i rätt sal, äntligen! Andfådd och rufsig och svettig. Men jag var absolut inte den sista som kom. Det var flera som kom sent för att det hade varit svårt at hitta.

Hela måndagen var fylld av information och visning av lokaler. När jag kom till mitt boende (som är väldigt trevligt) på kvällen var jag helt färdig!

Men från det att jag klev in i sal S103 på Umeå Universitet måndagen den 28 januari 2008 så har allt gått som en dans, och det här är helt klart något av det bästa jag har gjort i mitt liv!! Vi har så roligt på dagarna, jag stormtrivs verkligen och jag studerar med väldigt trevliga människor!

Föreläsningarna är intensiva och en aning svåra, men för första gången känner jag att precis allting är otroligt intressant och tiden bara flyger iväg! För att inte tala om tiden då vi är i köket! Det är ju så fantastiskt kul och man lär känna varandra på ett helt annat sätt när man får arbeta praktiskt tillsammans! Vi har pratat om att gå ut och äta nästa gång vi är i Umeå - det ser jag frtam emot!

Min studiegrupp är toppen och ännu en gång måste jag säga att jag trivs så himla bra! Jag är otroligt glad för att jag sökte till den här utbildningen och jag känner redan efter tre dagar att jag har utvecklats som person!

Det är så lärorikt och inspirerande att få träffa och diskutera och umgås med nya människor av alla olika slag, att få vistas och arbeta i nya miljöer, att få se nya saker helt enkelt!

Och skolan är så fin tycker jag! Jag som bara har studerat i lilla Härnösand blev ju alldeles ställd när jag såg att det finns butiker inne på Universitetet, man kan handla en dator och allt möjligt annat här! Det finns flera restauranger med bar och festvåning etc. Det är fräscht och fint och alldeles underbart!

Det här blev ett inlägg med en massa utropstecken, men det är så jag känner just nu!

Nu ska jag ta mig ner på stan för ett par ärenden och sen hem till boendet.

Kramar från en lycklig Nina!

Och så vill jag ju såklart säga grattis till Caroline, Daniel och William i Östersund som fick tillökning i familjen idag! En liten pojke fick de, så nu är William storebror!! Jag hoppas att de alla mår jättebra! GRATTIS!!!!!!