söndag 15 november 2015

Oktober försvann

Du milde tid vilken höst. Rejäl otur och tidsbrist och stress, men också någonting helt fantastiskt! En sådan där nypa sig i armen-grej. 

Oktober, du försvann verkligen i ett nafs! När jag skulle byta månadsbild i tavelramen hemma, från september till oktober, insåg jag att det var november. Det sammanfattar det hela ganska bra, tror jag. 

Oktober började med att min kära häst fick en rejäl hovböld. Förenklat - en inflammation i hoven. Det innebar veterinär, penicillin och massor av pyssel med bandage och rengöring varje dag. När hovbölden äntligen läkt ut så fick stackaren rejäla sår/mugg av bandaget. Nu har han vilat i över en månad och det blir nog en stund till. Det positiva som kommit ur detta är att jag lärt mig en hel del om hans hovar och vad de behöver på hösten. 

Oktober innebar väldigt mycket att göra på jobbet också. Jag hamnade efter och blev stressad. Då var det skönt att ta igen sig hemma på helgerna. Nej, just det, vi hade ju dragit igång stora renoveringen av vardagsrummet. 

Vardagsrummet jobbar vi med ännu och det börjar ta sig. 

Jag brukar alltid ta hand om våra äpplen på hösten. En stor korg med äpplen har stått i sommarhuset hela hösten. De fick vänta förgäves. I dag gick jag och hällde ut allt. Ruttet. 

En höst som försvann. Men en liten stjärna lyser upp. Ett litet torp. Sista stugan på vägen, med skogen och ängarna runt omkring. Den mest fantastiska platsen! Drömmen blev sann, och min syster och hennes sambo blir nu våra grannar på sommaren, 500 meter från oss! Jag kan inte förstå att det är sant. 




Glädje i mörkret när ondskan i världen visar sig gång på gång...

2 kommentarer:

Yvonne sa...

Åh vad underbart!!!
Vet precis vad det där torpet betyder för dig!!!
Lycka!
Så glad för er skull <3

Prettomorsan sa...

Åh,vad kul! Jag tindrande med ögonen mot den stugan med.