måndag 29 december 2014

Det nya året närmar sig...

Solen på väg ner bakom berget... 

Jag har varit utan internet på min telefon under flera dagar, och det har varit så otroligt skönt. Irriterande att inte kunna googla saker och ting som jag brukar. Men så skönt att inte bläddra igenom Facebook och Instagram varje dag. Det blir en vana som inte bryts förrän internet försvinner. Jag har ägnat mig åt viktigare saker, mitt liv till exempel. 
;-)

Julen var underbar på alla sätt och vis. Är det inte magi när det kommer lagom mycket snö, blir lagom kallt, och himlen spricker upp precis när vi ska ut och gå på julafton, och det blir ett helt fantastiskt ljus över vår lilla by? Det måste det vara. Det var och är så vackert ute så man vet inte vad man ska ta sig till. Njuta. Dra in den härliga luften och ljuset ända in i själen och känna tacksamhet för allt detta. 
Vad vore julen utan familjen? Ingenting. 
Bild från vår jul-tipsrunda med skoterbar :-) 

Micke i vår favoritglänta. Det här är en sådan otroligt vacker plats. Och den tillhör oss! :-)

Jag är så vansinnigt glad ända ut i tårna, att min bästa vän klarar sig alldeles utomordentligt bra utan järnskor på fötterna! Det känns så otroligt bra. Små små spänningar har släppt här och där och han kan lyfta bakhovarna högre nu, patellaupphakningen bak märks nästan ingenting, hela han är GLAD och mjukare, smidigare. Helt fantastiskt! Jag känner "nu jäklar". Nu ska det fortsätta gå så här bra. Kom igen och väx nu hovarna, så ni klarar en hel torr sommar utan att gå sönder också. Det är en befrielse utan järnskor, det känns som att nu kan han äntligen komma till sin rätt fullt ut. 
Min hingst! Bild tagen för ett tag sedan, innan snön kom...

Det känns alltid lika härligt när ett nytt år står bakom hörnet och väntar. Man kan vilja sätta upp mål nu när en nystart kommer. Jag sätter inte upp konkreta mål, men jag formulerar alltid en strävan för mig själv. Nästa år ska jag och Ojiji komma längre, men med det menar jag inte att vi ska satsa på att klara perfekt piaff, passage och levad. Jag menar något annat.  Jag har en häst med en otrolig kapacitet, han är både smart och atletisk ;-),  men jag har inte lagt tiden på att han ska få en chans att visa den. Givetvis är tiden begränsad när man har gård, heltidsjobb och barn, men jag ska ha detta som strävan i alla fall, använda tiden rätt. 
Fina häst som var sådär extra fin idag när vi red i snön, stoooor trav med helt utstretchad överlinje, han ville aldrig sluta trava, härligt! 

Sen ska vi lägga extra mycket fokus på att rida skolorna, framförallt vänster öppna och höger sluta för att försöka stärka vänster bak lite mer. Vi längtar nu så vansinnigt mycket till Birgitta Järnåker-kursen i maj! 

Ett kök i julklapp!

För min lilla tjej hoppas jag på ett utomordentligt bra år, såklart! Tänk att hon blir tre år nästa år. Hon växlar mellan att vara pytteliten och vilja bli behandlad som en bebis, och att vara stoooor tjej som hjälper till  i köket och med dukningen, går på toaletten och säger "kör försiktigt" och "glöm inte borsta tänderna och glöm inte handväskan och pengarna" när jag ska åka till stallet. 

Farstun börjar bli fin även på insidan! 
Äntligen kom de rätta dörrbladen, underbart. 

För mig och Micke hoppas jag på flyt, att det rullar på, att saker och ting blir som vi tänkt oss och hoppas på helt enkelt. Allting blir så mycket enklare då!

2014 var för oss ett mycket händelserikt år, både fantastiskt och slitsamt. 

Gott nytt år önskar jag. Jag hoppas att 2015 blir precis som du hoppas på!

Och kom ihåg att på nyårsafton skippa fyrverkerier, raketer och smällare för djurens skull! Det finns så mycket viktigare saker en nyårskväll, pussas och kramas med dina familjemedlemmar istället för att skrämma djuren! 

lördag 20 december 2014

Att ta farväl


Att ta farväl

Hur tar man farväl en sista gång? Det finns inget sätt som innefattar allt man vill säga och förmedla... 

Med tårarna rinnandes ner för våra kinder, var jag och Micke tvungna att säga hej då till en familjemedlem som inte mådde bra.

Den vackraste, klokaste katten som alltid höll ordning här på gården, och som älskade sin husse över allt annat. Tusse och Micke hörde ihop  och det fanns ett speciellt band mellan dem. 

Det var bara Micke som fick komma Tusse riktigt nära. Tusse tyckte nog att det bara var Micke som verkligen förstod honom, och han ville helst ha sin husse för sig själv! Visst fick jag gosa och klappa på Tusse, men det var egentligen bara Micke han brydde sig om. 

En enmanskatt, klok och ståtlig som få. Hans sista dag i livet spenderade han med sin älskade husse, som gav honom räkor, såklart! 

Lejonkungen fick vandra vidare, och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Nu slipper du ha ont i tänderna vännen, nu kan du sätta de andra katterna på plats där du är, och visa vem som bestämmer!

Mumsi letar efter dig och vi saknar dig allihopa <3 

Tack än en gång för allt Tusse, och ett särskilt tack för att du hjälpte Mumsi att anpassa sig till ett socialt liv, utan dig hade hon fortfarande varit en osäker vildkatt. 

Vi ses en annan dag..