Glada dagar!

Nu har jag ägt min häst i tio dagar, och han har bott på nya stället hos Yvonne och Co. lika länge. Allting har verkligen gått jättebra! Min häst uppför sig som en stjärna, och de andra pållarna har verkligen välkomnat honom. Det kändes så bra att jag beslutade mig för att våga släppa in honom med de andra två permanent boende hästarna på gården, Cappe och Maxine. Innan jag flyttade Ojiji så sa jag att jag nog aldrig skulle vilja släppa ihop honom med dem, just för att Cappe är "kungen" där och han har gått med sin tjej Maxine länge nu. Jag var rädd för att Cappe skulle försvara sin tjej för allt han var värd och att Ojiji skulle bli jagad runt runt och riva upp sin gamla skada eller liknande. Jag hoppades på att någon ranglåg häst skulle flytta in så småningom, och att Ojiji skulle kunna gå med den hästen istället.

Ojiji frågade mig varje dag: "Varför måste jag gå själv?" "Jag vill inte det"! Det kändes hemskt att ha honom ensam i en hage, och man kunde känna att det var bara lugna, positiva energier mellan hästarna, jag blev glatt överraskad över hur bra det kändes, så då provade vi att släppa ihop hästarna igår. 

Det gick superbra! Det blev bara några väldigt små "duster" mellan Ojiji och Cappe. Det var lugnt i hagen redan från start och även om Ojiji får hålla sig en bit ifrån dem, så märks det att alla hästarna nu trivs, så skönt! Det har varit mitt lilla orosmoment sedan vi flyttade, men peppar peppar, nu känns det bara bra. 

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa sätt! Yvonne är precis som mig när det gäller hästtänket, så då kan jag släppa alla detaljer, jag behöver inte fråga om ditten och datten, för jag vet att hon redan tänkt på det/fixat det! Att flytta till ett nytt ställe med sitt "lilla barn" ;-) gör ju att man blir lite orolig. Äter han som han ska? Är han lugn? Vågar han ligga ner och sova? Då känns det tryggt att veta att han bor på ett ställe där det fungerar suveränt bra! <3 

Vi har hunnit med promenader/ridturer nästan alla dagar och det har också känts toppen. Igår var han så makalöst fin när vi red ut själva för första gången! Vad skönt det är att få se lite nya omgivningar också, man får verkligen ny energi och inspiration! 

Energin kan man verkligen behöva här hemma, vi röjer vidare på vår igenvuxna gård. Det går inte att föreställa sig hur mycket jobb det är! Vi håller bland annat på att gräva fram en stenmur som finns bakom äppelträden. Det är mycket jobb kvar med det, men det är ju ingen panik, det är inget som måste bli helt klart i sommar, men det vill vi, såklart. Så här såg det ut när vi flyttade in: 

Så här ser det ut nu, en bit på väg i alla fall: 

Jag hoppas att jag får visa fler före och efterbilder, helst på huset, om några veckor :-) 

Här är en bild på lekstugan som stod där vi har Tuvalies "lekplats" idag:

Den var fullproppad med myror! Jag ryser än idag när jag tänker på hur mycket myror det var! Så här ser det ut nu med lekställningen:

Vi ska sätta dit en sandlåda och lite annat smått och gott, det kommer att bli jättebra. Vi trivs redan mycket bra borta i den blivande lekparken, igår satt vi där och fikade glass och jordgubbar i solen alla tre, så mysigt! Nu har Micke semester och vi njuter av varje stund! (Jobb, jobb, jobb på gården ;-) ) 

Tuvalie pratar om att rida på Cappe så det får nog bli snart igen. 

En bild från Jamtli, nationaldagen. Getter ska vi ha någon gång. Och höns. Tror jag vet var jag vill bygga hönshus nu. 

Busunge på promenad!

Tuvis och jag, kul att det finns sparade kläder från när vi var små! 

Nu hoppas vi på sol i veckan och massor av annat skoj! Vi väntar vissa leveranser i dagarna, spännande! 

Drömmen...

...blev till slut sann! Jag hann bli 30 år  innan jag fick en egen häst! <3 Nu är min häst, äntligen MIN häst! Jag äger världens vackraste, finaste häst! 

Tack älskade familj som gjorde detta möjligt, vilken 30-års present! Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt. Micke ställde upp till 110 procent och offrade en hel del för att detta skulle bli möjligt. <3 

Jag har drömt om det här i så många, långa år, det har värkt i mig så länge, jag trodde nästan inte att det någonsin skulle hända. Tack!

Jag sa ju att fantastiska saker skulle hända under året, eller hur? Fler fantastiska saker är att vänta, dessutom. :-)

Det tar emot att jag inte kan ha MIN häst hemma på vår gård ännu, men jag får fortsätta att vänta. Den som... köper sitt drömställe där ingen har bott på över 10 år och där precis allting måste renoveras och ordnas.......får vänta en stund till!  Vi ska nog se till att ordna det inom en snar framtid! Fram till dess så kommer Ojiji (och jag) att få det toppen i stall Nordansjö, dit vi flyttade igår. Jag får försöka vänja mig vid att ha några kilometer längre till stallet nu. ;-) 

Snyggingen spanar in kamraterna.

Min älskade fina häst, nu kan jag äntligen säga att du är min (utan att behöva tillägga att jag bara är fodervärd egentligen). 

Drömmen blev sann och jag svävar omkring på rosa moln! Jag tror till och med att molnen syns för jag är så glad! Semestern kunde inte ha börjat bättre. :-) Nu väntar nya äventyr och vår resa tillsammans har börjat på riktigt! 

Jag fick världens mysigaste gnägg när jag kom till hagen idag, mattes hjärta! 

Njuter av betet.

Glad midsommar på er allihopa! :-) /Världens lyckligaste Nina