En hemsk jul...

Drömde att det var julafton. Växthuseffekten hade påverkat miljön så mycket att det var lika ljust och soligt som en sommardag fast klockan var 15.00, och det var varmt med tung luft och en konstig känsla hängde i luften. Jag och Micke var hemma hos mammi och pappi i Östersund, och morbror Magnus, Inger och kusinerna var också där för att fira jul med oss. Kajsa var också med, men inte Lisa. Undrar vart hon var? Stockholm kanske...

Precis när Kalle Anka skulle börja kl. 15 så frågade Micke mig om vi inte skulle gå ut och äta. Jag tyckte att det var ett lite konstigt förslag eftersom vi skulle äta julbord lite senare, och så ville jag ju hemskt gärna se Kalle. Mamma tyckte dock att det var ett bra förslag, så att vi inte skulle bli så rastlösa innan det var dags för mat och paket. Hmm....

Så jag och Micke åkte iväg in till stan, och helt plötsligt var vi på en restaurang i Sundsvall. Ja ja.... Vi beställde in öl och vin och funderade på vad vi skulle äta. Jag tittade på klockan och skruvade på mig. Jag ville ju hinna hem i tid till julbordet som vi brukar äta vid 18-tiden. Micke blev lite sur och tyckte att jag skulle slappna av och beställa in ordentligt med mat, för han menade att det var så sällan vi gick ut och idag skulle vi verkligen unna oss för han hade mycket pengar.

Han beställde in massor av kött och jag funderade på en liten svampsoppa men då tittade Micke surt på mig, så jag fick beställa kött jag med. Micke drack öl för fulla muggar och började bli en aning för berusad, tyckte jag. Det tog lång tid innan vi fick maten och jag var hela tiden orolig för att vi skulle komma hem för sent.

Jag frågade Micke hur vi skulle ta oss hem, och han sa att jag fick väl köra, han hade ju kört ned till restaurangen. Då tittade jag på vinglaset och såg att jag hade druckit halva och insåg att jag kunde ju inte alls köra hem. Vi bestämde att vi skulle ta en buss hem efter middagen.

Micke åt och åt, och jag satt och tittade på klockan hela tiden. Nu hade tiden tickat iväg till 18.00 men Micke var långt ifrån klar och sa surt att det var viktigare att vi fick äta i lugn och ro än att åka hem och fira jul. Jag var väldigt orolig för hur sura de skulle bli där hemma när vi aldrig kom hem.

Helt plötsligt var pappa och Kajsa också på restaurangen och satt vid vårat bord och drack. De tjoade och tjimmade och drack mer och mer. Jag var glad att se dem, men mådde jättedåligt över detta!!!

När jag tittade på klockan nästa gång så var den 21.40 och jag fick en chock! Jag drog med mig fyllhundrana från restaurangen och skulle försöka få tag på en buss. På vägen till bussen var det en väldigt lång uppförsbacke och Micke, pappa och Kajsa ville hela tiden gå in i flera affärer som hade öppet. Efter ungefär en timme kom vi upp till busshållplatsen och jag var helt uppgiven. Jag undrade varför inte mamma hade ringt och frågat efter oss. Hon var väl så förbannad så att det var därför hon inte ringde, tänkte jag.

På busshållplatsen stod det jättemycket folk, men det kom aldrig någon buss. Jag tittade på tabellen och såg att på julafton går det ju inga bussar efter 14.00! Då skulle vi försöka få tag på en taxi men det var inte det lättaste! När vi till slut kom hem var klockan midnatt och de var inte sådär jätteglada där hemma. De hade ätit maten och öppnat sina julkappar och tyckte såklart at det var dålig stil av oss att komma så sent.

Vi missade hela julafton, jag fick nästan panikångest och jag var så ledsen för att vi kom hem när julafton var slut.

Sedan vaknade jag men jag käner mig lite sorgsen idag faktiskt. Jag ska aldrig mer missa en julafton!!!

(Och jag vet att Micke, pappa och Kajsa inte heller vill missa en julafton igen)!