Maanenscheyn's Viriel B

Så heter han, vår nya familjemedlem. Även kallad Virre. Viriel är ett vackert namn, men det är klart att det går lättare att säga Virre. Virre är 18 år och har under de senaste åtta åren jobbat som ridskoleponny på Sundsvalls ridklubb. 

Nu har en vecka gått sedan hästarna flyttade hem till oss, och han har redan skänkt oss så mycket glädje. Fantastiska lilla ponny! Innan flytten var jag minst sagt spänd. Hur skulle det bli när lilla ponnyn mötte stora hästen i en helt ny miljö? Jag var egentligen inte orolig för att de två inte skulle gå bra ihop, men spänd inför hur ihopsläppet skulle bli. Skulle någon av dem vara orolig eller stressad och springa runt och skrika efter sina gamla kompisar? 

Nix pix. Det var ett nästan tråkigt ihopsläpp. Det var precis som om de båda hästarna känt varandra hela livet; de luktade på varandra och började sedan äta. Det var allt. Ojiji gick och snusade på Virre då och då under de första timmarna, och såg riktigt kär ut. De följdes åt och utforskade hagen mer och mer. Lugna och fina. Underbart att se dem tillsammans! Harmoni om något!

Utsikt från sovrumsfönstret. Tidig morgon. Stor och liten står och kliar varandra. :-)

På kvällen tog vi med oss gossarna på en promenad ner till torpet, i ljuvlig kvällssol. Virre visade direkt att han är otroligt världsvan och inte rädd för någonting (inte hittills i alla fall). Det var fantastiskt att få se denna coola ponny ute på promenad för första gången här hemma; han tog för sig och traskade på. Det var som om han alltid hade bott här med oss och kände till alla omgivningar! Jag blev alldeles varm i hjärtat. Är det någonting Ojiji behöver så är det en världsvan kompis. 

Jag tycker redan att Ojiji har förändrats sedan han träffade Virre; mer harmonisk, modigare, ännu mer social och ännu gladare. Inte kunde jag väl tro att det skulle bli så här bra?

Varje morgon går jag ner till mina fina gossar i hagen och ser efter så att de mår bra, kliar dem, matar dem med morot och sätter på deras flugmössor om de inte haft dem under natten. Rengör och sprayar deras hovar och bara myser med dem. 

Självklart har jag min lilla hästtjej med mig i hagen. 

Jag kan inte fatta hur enkelt allting är nu. Nu kan jag ta hand om hästarna på ett helt annat sätt. Jag kan nu göra det på mitt sätt! Jag kan ta hand om deras hovar både morgon och kväll och jag kan ta av och på mössor och flugtäcke precis när det behövs. Jag kan skura baljan och byta vatten åt dem varje dag och enkelt fylla på med en vattenslang direkt i hagen. Inget mer bärande och kånkande av vatten! Till hagarna som ligger längre ifrån stallet kommer vattenpåfyllningen ske med hjälp av traktorn. I mitt stall ska det vara enkelt! Man sliter så mycket med allt jobb runt hästarna ändå. Jag kan mocka bort skiten i övre delen av hagen varje dag och hålla det fräscht där uppe. HERRE JÖSSES VAD SKÖNT DET ÄR ATT SLIPPA ÅKA IVÄG OCH FÅ HA STALLET HEMMA ISTÄLLET! 

En klipaus under promenaden.

Under de senaste åren har jag inte haft någon inspiration till att hålla riktig ordning bland mina hästsaker, utrustning m.m. Men nu, trots att stallet är lite av en byggarbetsplats, så är det kul att ha ordning och reda! Äntligen får jag ha hur mycket plats jag vill till alla saker! 

Gossarna har sedan flytten börjat äta EM-A Probihorse ihop med salt, mineraler, torkad brännässla och lite vetekli varje dag. Jag funderar även på att börja ge dem MSM, men jag måste verkligen slå ett slag för EM-A. EM står för effektiva mikroorganismer och du kan läsa mer om det här på greenfoot.se. Båda två älskar denna kvällsgröt, speciellt Virre som alltid vill slicka rent i matskålarna. Han älskar verkligen mat och äter allt! Det ska bli spännande att se vad som händer med gossarna nu när de börjat få EM-A varje dag. 

Jag blandar EM-A med vatten och sprayar päls, manar och svansar, hovar, insektsbett och små sår. EM-A är även perfekt att (utspätt) spraya på plantor för att förhindra insektsangrepp, att använda i köket för att t ex motverka dålig lukt och hålla disktrasan fräsch. Det fungerar fint att använda till all möjlig rengöring. Helt naturligt med goda bakterier! Min diskbänk blänker så vackert sedan jag började spraya den med detta supermedel! Hästarna är mindre angripna av insekter nu, deras manar och svansar har blivit mjuka, blanka och lättarbetade och jag ska även prova att spraya i mitt eget hår. EM går att använda till så mycket, och jag rekommenderar verkligen att du går in på hemsidan och läser om det. 

Virre har väldigt tunn svans och delvis man. Han har tunn päls och verkar ha lätt att få skavsår. Han hade några skavsår när han kom till oss, som jag sprayar varje dag. De ser redan lite bättre ut. Han är skodd fram men verkar ha bra hovkvalitet så vid nästa verkning tänkte jag att de skorna ska väck. Jag hoppas att vi kan börja bygga upp hans överlinje över tid. Han är söt som han är men det finns mycket som skulle kunna byggas upp på lillkroppen. :-)

Skönt att få mumsa gräsmatta efter lite träning. Ojiji har väldigt mycket som behöver motioneras bort.
Vilken tur att jag har världens bästa gräsridbana på gården! :-)

Gossarna trivs otroligt bra tillsammans och när de står och kliar varandra eller busar så blir jag extra lycklig. De är väldigt lika; vill smaka på allt, vill undersöka allt, vänliga och mysiga. Jag kan riktigt se hur Virre njuter av ett helt nytt liv. En kväll gick Ojiji upp från betet och Virre stannade kvar längst nere i hagen. När jag ropade på honom så kom han farande i full galopp och lyckosparkade bakut flera gånger! Så härligt att se! 

Jag har gjort en ridbana på vår platta stora gräsmatta där jag hunnit motionera Ojiji några gånger under veckan. Virre får följa med dit och gå omkring som han vill där inne när jag rider. Första gången jag provade det så blev Virre väldigt besvärad. Han gick efter Ojiji hela tiden, snett bakom, och när vi skulle trava så blev han upprörd. Han travade efter med öronen bakåt och tyckte inte alls att det var roligt. Efter en lång stund förstod han att han inte behövde följa efter oss, och stannade. Lilla hjärtat! Man kunde riktigt se hur hans hjärna arbetade med allt det nya; jag behöver inte längre gå efter, runt, runt, varv på varv. Hmm, det här var konstigt. 

Nästa kväll så var det andra bullar. Han njöt i fulla drag över att bara få gå runt där inne på banan och rullade sig, tuggade på och rev ner det lilla hindret jag byggt upp, smaskade i sig gräset och var så lycklig! 

Virre har haft en lugn första vecka. Några promenader har vi tagit och en kväll var han riktigt pigg! Det finns en väldigt bestämd liten ponny där inne som visar sig då och då, det ska vara full rulle och massor med mat! :-D Han har en underbar personlighet och är en riktigt mysig häst. Någon verkar ha lärt honom att pussas för det gör han så gärna! 

Jag provade att introducera Virre till lite arbete vid handen med kapsonen i skritt en kväll. Jag gjorde egentligen inget annat än att gå bredvid honom och hålla löst i tyglarna. Det tyckte han var märkligt och blev lite osäker efter ett varv.  Öronen var på väg bakåt och han ville stanna. Han fick morot och vi provade igen, morot efter bara några steg igen och så fortsatte vi så och sedan tyckte han att det gick bra. Vi avslutade efter två varv. Jätteduktig! Men oj, vad jobbigt det är i vänster varv.  Det ska vi ta och titta på framöver. 

Jag ska fortsätta att prova lite mer sådan träning med honom, väldigt lite i taget med mycket godis! Han är dock en väldigt smart liten ponny och har nu förstått att det finns godis. Vi får försöka hitta en balans där, annars tror han att han ska ha godis precis hela tiden!

Gossarna är otroligt synkade, häftigt att se!

Mina fina pållar, jag blir så glad i hjärtat varje gång jag ser dem. Jag älskar att vår husentré ligger mot utsikten över hagen/hagarna och att jag kan sitta på bron och se hästarna. (Eller stå i något fönster och glo på dem)!

Annars då? Dagarna rusar iväg men det här är en toppensommar. Ingen kan väl klaga på vädret?

I lördags gifte min ena syster sig med sin Albin här i byn. Bara att vi bor grannar över sommaren är fantastiskt, och vilket bröllop det blev! Ett minne för livet. 

Brudparet.

Vår lilla familj. Roligt att få byta dyngkläder mot finare för en gångs skull!

Nu när allt går så bra med Ojiji och hans nya lillebror så ska jag försöka landa och börja fokusera på Tuvalies lillebror lite mer. Det är ju bara sju veckor kvar tills nästa pojke anländer till familjen! :-)