Det våras.

Det bästa som finns just nu. 

Vårsol på bron. Äntligen!

Dags för en flummig summering igen. Det går fort. Dagarna går fort. Livet går fort. Snart har jag levt i 33 år. Hur gick det till? Jag har med råge redan passerat hälften av denna föräldraledighet. Men jag har försökt att hinna med. Hinna med att vara i nuet. Jag visste att tiden som vanligt skulle rusa i väg, men jag är nöjd. Jag tycker att jag tagit vara på tiden hittills. Tagit vara på alla dessa vanliga dagar. Med trassligt hår, dammsugning, microvärmd lunch, blöjbyten, mockning, memoryspel och köttfärssås. Jag läste ett tänkvärt inlägg på Instagram härom dagen, som handlade om att vi en dag kommer längta tillbaka till just det här. Till alla dessa vanliga dagar, En fin och lite sorglig tanke.

Barnen växer så det knakar. Lille plutt är redan ett halvår och sitter själv. Kryper riktigt när som helst. Himla go och glad liten pojke vi fått. Stora tjejen blir fem år i höst. Hon har provat att rida på ridskola en gång och hon vill åka dit fler gånger. Nöjd mamma! Givetvis rider hon hemma också. Hon har haft en period när hon inte visat så mycket intresse för hästarna i hagen, men nu vill hon vara med dem i hagen, ge dem hö, morötter och pussar. Det är mammas tjej det!

Det är verkligen trevligt att få vara ledig tillsammans med sina barn. Och sina hästar! Det är lärorikt att vara hemma varje dag och få se hästarna i hagen. Se vilka rutiner de har och vilka rundor de går. Hur de äter och hur de reagerar på olika väder. Virre gnager mycket på grenar och bark. Ojiji skrapar och pillar mer. Blåbärsris och små grässtrån. Jag är så glad över att de har sin skog att vara i. Deras liv handlar så mycket om att leta mat och pilla och gnaga. Jag tänker på alla de hästar som går i en liten hage utan någonting att pilla med. Som står inne i en box från kl 16 till 08. Eller ännu fler timmar. Får mat fyra gånger per dygn. Hästar är konstruerade för att äta ca 16 h per dygn. De sover och vilar bara några få timmar per dygn. Vad ska de göra resten av tiden instängda i en liten hage eller box? Jag tycker att det känns så där att mina hästar står instängda i en box över natten. Det blir för många timmar utan mat. Precis som för väldigt många andra hästar. Var går gränsen för när ett djur far illa? Det är någonting som kretsat mycket i mina tankar. Hönät hit och dit. Ätställning. Slow feeding. Jag skulle vilja ha en liten robot som gick runt i hästarnas hage och portionerade ut deras hö i lagom dos, lagom ofta. Det vore något det :-)

Ponnyn som kastar sig ner på ridturerna och rullar sig. Överallt.
I söndags lade han sig på travbanan och rullade i sanden. :-D

Hästarna har hittills varit ganska lugna och lagom pigga med tanke på att det är vår på gång. Ojiji brukar vara lite mer "vårspänd", så det är skönt. Virre drog några ryck under en uteritt men han tvärnitar alltid i en grästuva och äter. Han ger mig så många skratt, underbara ponny! En dag skulle jag "lastträna" lite och bad hästarna (en och en) att gå in i en typ av träfålla som vi brukar ha på släpvagnen. Ojiji gick in så fint. Virre förstod inte riktigt vad jag menade eftersom han inte är van att bli skickad till olika saker. Men så fort han förstod gick han in. När jag bad honom att gå de två sista stegen för att komma in helt så var han på väg rakt igenom/över träfållan. Allting höll på att fara i backen och jag fick mig ett gott skratt. "Vadå? Skulle jag inte gå rakt igenom och riva ner alltihop?" Ha ha! Han är så självklar. Älskar det. Nu har vi tränat mer på att gå fram till olika saker och han tycker att det är så kul! Snart ska pojkarna få åka lite hästtransport och det blir nyttig träning för hariga matte.

Idag gick jag en promenad med hästarna ner till ridbanan. De tycker alltid att det är spännande att titta på alla hästtransporter och hästarna i hagen där. Givetvis skulle Virre rulla sig, och sedan ville Ojiji det med. Härligt att rulla sig i sand! Ojiji skulle nog inte ha kommit på den idén själv. Han har aldrig lagt sig ner och rullat på en ridbana vad jag kan minnas, Härligt hur de kan påverka varandra.

När det är vår på G så blir jag alltid extra häst- och ridtokig.  Även på hösten kan jag bli så här tokig. Jag vill bara vara ute i hagen och borsta, få bort vinterpälsen, mocka i hagen, promenera med hästarna, beta dem, rida, pyssla, kratsa hovar, pussa dem, ge dem extra mycket morötter och så vidare. I all oändlighet!

Vi har mest ridit ut under de senaste veckorna. Har mest haft lust till det. Många fina turer har vi fått tillsammans. Turen då båda pojkarna ville rulla sig i snön när vi kommit ner från berget, och jag släppte Ojiji lös en stund kommer jag alltid att minnas. Frihet!

Jag tycker att Ojiji har fallit ur ovanligt mycket denna säsong.
Måste fundera på vad han mer kan behöva utöver det han redan får. Jag
tror att jag ska beställa rena mineraler till honom och börja ge.

Skogsdelen av hagen håller sig helt torr jämt. Så skönt! Den öppna delen av hagen är
också riktigt fin. Pyttelite lera i något hörn men nästan helt torr och isfri redan. Super!

Ett ridpass på gården tog jag och Ojiji för några veckor sedan. Fokus låg på skrittpiruetter och att verkligen "hitta varandra" i skritt innan vi ens tog några steg trav. Oj, vad bra det kändes när vi väl satte igång i trav. Han hade perfekt bjudning! I mitt huvud fick jag sedan en bild av att kontakten var helt i uttaget. :-D Nu hoppas vi på fler sådana pass. I helgen hoppas jag att vi kan vara på ridbanan. Det är så illa att det har gått två och ett halvt år sedan vi var med på kurs. Till hösten SKA vi iväg på kurs. Då ska vi vara helt igång och inga skador ska ställa till det. Ingen bebis ska komma och ta all vår tid heller (vad jag vet haha).

Hittills i år har vi hunnit med en hel del här på gården. Vi har bl.a. renoverat Tuvans rum. Stackars T hade inget riktigt rum att vara i tidigare.

Sugen på att leka i detta rum? FÖRE.

Lite trevligare. EFTER. Nöjda. Tuvan är nöjd också. 

EFTER. Sängen hittade vi i höladan. Jag höll på att skrapa och måla ihjäl mig.
En riktigt gedigen säng. Skulle vilja veta vem som gjort den. 

Jag loppade en ful byrå billigt och gav den en omgång:

FÖRE

EFTER. 

Micke tog tag i ett projekt som jag blev extra glad för. Han hittade en bra person som kunde komma och lägga ner en trumma i bäcken, så att vi och hästarna numera har en övergång mellan beteshagarna. Hurra! Det blev så himla bra. "Grävkillen" tog bort några stenar och stubbar på gården också, Micke tog bort några träd och stubbar och rötter grävdes bort. Toppen att få sådant gjort!

Det är roligt att kasta pinnar i bäcken och se dem komma ut på andra sidan av trumman.
Nu när vi varit en del nere vid bäcken så har vi insett att vi måste få dit någon typ av bord och bänk.
Det är ju ett urmysigt picknickställe!

Det är verkligen en härlig tid nu. Allting är dock inte alltid frid och fröjd. Negativa händelser inträffar också men de gör oss bara starkare. På sikt i alla fall.

Livet ska levas, så klart.

Allt för denna gång. Trevlig vår på dig!