Om sanningen ska fram...?

Vår kära lilla ponny som alltid har en rolig min i bakfickan! 

Nu har mer än halva augusti gått och jag hoppas att sommaren vill komma tillbaka en sväng till, för höst redan nu känns lite väl tidigt...Vi har börjat jobba och njuter av att det nu är helg. För det är väl det som är vitsen med att jobba - att vi ska njuta av de lediga helgerna? Alla i familjen mår bra, både tvåfota och fyrfota, och det är bara så skönt, när allting rullar på som det ska.

Jag läste på Facebook om "dagens sanning"; istället för att skriva inlägg om hur bra allting var, så skulle du skriva dagens tre sanningar. Om det som inte är så där perfekt. Jag har några sanningar att dela med mig av, fler än bara dagens tre...

-Den här sommaren bestämde jag mig för att mat ska gå snabbt. Vi har konsumerat massor av korv med bröd och många hamburgare. Lättsamt att ta fram ur frysen. Alla gillar det! Nej, vitt bröd tycker jag egentligen inte alls att vi ska äta, men... jo. Jag har ätit många korvar med bröd denna sommar. Vitt bröd! Och jag är glad och mår bra! 

-Tuvalie har fått äta glass typ varje dag hela sommaren. Och jag. Ibland två om dagen. Jag vet! Hemskt! Men gott. 

-Det är så vansinnigt mycket här hemma som vi ligger efter med! Vi skulle behöva vara isolerade i en hel vecka för att hinna få ordning. Totalt kaos i lådor och skåp. Kaos bland kläder. Ingen klädförvaring. För att inte tala om alla dessa prylar som står i "skräprummet" på övervåningen. Var ska vi göra av dem? Jag skulle egentligen vilja bära ut allting som jag anser att vi inte har plats för och sedan ringa Myrorna. Det kanske får bli så?

-Våra fönster! De är nu så skitiga att det knappt går att se ut genom dem. Jag skulle göra en vårputsning men den blev inte av... Jag har börjat putsa några men jag har många kvar...

-Det finns en stor hög här hemma med kläder som behöver lagas. Vissa plagg behöver bara några stygn för att fungera igen, men det görs bara inte. Vissa plagg har legat i högen i flera år...

-Ibland säger den här höggravida kroppen ifrån och jag kan knappt gå.  Jag vet att jag borde ta det lugnt, men det går så där. Jag vill hinna allt och jag vill helst att hästarna ska få motion varje dag. Virre är en farbror med krut i och behöver verkligen få rasta av sig! Ojiji vill också göra någonting, och har en enorm mage som behöver motioneras. Nu när hästarna bor här hemma så får jag dåligt samvete om de inte aktiveras varje dag eftersom jag ser vilka rutiner de har. Vid 19-tiden på kvällen brukar de stå och hänga vid grinden och då vill de verkligen aktiveras. De står och väntar på att något ska hända, och kan jag inte aktivera dem just då så får jag så dåligt samvete. Jag tröstar mig med att Ojiji nu aktiveras så mycket mer nu, sedan han flyttade hit. Och då är jag egentligen ändå inte i skick att aktivera två hästar varje dag, så jag försöker klappa mig på axeln istället. 

Fler sanningar finns säkerligen, men för i dag får det nog räcka! 

Gossarna i sitt esse! :-D

Mattes hjärta smälter, så här söta får inte två pojkar vara!

En magisk kvällspromenad med lilla T på stora O.

Tuvalie fyllde fyra år för några dagar sedan och pratar varje dag om lillebror. Hon kommer på nya saker varje dag som gäller honom, Hon säger att han absolut inte får kliva på avloppsbrunnens lock och om han säger något fult ord så ska hon säga åt honom. När han är född så ska hon ge mig en blombukett som man kan köpa på Ica Kovland sa hon. Världens bästa Tuvis! <3 p="">
Med stora gossen och lilla gossen går det så bra så. Virre blir bara roligare och roligare att arbeta med. Från att ha varit mycket skeptisk och osäker börjar han nu förstå vad vi sysslar med och förvånar mig varje dag. Vi har fortfarande en bra bit kvar till avspänning och riktig böjning men han är förvånansvärt smidig och gör framsteg varje pass. Virre bjuder på många goda skratt - han är en riktig ponnyplutt! Totalt galen i mat -inga spärrar, väldigt otålig om han tycker att någonting är tråkigt eller bör hända och smakar och tuggar på allting!

Ojiji har känts lite trött under de första veckorna här, men nu när vädret är lite svalare och gossarna har fått stå inne några timmar då och då, tycker jag att han har blivit piggare. Han älskar verkligen att stå och hänga med huvudet in till Virres box och de har så roligt tillsammans!

Pojkarna inviger sina nya boxar.

Boxarna i stallet är klara, men lite fix är kvar att ta tag i. Väggarna får vi ta tag i nästa år. Vi blev mycket nöjda med boxdörrarna och allt blev så fint! Känslan av att vi gjort allt själva slår allt! Så skönt att slippa galler pckså! Det kommer vi bara att sätta dit om det visar sig att det verkligen behövs. Virre stormtrivs i sin box -  efter åtta år i spilta så är det förståeligt!

Nu loggar jag ut och önskar dig en trevlig helg!