Det blev fredag, den här veckan också...

Gäsp, det är fredag och kväll...

Vilken känsla det är när det flyter på med bygget och saker och ting blir färdiga. Förra helgen fick vi riktigt mycket gjort. Det har känts ganska segt med farstun men nu har det hänt massor och det är väldigt snart helt klart, sedan är utsidan av farstun klar. Hurra!

Bilder från förra helgen.

Vilken känsla det är när Ojijis mugg äntligen ger med sig, och han känns fräschare än någonsin! Galoppen han bjöd på idag var makalös! 

Har man en pappa som var Tysklands mest vinstrika hinderhäst någonsin, (med en egen fanclub dessutom), så har man också en riktigt bra galopp! :-) 

Jag pratade med en väldigt trevlig person för några dagar sedan, som kan komma och sko av min fina Ojiji, och prova ut boots. Jag tycker att det kändes bra direkt när jag pratade med denna person på telefon - kunnig, jordnära och med hästens bästa som prio 1. Ser fram emot mer kontakt och en träff! 

Sötast i stan! 

När ska detta trista väder ge sig? Tur att det är lika roligt att rida, oavsett väder! Mitt smajl i galoppen, på vägen tillbaka till stallet, lyste nog upp omgivningarna lite tror jag!

Vilken känsla det är när det äntligen är fredag! Jag har haft så vansinnigt mycket att göra på jobbet under de senaste två veckorna, så jag trodde nästan att stressen aldrig skulle släppa taget om mig... Usch. Jag tror tyvärr inte att det kommer att lugna ned sig, men jag måste sluta stressa. Det leder ingen vart. Jag mår bara dåligt. På söndag ska jag på SPA med en fin vän. Jag har bestämt att det SKA bli vändpunkten. Ingen. Mer. Stress. 

Bara inte en hängig Tuvalie blir sämre. Hon var febrig idag på em så det känns inte allt för bra... Lilla skruttis, som pratar och pratar och säger så himla mycket kul nu. För några dagar sedan: "Mamma, jag är en snuppis"! :-) 

Snuppis, mamma och Mumsi!

Vilken känsla det är nu när Kajsa är här på besök och vi ska ha en supermysig helg! Tänk vad lyckligt lottad jag är som har syskon som vill komma och hälsa på oss! <3 Världens finaste syskon dessutom! <3 

Min fina ljuslykta lyser upp inne.

Och slutligen... Vilken känsla det är när man stressat hela veckan, sovit urdåligt och dessutom extra urdåligt natten till idag, och så tar man några klunkar vin... Zzz undrar om det blir rekord i att somna tidigt en fredag ikväll... 

Önskar alla mina fina läsare en finfin helg!  

Att rensa ut...

Tänk att vi numera har en riktigt fin brokvist. Nu kan vi sitta där och njuta, precis som det ska vara. Jag älskar vad jag ser när jag öppnar ytterdörren, både omgivningar och brokvist. Den är nu en naturlig sittplats, det får plats många, och solen ligger på under hela dagen. 

Fint på bron <3

Fantastisk morgon. 

Finaste bustjejen som älskar att hälla högar av grus och sten på nya bron...

Och tänk att vi stod ut med den gamla järnbron med hål i, som blev snorhal vintertid, under tre års tid!

Bron FÖRE 

Bron EFTER.

Tänk att vi numera har pardörrar! Vita, fina. Tyvärr fick vi fel dörrblad när vi beställde dörren,  men de ska bytas ut. 

Micke och Co. gjorde ett fantastiskt jobb förra veckan! Nu är farstutaket klart, det är ingjutet golvvärme i farstun, vindskivorna sitter på plats, brokvisten är klar, nu är det baske mig inte mycket kvar på denna farstu som blev ett rejält projekt. 

Drömmer om insidan med varmt golv, platsbyggd bänk och bra förvaring. Det roliga kommer framöver. 

Finaste bläsen. 

Med Ojiji går allt fortsatt bra, men han har fått mugg, framförallt i karleden vänster bak. Jag har gett honom ett tillskott i fodret under ca två veckors tid nu. Det är barkpulver från ett träd som heter Lapacho. 

"Lapacho-trädet har mycket stor motstånds- kraft mot angrepp av svampar, sporer och virus. [...] Den inre barken innehåller bl.a. ett kraftfullt antibiotiskt ämne samt järn i lättupptaglig form och ytterligare ett 20-tal mineralämnen". 

Källa:

http://www.immun.se/immun-filer/prod_data/pau_darco.htm

Det är tydligen flera hästägare som har provat att ge detta till sina hästar, och då blivit av med t.ex. röta i hovarna. (Ojiji har det). Anna Hane skriver bl. a. om det: http://annahane.wordpress.com/hovvard/hovsjukdomar/

Jag är helt säker på att det är tillskottet som driver ut obalansen ur t. ex. mage och tarm. (Som även orsakar rötan i hovarna).

Blä, mugg! 

Muggen (inflammation i huden) kom från ingenstans. Det finns ingenting i den yttre miljön som gett honom mugg, utan det är "skit" som kommer inifrån och ut nu. Han har inte haft mugg på väldigt länge. Häftigt hur fort det kan gå. Intressant att det nästan bara är vänster bakben som är drabbat. Det är ju hans svaga ben, han har alltid varit starkare i höger bak och efter skadan blev det inte bättre. Han har blivit lite påverkad av muggen, det kände jag när vi var ute och red igår. Det stramar/ömmar förmodligen, han är lite ofräsch helt enkelt. Jag hoppas att detta försvinner snart, med hjälp av bl a citron som har fungerat väldigt bra tidigare mot mugg. Vi tar det lugnt tills vidare. 

Idag tog vi en promenad. Stannade och snackade lite med en av flickvännerna på vägen hem... 

Jag hoppas även att detta är en bra start för att om några veckor kunna sko av honom. Jag har under många år tänkt att jag skulle vilja ha honom barfota, men det är först nu när han är min, som jag kan ta tag i det projektet. Mer om det får vi reda ut längre fram:-) 

Fina killen har fått fin hals!

Jag har också haft en del "obalanser" i kroppen som jag tror har försvunnit nu, efter lite kurering. 

Det är mycket "skit" som tas bort/ ska bort, på många olika plan. Fasad, renovering, förkylningar, obalanser. Samma känsla som jag får när jag ser de två nya sidorna på vårt hus - nytt, fräscht, fantastiskt, nystart- samma känsla hoppas jag på med mig själv och min häst, när det som behövs har rensats ut! 

Trevlig helg! 

Vad bra vi har det!

Vädret denna helg har gjort mig tårögd. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när det är så där perfekt, fantastiskt väder och vansinnigt vackert ute! Vi har gått promenader och fixat på gården. Fikat ute och njutit av allt det vackra. Marie och pojkarna var här och fikade och lekte, supermysigt! 

Min fenomenala Micke har ordnat en så otroligt fin lyktstolpe vid infarten i helgen. Träd och buskar har röjts bort också. Vi börjar få riktigt fint, tycker vi! <3

Ojiji är lika perfekt han, så där mysig och fin och sagolik som bara han kan vara. Vi red till ridbanan med Yvonne och Cappe igår och Ojiji var så där fantastisk som bara han kan vara, det kändes som vi flög fram! Jag blir alldeles varm när jag tänker på min häst, vad jag älskar den killen! 

Från senaste kursen, ett helt år sedan! 

Han har under den senaste veckan varit ovanligt nöjd och glad och gnäggar ofta när jag kommer till hagen. Varje dag bjuder han på magi och massor av glädje! Det är verkligen något extra nu, och jag älskar verkligen den här årstiden, det är en perfekt ridårstid, tveksamt om våren kan slå detta egentligen. 

Tuvalie är den bästa tvååring som finns, hon räknar till tio nu, helt perfekt, och vet att hon är två år och kan visa det med fingrarna. 

Vi har haft det så mysigt på våra promenader i helgen, hon hittade en spunk och en tomte och dansade en glädjedans i skogen. 

Micke visade mig en "ny" jättemysig skogsstig/väg som kommer att vara helt fantastisk att rida på framöver!

Jag och Tuvis hann åka och titta en stund på Birgitta-kursen i Gårdtjärn idag. Yvonne och Cappe var så fina och Tuvis var duktig hästtjej! Vi åkte sedan till Ojiji och Tuvis red och busade med hästarna. Hon har verkligen varit extra mysig och duktig i helgen. 

Bara att se och höra Birgitta gjorde att jag blev påmind om vad jag och Ojiji ska öva mer på, och jag blev både inspirerad och harmonisk, underbar känsla. Nästa år SKA vi vara med på kurserna! I år passade det inte riktigt in. 

Nu sussar Tuvis i sin nya fina säng. Jag har kokat plommon- och lingonsylt och tagit hand om lite äpplen. En toppenhelg! 

 Brödlösamagi!

Guldvän

Vi hästmänniskor blir aldrig äldre än ett barn när det gäller hästarna. Jag kan gå en hel dag och längta efter att få träffa min finaste vän. 

Jag kan få ont i magen för att jag längtar så. 

Min vän som alltid är glad att se mig, som lär mig att vara i nuet, och om vad som är viktigt i livet. Min guldiga, vackra vän som får mig att andas lite långsammare.

Och som tvingar mig att klia honom i svansen! Om jag försöker gå innan han är nöjd springer han efter, och parkerar rumpan nästan på mig. Det är min finaste vän det! 

Slut på semestern...

Kan man ha en snyggare häst än vad jag har? Tror inte det! 

Vardagen rullar igång imorgon men jag har för en gångs skull ingen jobbångest, allt känns bra! 

Idag var vi iväg med Tusse till vet. Han hade en skadad tand som skulle åtgärdas, men vet. upptäckte fler tänder som behövde tas bort. Tusse har tydligen fått en tandsjukdom och har nu inte så många tänder kvar. Vi hoppas innerligt att han har möjlighet att leva här med oss ett tag till, utan att behöva ha ont. <3

Vackra kloka katt, det finns ingen som håller så bra koll här på gården, som du gör! 

Nu ska han få "blötmat", men jag hittar ingen vettig burkmat tycker jag. Kanske har hittat någon skaplig variant och så får vi blanda upp den med färs, lever etc. 

Med Ojiji går allt fortsatt bra. Jag försöker att vara en rolig matte så han tycker om att vara med mig också, nu när han är upp över öronen förälskad i sin Maxine. Eller "Maxik" som Tuvis säger. För några veckor sedan var han inte så sugen på att ens lämna hagen och skrek efter sin tjej hela tiden. Det var full fart hem när vi var ute och red, han gick helst i krumbukt-skolgalopp-språng på hemvägen, bråttom hem till kärleken! 

Höll på att få några... 

...fina bilder på de två kära...

...men någon kom visst och ställde sig ivägen... 

;-)

Nu har Ojiji lugnat sig och det är Maxine som skriker mest efter honom. Men lite extra energi har han! 

Vi jobbar vidare på att ha "suget framåt", i samlingen i skritt. Jag måste lugna mig och sluta leka med piaffen, men det är så svårt! Jag vill bara piaffa och galoppera på stället och stegra och skutta omkring på min fina häst, det är ju så himla kul! 

Idag hittade jag en bra balans, tycker jag själv. Jag väckte hans intresse genom lite utmaning (samling i galopp för hand), och massor av beröm, sedan kunde jag utnyttja den energin när jag hoppade upp, i det stärkande arbetet i skritt. Kalasfin kille! Sedan avslutade vi med lite bus och jag fick en liten "stegring", eller levadansats kanske!

 Det är bitvis hårfint, blir han för taggad så kan det bli för mycket "uppåt-tänk" och inte det fina flytet framåt, och blir han för oengagerad stannar han upp för mycket i samlingen. Vi vill ju hitta längre sträckor i skolskritt och alltid växla fint mellan olika steglängd och samling i skritt! Stärkande och viktigt arbete! 

När jag har varit i stallet säger Tuvis Mamma löckta Ojiji"! Lilla bonnjäntan, som fyller två år på fredag, stora, bästa, duktiga tjejen! Det blir kalas på lördag för prinsessan. Vår fina surrkuse. Idag har hon babblat på hela eftermiddagen: " Tusse tappa bort tanden". Och så fort hon hör tranorna brukar hon säga: "Tranorna fastnat". Ja, det låter kanske som det, vad vet jag... 

Man kan ha mycket kul med ett paraply och en moster! 

Min sommar med tilläggsisolering, fasad- och fönsterbyte.

Denna sommar är en sommar att minnas. Vi skulle byta fasad på huset hade vi bestämt. Hade det bara varit panelen det handlade om, så hade vi utan problem hunnit med hela huset! Men när det även handlar om att rikta upp och regla varje sida, tilläggsisolera, byta fönster, flytta fönster, sätta in ett extra (stort) fönster, byta ut nästan hela farstun samt bygga om och tilläggsisolera farstutaket, då tar det tid!  Nu när vi snart bara har en vecka kvar av semestern så är vi nästan klara med två sidor, och då har vi jobbat med de två sidor med flest fönster och med mest jobb. Förfarstun blev ett stort projekt!

Östra sidan. Fasaden efter. Riktigt fint virke!

Östra sidan. Fasaden före. 

Egentligen är det helt otroligt att vi hunnit så långt som vi gjort! Vi är riktigt stolta över oss själva, det är nog inte många som skulle orka med alla dessa moment. Mickes mormors man som är en skicklig snickare, har hjälpt oss i 11 dagar under sommaren, resten har vi gjort själva! Vi har lärt oss mycket, men tack vare fjällstugebygget hade vi en hel del kunskaper sedan innan. Vi har en fantastisk familj som har ställt upp på alla sätt med rivning, målning, barnvakt, snickrande, skräptömning, matlagning etc. Utan all hjälp hade vi inte hunnit så här långt! 

Det här är vad vi har hunnit på ca 4 veckor:

Östra sidan. Inte så vacker. 

Allt bortrivet, ner till timmerstommen. 

Loda in, regla, rikta upp, isolera, på med vindduk och läkt. Och Micke fixar även med elen så vi kan få en tjusig belysning på fasaden.

Östra sidan klar (fattas knutbrädor och armaturer). ( Och alla dessa träd och buskar ska bort så fort vi hinner)! 

Det som hittills är klart blev så otroligt bra! Det är värt varenda sekund av slit! Huset blir precis som vi tänkt, fast finare! Det känns verkligen som att vi gör det bästa av detta hus, den fula gula slitna "lådan" till hus. 

Det började lite som en mardröm, dock. Virket vi beställt såg ut att räcka till knappt halva huset! Det var dock inte det värsta, när vi tittade på panelen fick vi en chock! Vi trodde att vi hade beställt grundmålning plus en strykning i fasadfärgen vi valt. Icke sa Nicke! Någonstans hade det blivit en miss, så vi fick le och börja måla allting själva, trägrund och två strykningar med fasadfärg, samt olja och grunda allt ändträ, givetvis! 

När jag hade tagit ut 60 brädor från högen och målat dem, (ca 300 löpmeter), så syntes det knappt att jag tagit av högen. Då kändes allting hopplöst, men samtidigt bra - då borde ju panelen räcka i alla fall! 

All panel jag målat tidigare har haft ett utrymme för lite färg på sponten, och det är ju i princip omöjligt att inte måla sponten på dubbelfasad panel! Vi försökte måla så lite som möjligt på sponten. Synd bara att denna panel inte hade så stort utrymme för det, och inte gick ihop om vi inte skrapade bort en del färg från sponten! Sa jag mardröm? 

Först måla för brinnande livet - sedan ska man stå och skrapa bort färgen! När man trodde att man gjorde det lätt för sig som målade panelen innan uppsättning, då blev det precis tvärtom! Då hade det ju varit bättre att sätta upp den omålad. Men frågan är vilket kladd det hade blivit då vi bröstar av med en rejäl list på två ställen. Det märkte jag när jag målade i alla skruvhål. Det är nog bäst att måla innan uppsättning ändå.

Målning och sedan skrapning flöt dock på bra, mycket tack vare all hjälp från familjen såklart! Vi målade ju inte all panel innan vi började sätta upp den på första sidan heller, så det var ingen fara. Måla är kul, och med kvalitetsfärg går det som en dans! 

 Vi har haft tur med vädret, även om det har varit olidliga temperaturer och "snickargänget" har varit nära värmedöden många gånger. 

Nu får vi se vad vi hinner med i höst. Förhoppningen var givetvis att hinna med hela huset i år, även om vi visste att det skulle ta otroligt mycket tid att göra allting vi planerat. Hinns det inte så får vi fortsätta nästa sommar, vi har gjort de jobbigaste sidorna nu och det känns så fruktansvärt bra! Hurra för oss! Vi började planera för detta projekt redan förra sommaren, och vi har suttit många kvällar och planerat innan bygget drog igång. Planering är A och O! :-) 

Södra sidan, som den såg ut när vi köpte huset. 

Taket bytte vi 2012. Här har rivningen påbörjats. 

Reglar på plats. 

Nästan hela förfarstun fick rivas. Ruttet och riktigt snett! 

Så här ser det ut just nu. Taket på förfarstun är klart, det ska "bara" läktas och läggas på tegelpannor och plåtar. Fyra fönster ska sättas in, lite panel och foder samt en riktigt tjusig vit pardörr! 

Huset är dock mycket finare i verkligheten. Svårt att fota så nära!

Min finaste häst och jag har hunnit med några härliga turer, med våra kompisar! :-) Får skriva mer om honom i ett annat inlägg. 

Det här är min sommar det! 

Glada dagar!

Nu har jag ägt min häst i tio dagar, och han har bott på nya stället hos Yvonne och Co. lika länge. Allting har verkligen gått jättebra! Min häst uppför sig som en stjärna, och de andra pållarna har verkligen välkomnat honom. Det kändes så bra att jag beslutade mig för att våga släppa in honom med de andra två permanent boende hästarna på gården, Cappe och Maxine. Innan jag flyttade Ojiji så sa jag att jag nog aldrig skulle vilja släppa ihop honom med dem, just för att Cappe är "kungen" där och han har gått med sin tjej Maxine länge nu. Jag var rädd för att Cappe skulle försvara sin tjej för allt han var värd och att Ojiji skulle bli jagad runt runt och riva upp sin gamla skada eller liknande. Jag hoppades på att någon ranglåg häst skulle flytta in så småningom, och att Ojiji skulle kunna gå med den hästen istället.

Ojiji frågade mig varje dag: "Varför måste jag gå själv?" "Jag vill inte det"! Det kändes hemskt att ha honom ensam i en hage, och man kunde känna att det var bara lugna, positiva energier mellan hästarna, jag blev glatt överraskad över hur bra det kändes, så då provade vi att släppa ihop hästarna igår. 

Det gick superbra! Det blev bara några väldigt små "duster" mellan Ojiji och Cappe. Det var lugnt i hagen redan från start och även om Ojiji får hålla sig en bit ifrån dem, så märks det att alla hästarna nu trivs, så skönt! Det har varit mitt lilla orosmoment sedan vi flyttade, men peppar peppar, nu känns det bara bra. 

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa sätt! Yvonne är precis som mig när det gäller hästtänket, så då kan jag släppa alla detaljer, jag behöver inte fråga om ditten och datten, för jag vet att hon redan tänkt på det/fixat det! Att flytta till ett nytt ställe med sitt "lilla barn" ;-) gör ju att man blir lite orolig. Äter han som han ska? Är han lugn? Vågar han ligga ner och sova? Då känns det tryggt att veta att han bor på ett ställe där det fungerar suveränt bra! <3 

Vi har hunnit med promenader/ridturer nästan alla dagar och det har också känts toppen. Igår var han så makalöst fin när vi red ut själva för första gången! Vad skönt det är att få se lite nya omgivningar också, man får verkligen ny energi och inspiration! 

Energin kan man verkligen behöva här hemma, vi röjer vidare på vår igenvuxna gård. Det går inte att föreställa sig hur mycket jobb det är! Vi håller bland annat på att gräva fram en stenmur som finns bakom äppelträden. Det är mycket jobb kvar med det, men det är ju ingen panik, det är inget som måste bli helt klart i sommar, men det vill vi, såklart. Så här såg det ut när vi flyttade in: 

Så här ser det ut nu, en bit på väg i alla fall: 

Jag hoppas att jag får visa fler före och efterbilder, helst på huset, om några veckor :-) 

Här är en bild på lekstugan som stod där vi har Tuvalies "lekplats" idag:

Den var fullproppad med myror! Jag ryser än idag när jag tänker på hur mycket myror det var! Så här ser det ut nu med lekställningen:

Vi ska sätta dit en sandlåda och lite annat smått och gott, det kommer att bli jättebra. Vi trivs redan mycket bra borta i den blivande lekparken, igår satt vi där och fikade glass och jordgubbar i solen alla tre, så mysigt! Nu har Micke semester och vi njuter av varje stund! (Jobb, jobb, jobb på gården ;-) ) 

Tuvalie pratar om att rida på Cappe så det får nog bli snart igen. 

En bild från Jamtli, nationaldagen. Getter ska vi ha någon gång. Och höns. Tror jag vet var jag vill bygga hönshus nu. 

Busunge på promenad!

Tuvis och jag, kul att det finns sparade kläder från när vi var små! 

Nu hoppas vi på sol i veckan och massor av annat skoj! Vi väntar vissa leveranser i dagarna, spännande!