Vi hästmänniskor blir aldrig äldre än ett barn när det gäller hästarna. Jag kan gå en hel dag och längta efter att få träffa min finaste vän.
Jag kan få ont i magen för att jag längtar så.
Min vän som alltid är glad att se mig, som lär mig att vara i nuet, och om vad som är viktigt i livet. Min guldiga, vackra vän som får mig att andas lite långsammare.
Och som tvingar mig att klia honom i svansen! Om jag försöker gå innan han är nöjd springer han efter, och parkerar rumpan nästan på mig. Det är min finaste vän det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar