tisdag 20 maj 2014

Underbara tid

Jag försöker få ordning på de två skåpen vi tog in från ladugården i vintras. Jag slipade och spacklade litegrann, men sen blev jag så sugen på att provmåla en del med linoljefärgen jag köpt, ljusgrå. Vilken underbar upplevelse det var att måla med linoljefärg! Jag blev alldeles salig och målade ena dörren på skåpet.  Det var bra för då insåg jag att jag vill ha en något mörkare nyans. 

När jag gick lös med slipmaskinen så kom en väldigt trevlig grön färg fram, det verkar vara den färg som skåpet är målat med först. Någon gång ska jag måla någon möbel i den nyansen, så fin. 
Börjat måla varmgrått 

Jag har gjort några rundor  i härbret den senaste tiden och insett att jag vill ta in ännu en möbel. Jag vill ha det söta skåpet/bänken i vardagsrummet. Precis där vi vill sätta in altandörren. Hmm. Men jag bara måste få in den! Jag ska inte måla den, den är fin som den är, lite udda med gröna detaljer till en brunaktig färg, och jag undrar vad möbeln används till. Någon köksmöbel? Det är som en arbetsbänk med någon typ av kant baktill. 
Lite plock från härbret, min guldgruva.

Vår bästa finaste Tuvis utvecklas med raketfart. Det är bara så himla roligt nu när man verkligen kan prata med varandra! En bestämd liten pladdrig fröken som älskar att dansa. Både mamma och pappa ska vara med och dansa i köket, till "kopter". (Rosa helikopter). Vi ska helst hålla varandra i händerna och hoppa också. På dagis berättade de att hon hade dansat i nästan en timme häromdagen! 

Förra helgen uppfann vi en ny lek, "Timrå spring". Man springer runt och ropar det, och klappar händerna. Tuvis tjöt av skratt! Hon kör slut på oss. Det är tur att hon också gillar att sitta och glo på "paddan", hon vill helst se barn som gungar, åker kana eller något barnprogram, Teletubbies, Masha and the bear (min favorit, ryskt barnprogram), Daniel tiger, Bumba (också på ryska), Sune etc. Jag får frenetiskt söka fram allt hon ska se på youtube. Hon är duktig på att klicka på olika klipp men det vore bra om hon lärde sig att söka fram dem också. ;-)

Vårt internet har dock varit dåligt under en tid nu så då har inte lilla fröken kunnat titta på paddan. Nu har hon nästan slutat fråga om det också, så då är det lika bra att vi fortsätter så, läsa bok och leka känns som vettigare sysselsättning för en liten fröken!
Vi hälsade på Yvonne och Cappe för ett tag sedan, och Tuvis ville bara rida hela tiden. Yvonne får hålla hårt i Cappe framöver, för Tuvis kommer att vilja rida mycket på Cappe ;-) 

Jag skriver upp allt hon säger, för nu kommer det något nytt varje dag. För några dagar sedan pekade hon in i skåpet och sa "låsa bäbble". När jag såg de små plastäpplena som jag har liggandes där, så förstod jag att det var ju "låtsas-äpple" hon sa. Såklart. Jag har ju sagt att det är låtsas-äpplen, för länge sedan. Tuvis glömmer inte. 

Vi har haft utvecklingssamtal på dagis och hon fick så mycket beröm för sitt fina bordsskick, och för att hon är så fin och snäll och hjälpsam. <3 

Hon har hittat på något nytt också.  Hon låtsas vara ledsen! Hon bölar och tjuter och flinar sen. Ha ha!  
Så här låg Mumsi i soffan förra helgen. "Mummi konstig" sa Tuvalie hela tiden och blev lite rädd för Mumsi ;-) 

Det är så underbart ljuvligt ute nu, med alla knoppar som slår ut, det är nästan så att det går lite för fort, man hänger inte riktigt med. Vi har hunnit få bort en hel del buskar och små träd. Ibland känns det som att man vill få bort alla jobbiga stenar, buskar och träd nu på momangen, för att få gården som vi vill ha den. Men det tar tid, och vi ska inte glömma hur det såg ut när vi flyttade hit! Det var en hölägda precis bredvid huset! Och världens största gran som skuggade halva gården mitt på dagen. Massor av stora granar, "slyträd", och vildvuxen syren överallt! 
För ungefär en månad sedan tog vi bort massor av buskar, bl.a framför bagarstugan.

Så här såg det ut bredvid huset när vi flyttade in, totalt igenvuxet och ful bagarstuga.

Det är det som är tjusningen, allting var så fruktansvärt igenvuxet och förfallet, så allt vi gör är "wow, vilken skillnad"! 


En gammal bild på mig och min guldnougatkille <3 Herre jösses vad vi har hittat mycket fint tillsammans nu. Hela han kan spänna av i lägen där han aldrig skulle kunna slappna av förut, vi har verkligen hittat en helt annan kommunikation. Någonting har hänt, och vi har så vansinnigt kul ihop just nu. Det har vi alltid haft såklart, men nu är det verkligen något speciellt!  Jag kan inte skriva så mycket mer, jag vet fortfarande inte hur det blir med vår framtid <3
Massor av maskrosor bakom gamla stallet, längtar så tills vi har hästar här som kan äta allt, för här grönskar det fort minsann! 

Varje ledig dag tillsammans är fylld av sång, dans, sol, kärlek och jobb! Tänk vad glad man blir av sol och gröna blad! 
Pappa och Tuvis dansar och klappar händerna! 

måndag 14 april 2014

Vårglad blir jag!

Så fort solen tittar fram blir jag alldeles vårglad. Jag vill vill bara ut på gården och pyssla, måla, plantera, kratta, fika, fixa och dona. Och framförallt planera. Det är nog det roligaste! Planera mysiga sittplatser, hagar, planteringar, stall... Altan, fasadbyte, lekplats, allt och lite till! Jag och Micke går runt och planerar lite då och då men jag och Tusse har några hemliga projekt på gång, som bara vi vet om!  ;-)  

Idag när är hemma med en snorig liten tjej som somnade sött, så passade jag på att gå en av mina "hemliga" rundor på gården, med min lilla följeslagare. :-)
Tusse älskar att följa med på små turer, han planerar också massor av saker! 

Vi kollade in framtida hagar...
Jag är förvånad över hur bra vår mark torkar upp, där de framtida hagarna skall byggas är det så torrt och fint, det var det redan för några veckor sedan, som Micke brukar säga, det är verkligen en gryta här uppe i Brödlösa. Även i skogen runt gården är det riktigt torrt och fint, känns bra eftersom jag vill ha delvis skog i vinter/vårhagarna! :-) 

Jag och Tusse spanade runt lite...
Vi studerade alla vårtecken...

Krokus och vitsippor! Vi hittade även blåsippor alldeles utanför köksfönstret och knoppar på körsbärsträden. :-) 

Jag passade även på att slänga upp min idé på väggen, krokar på ett gammalt krön:
Jag köpte krokarna på Gamla gården för ett par veckor sedan. I lördags var vi där igen, då köpte jag ljusgrå linoljefärg till vårt gamla skåp som ska få sig en omgång någon dag. 
Kakka och Tuvis på Gamla gården

Förra helgen var vi i Östersund och jag och Micke fick en dag och kväll tillsammans, vi badade, relaxade, åt och drack gott och hade det riktigt bra.

Tuvis hade det så bra med mormor, morfar, lillmoster och Erik. 
Min bästa Micke. Det var underbart, det gör vi om snart va? Bästa Micke som avancerat uppåt i företaget, bättre chef kan man inte ha! :-) Grattis igen till nya tjänsten, vi är så stolta över dig! 

En annan fantastisk sak är att jag gick till frisören häromdagen. Tre underbara timmar med massage, klipp, färg och slingor. Jag fick inte någon bra bild på resultatet men ungefär så här:

Det är inte rött, det var en mörk bild. Jag hade inte varit hos frisören på fem år så det var dags nu. En av alla de saker som jag bestämt mig för att göra under 2014. 


Sjuklingen tar hand om sina katter...
Det är tufft att ta hand om både djur och gård! Man måste få ta igen sig...

Finaste bästa Jiji som fick tänderna "fixade" av Gunnar häromdagen. Tänderna såg bra ut, bara småsaker att rätta till, skönt. 
Min underbara vän! 

Snart är det glad påsk! Hej då! 

söndag 6 april 2014

Tiden har hunnit ikapp oss...


Det har blivit dags att ta tjuren vid hornen. För några år sedan bestämde jag mig för att ta tag i det här innan jag fyllde trettio. Tiden har kommit i kapp mig nu och jag kan inte längre stoppa huvudet i sanden. Jag tror att det är rätt tid nu, för jag vill faktiskt inte fly från det här längre. Jag har ingen aning om vilken väg jag nu tar men jag vet att jag måste ta någon väg för att komma vidare. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer dit jag vill, men vet tyvärr ingenting just nu... 

Jag pratar om min älskade vän. Mitt bästa, vackraste hjärta, som jag inte tänka mig ett liv utan. Men jag kan inte heller tänka mig att göra något som inte känns rätt...

Helt plötsligt har tio år gått. Tio fantastiska år, som har format mig. Jag vet vart jag strävar och vad som är viktigt i livet (och i hästlivet), tack vare min underbare vän. Det känns tryggt att veta allt detta, och det är den känslan jag försöker fokusera på nu.  

Jag har bestämt att jag är färdig som fodervärd. Jag ska ha en EGEN häst! Jag vet precis vilken häst jag vill ha, han börjar på O och slutar på jiji. 

Några veckor till, sen kommer jag aldrig mer att vara fodervärd. Tio år räcker nu känner jag. ;-)  Min plan var aldrig att vara fodervärd så här länge, åren har bara rullat på.

Om jag inte tar tag i det här nu, det jag har drömt om hela livet, när ska jag då göra det? Det känns bra att jag har tagit ett beslut, nu är det bara att hoppas på att det är meningen att jag och världens finaste, rödhåriga, 14-åriga kille ska fortsätta våra liv ihop. <3 
Vackra vän! 

Som vi älskar dig Ojiji! <3 

måndag 10 mars 2014

Slutet gott

Jag sitter i kökssoffan och lyssnar på skogsmaskinernas dova muller långt bort i skogen. Det låter tryggt på något sätt, nu ska allt stormfällt virke tas fram och mer därtill, vi får så öppet och fint nere vid lägdorna nu, ska fota det till helgen. Idag blev vi av med berget av stockar som låg på gården och i sommar tas fler träd ner runt gården. Häromdagen togs alla elledningarna ner här i Brödlösa. (Bara den fulaste kvar nu mellan ladugården och huset, som Micke tar ner själv i vår). Efter fasad-och fönsterbyte samt rivning av "gammel-längan" så skulle jag vilja ta hit tidigare ägare, de skulle inte tro sina ögon! Brödlösa slottsgård! 

Idag hostade jag igång igen efter sportlovet. Det kändes bra, lovet blev ju inte så lyckat med sjukhus och sjuk Tuvis, men i fredags piggnade hon på sig så vi fick en riktigt fin helg tillsammans. 

I lördags hade vi tjejdag! Tuvis sov i bilen medan jag, farmor och Ka-ka shoppade och fikade på Gamla gården. Kände igen det mesta av det som såldes från vår gård, men hittade några tjusiga krokar som fick följa med hem. 

Sedan drog vi på loppis och jag hittade den här söta dockvagnen till mitt lilla hjärta. Eller, det var ju faktiskt hon som hittade den! Tuvalie fick även fodrade stövlar och en fodrad galonjacka samt lite annat smått och gott. Favoriten blev nog minipianot som kan spela "Klappa händerna när du är riktigt glad"!

När vi kom hem så var vi ute i det fina vädret och som vanligt så är Brödlösa gårds loppis den bästa av de bästa! 
Uppe på vinden kan man hitta saker...
Och i snickerboa med... En början till en vacker fiol och en av alla söta sågar...
En fin lampa i porslin samt ett vackert krön till en kökssoffa... Allt detta fick följa med in till farstun och skall fixas med i helgen. 

Söndagen var också en riktigt fin dag! Jag och Ka-ka var i stallet och hon förevigade mig och Ojiji. Sedan red vi ut på Scharino och Cheyenne. Solen strålade och vårkänslorna kom som ett brev på posten! 
Mitt sällskap. Kajsa rider så bra, helt lösa tyglar i både skritt och trav och växlar gångart med rösten. 

Kan man bli en sötare fux med bläs?

Underbar galopp! 

Älskar hans man på denna bild! (Formen lämnar mer att önska dock, men det var faktiskt en ögonblicksbild ;-) )
Fina kille!

Vi har fokuserat mycket på slutan (en ridövning där hästens bakdel går något innanför framdelen, enkelt förklarat), under den senaste veckan, och jösses vad den hjälper honom! Vi har gjort halt i sluta (mindre lätt)! Vi har gjort övergångar i sluta, växlat takt och tempo och ridit något längre sträckor i sluta. Anledningen till detta är bara att jag/vi kände att vi behövde det just nu, slutan bara "kom till oss" ett ridpass. 

Genom slutan, och framförallt genom att göra övergångar i halter i den, riktigt känner jag hur han kopplar ihop sin kropp, och hur det får honom att skäppa spänningar. Han tycker det är så skönt själv, så fort han "kopplat klart". Hux flux så hittar sina bakben och vi blir synkade, mjukt och energiskt, helt underbart! 

Jag provade även detta ute efter vägen och efter två slutor och två halter i sluta så sträckte han ut heeeela överlinjen och blev helt avspänt från att ha varit halvt stålfjäder. 

Mer sluta kommer det att bli! Han ser något finare ut i kroppen än vad han brukar göra denna årstid. Hoppas inte han faller ur mer nu när pälsfällningen startar. Det känns som att vi är lite på G nu, vill så gärna hålla i det! 

Nu är slalomutrustningen packad, imorgon är det friluftsdag i Hassela, längtar! 
Tuvalie utanför härbret. Hej då! 

tisdag 4 mars 2014

Hästar jag mött

Jag tog en stund för mig själv i soffan nu på lovet när Tuvis sov, och tittade i ett gammalt fotoalbum, fullt med foton på hästar förstås. Åh, vad jag grät. Det var så många minnen som dök upp. Fina, fantastiska minnen som hästarna och människorna runt om har gett mig. Jag grät också över en väldigt speciell häst som har etsat sig fast i mitt hjärta för evigt... Henne ska jag presentera sist i detta inlägg.


Det här är ridskolehästen Marina. Usch, nu gråter jag igen. Blind på ena ögat men den tryggaste finaste ponny man kan tänka sig. Hon trivdes inte helt på ridskolan men ställde upp i vått och torrt för sina elever ändå. Fina, underbara häst. 
Jag och Sajjid, mitt första ridläger på ridskolan. Minns ej vilket år det var, men jag minns Sajjid som den otroligt lugna, snälla och kloka häst han var. 
Jag och min fina Skrutten. Han lärde mig enormt mycket och vi hade så himla kul ihop! En härlig ponny med massor av egna åsikter om hur och när saker och ting skulle göras! När bilden togs hade han precis kastat av mig, jag är alldeles smutsig på knäet, ha ha! Jag gjorde massor av namnskyltar åt honom på träslöjden, och sydde flera schabrak och vojlockar åt honom på syslöjden. 
Jag och Skrutten tävlade en hel del, men det bästa minnet jag har med Skrutten är när vi hoppade terrängbanan på vårt första ridläger tillsammans, han flög över hindrena och visade mig vad riktig frihet var!
Maria Gottås och Örnäs Sunlight. Fina Sune! Vi tävlade och tränade en del ihop, och jag hälsade på dem i Tandsbyn på sommaren och vi hade de mysigaste ridturerna tillsammans i de vackra omgivningarna.
Jag och världens finaste Nitro. Ett hjärta av guld, han gjorde allt du bad om, och mer där till. Han hade inte de bästa förutsättningarna med sina skraltiga knän och han kunde vara riktigt elak mot andra hästar, men för sin ryttare gjorde han allt!
Vi tränade och tävlade massor och han lärde mig så mycket! Vila i frid finaste Nitro. 
Bolka Columbus. En otroligt fin New Forest som jag hade äran att träna och tävla. Vilken ponny! Vilken känsla! En på miljonen. Vila i frid du med fina ponny. 
Jag och arabponnyn Zazza, som jag hade hela sommaren -00. Jag lånade henne för att utbilda henne och vi hade massor av skoj tillsammans! Jag förstod det inte fullt ut då, men nu när jag ser gamla filmer så inser jag hur fantastiskt hon rörde sig! Oj, oj, vilken trav! Jag hoppas att hon har det bra där hon är idag. Fina, underbara Zazza. 
Sist men absolut inte minst, Miss Moneypenny. Sto, D-ponny. Jag hjälpte hennes ägare med att rida henne, det är den sista hästen jag red kontinuerligt innan jag flyttade till Sundsvall. 
Titta på hennes uttryck, kan man bli vackrare? Jag skulle kunna ge väldigt mycket för att få träffa henne igen, men hon gick tyvärr bort i en tragisk olycka för några år sedan... 

Jag önskar så innerligt att jag då hade vetat vad jag vet idag om hästar och ridning. Sista gången jag red henne så hade jag flyttat till Sundsvall och så smått börjat ändra mitt tänkesätt och min ridning. Så fin och avspänd som hon var den gången hade hon aldrig varit tidigare då jag ridit henne! Hon hade alltid så svårt att spänna av, blev väldigt lätt spänd och stressad och bara sprang. Hon var otroligt känslig och nu idag inser jag att hon ofta blev "right brain-extrovert". Hon blev missförstådd och hade hon funnits idag så hade jag verkligen velat köpa henne, för en häst som henne vet jag inte om jag kommer att få träffa igen. Hennes hjärta skimrade av ädelstenar, hennes päls var av riktigt guld. En oslipad diamant med otroligt mycket känslor. Så vacker och klok. Fina Penny, jag gråter så fort jag ser bilderna av dig, vad jag hoppas att vi ses igen, då ska jag visa dig att jag kan förstå dig! <3 

Hästarna är mitt liv och de har gett mig så mycket, jag kan bara försöka att betala tillbaka till de hästar jag möter. Ridskolan i Ås med alla människor och hästar jag mött, gav mig så otroligt mycket, utan dem vore jag inte den jag är idag. Tack till mamma och pappa som lät mig börja rida en gång i tiden, för ca 26 år sedan, närmare bestämt! <3