Träd häst korv

Det slog mig häromdagen att jag är alldeles tokig i det här trädet. Mitt träd, vad jag älskar detta träd. Det är bara mitt träd och det är så vackert. Titt som tätt springer jag ut och tar kort på mitt träd, för himlen samspelar så fint med trädet, och ljuset blir magiskt bakom trädet. Jag tittar alltid på mitt träd när jag är ute , fina snälla trädet. 

Jag har många kort på mitt träd. Naturen och djuren ger oss så mycket fint, det gäller att ta vara på det. 

Ojiji gav mig en fin och annorlunda gåva häromdagen.  Jag har under den senaste tiden funderat lite över vad han har lärt mig genom åren och kommit fram till att det är vikten av avslappning. Jag har under många år trott att Ojiji varit avspänd när han i själva verket inte alls varit det. Insikten om detta växte fram under en period när jag sökte efter rätt väg i mitt hästeri. 

Sedan jag för några år sedan ändrade några viktiga detaljer i min ridning märker jag direkt när Ojiji inte är helt avspänd. Ett exempel på det är när vi under ett ridpass kommer till samlingen och jag känner att han inte lyssnar på små vibrationer i stången, när jag märker att jag får börja ta lite mer i tygeln. Då ringer varningsklockorna och han måste få tid till att släppa spänningarna han bär på just då. Han behöver få lång tygel och få sträcka ut hela halsen och överlinjen. 

Ett annat exempel på det är när han helt enkelt bara "tar bettet" och kör ner huvudet och pinnar på i full fart. :-) Just det gjorde han den här dagen. Gång på gång, vägrade något annat. Självklart lyssnar jag på honom, skrattandes skumpade jag runt i full fart och Ojijis mule nästan släpade i marken! Men när jag bad om galopp så hände något. Hela hästen "kom upp", och genom världens finaste mjukaste galoppfattning gled vi in i en stark, balanserad, samlad, underbar galopp. Han bara rullade på i den här härliga gångarten och det var en underbar dans! Ojijis galopp är bra i vanliga fall, men det här! Trots hårt och isigt underlag så gav han mig den här fina presenten i galopp, flera gånger om! I trav var det bara spårhund och full fart så jag växlade mellan gapskratt och den här underbara känslan. 

När jag satt av så rann tårarna. Ojijis blick sa ungefär "Tack matte för att du lät mig få sträcka ut i trav, jag kunde inte göra något annat i trav idag, men i galopp kunde jag, och då ville jag ge det till dig". Kalla mig gärna fånig, men så var det! Min finaste häst som lär mig så mycket om livet <3 Det gäller att lyssna och ta in det våra kloka vänner lär oss, varje sekund. 

Tack Ojiji <3

Tuvis gillar den lilla vita också.

Min finaste Tuvis är lika underbar hon. Hon har utvecklats till en bestämd men väldigt kärleksfull ung tös. Hon vill läsa böcker, sjunga, säga ramsor och mysa mest av allt. Hon har blivit så otroligt kärleksfull mot katterna, och Mumsi, som faktiskt stannar kvar när lilla T springer fram till henne, får massor av pussar och "gos" av Tuvalie. Tusse får en puss i förbifarten. ;-)

Puss

Finaste Tuvis var med till både biltvätten, bilbesiktningen, mataffären och stallet idag. Jag trodde hon skulle bli less och visste inte om jag skulle hinna med allting. Men vilken ängel. I stallet blev hon lite less när jag mockade så då fick hon sitta i bärryggsäcken. Där satt hon snällt och tuggade på en morot när jag mockade och fixade mat till två hästar, borstade och fixade med Ojiji . Jag provade även att gå en promenad med O, och det gick ju hur bra som helst, bara det att jag fick stanna då och då så Tuvis fick lägga kinden mot sin stora vän och gosa och klappa honom lite. Jag dog en smula för de var så söta. <3 

Hon smiter ner till hästarna och vill inte åka hem från stallet.

Sedan Tuvalie började sova en gång om dagen så sover hon så bra och länge på dagen, helst i bilen, så jag har kunnat rida på ridbanan och fixa klart i stallet flera gånger nu under hösten/början av vintern. Perfekt. Bästa barn! 

Idag har jag köpt en ny pixibok till henne, ska bli kul att se vad hon tycker om den imorgon! Jag fick gömma  undan hennes gummistövlar idag. De har stått framme, och så fort hon ser dem vill hon ta på sig dem och så går hon runt med dem på inomhus. Hela dagen. Och blir alldeles svettig om fötterna. Så jag tar och gömmer dem ett tag så att de små svettfötterna får vila lite ;-)  Hon är rolig nu för hon vill gärna "klä ut sig" och gå omkring och vara "tjusig". Med fuskpälsmössa, vantar och stövlar! 

Klä ut sig med hörselkåpor går också bra. 

Nu eldar jag "cozy Christmas" i aromabrännaren och jag har köpt några hyacinter. Det sista inför advent ska jag fixa klart nu i dagarna. Jag längtar så till jul, men vill inte att tiden ska springa iväg heller. Det ska njutas varje dag. Det var jättemysigt i söndags när vi var på julmarknad här i Kovland. Vi köpte världens godaste ost och korv. En korv med bara fårkött, vitlök och rosmarin. Försvinnande gott! Den måste vi åka upp till Liden och köpa även till jul Micke. 

Fynd och gnäll

Hallen känns som evighetsprojekt men vi har gjort lite mer än halva jobbet nu tror jag. Det är ju ett ganska stort utrymme. Jag  håller på att bli "helknostrig" för jag vill börja sätta upp det jag ska ha väggarna nu nu nu! Har hittat ett par fynd ute i gårdens gömmor och jag har en idé som jag vill sätta i verket nu nu nu! Dessutom vill jag göra så som de gjorde i Äntligen hemma, bl.a. satte de upp små vägghängda lådor där alla i familjen fick varsin att lägga nycklar, plånbok etc. i. Så ska vi ha, är på jakt efter de perfekta lådorna för det. Vi kommer att få så vansinnigt bra ordning i hallen. Nu ska det bli ett slut med alla nyckelknippor, plånböcker och annat tjafs som hamnar i en korg i en enda röra.  Jag älskar ordning och reda men det är raka motsatsen hemma hos oss nu känns det som. 

"Helknostrig"'förresten. Vilket fult ord. Så sa vi aldrig i Jämtland. Inte lägda heller. Jag minns att jag blev så brydd när jag hade flyttat till Sundsvall och tjejerna i stallet sa "lägda" istället för äng. Jag tyckte att lägda var ett väldigt fult ord och försökte kämpa emot och säga äng men det blev lägda ganska snart för mig med. Knostrig är också ett ord jag fått från stallet. Ungefär som tokig. 

Och apropå gårdens gömmor. Jag tog mig lite tid till att gå ut till härbret häromdagen, ville hämta in någon ny leksak till Tuvalie. Jag hade glömt vilka otroligt fina saker och leksaker de tidigare ägarna lämnar kvar där ute. Det är en jättestor trälåda fylld med gamla barbiedockor, serietidningar, och leksaker av alla de slag. 

Jag gick även upp på övervåningen i härbret och tittade på de gamla pardörrarna som Micke upptäckt där uppe. Jättefina! Vill ha pardörrar som yttersta ytterdörr och även in till sovrummet, så de kommer att komma till användning någonstans i huset. 

Olika fynd 

Många hästgrejor finns det också. Selar, släde, skaklar, bett, hagmaterial etc. Jag blev så glad, och lite rörd också, när jag hittade en hel kartong fylld med sparat tagel från hästsvansar och manar. De har klippt av tofsar från hästarna de haft och sparat i lådan. Det visar att hästarna verkligen betytt mycket för dem. Undrar om det var Nils-Gustav som gjorde det? 

Brödlösa hästgård <3 

En vacker barnsäng som jag ska fixa med någon dag. 

Ojiji har varit så fantastisk att rida under de senaste veckorna så jag har inte så mycket att skriva om det. Provade Yvonnes barbackapad på ridbanan häromdagen och herrejäklar nu vet ni i familjen vad ni ska köpa till mig i julklapp. Ojiji och jag dansade den tjusigaste dansen någonsin med den på! En svart storlek Vuxen beställs här:

http://webshop.stallrustorp.se/sv/sadlar-1/sadlar/ride-on-pad.html

Tusen pix. Ni kan välja mellan den och en snygg spis 70 cm bred , rostfritt i gammaldags stil. Ok?

Gamla bilder på oss, vi har hunnit med lite allt möjligt under våra nio år tillsammans <3 

Fotograf Yvonne Odsberg

I helgen har vi varit i Östersund hos mormor och morfar. En lugn och skön helg med god mat, besök  i minneslunden och en eftermiddag på Storsjöbadet. Tuvis, lilla fisken, älskar att bada och åka rutschkana. Trötta mamman och pappan fick sovmorgon i morse då mormor och moster tog hand om lilla T. Så otroligt skönt att få sova en stund då natten var ganska orolig eftersom lilla T blev snorig igår kväll. Idag har hon även haft feber och jag hoppas att den försvinner nu när hon sover i bilen på väg hem.  

Lillmoster skjutsar prinsessan. 

Varje gång jag läser statusar på Facebook i stil med "Myser i soffan med barnen" eller "Bakar med barnen" så funderar jag lite och har lust att kommentera: "Nej du sitter på Facebook".  Inget fel att skriva "Jag och barnen har myst" eller "Vi ska baka" men att skriva att man myser/bakar just där och just då blir ju fel. Men jag har väl blivit en sur kärring som tycker att föräldrar kan lägga bort sin telefon ett tag. Jag kollar också telefonen, mejl/sms, ibland när jag är med Tuvalie men då är det något som jag vill få gjort på en gång så jag inte glömmer att tex svara på något. Jag är helt perfekt i övrigt! 

;-) 

När jag ändå gnäller kan jag gnälla om att jag blir ledsen när jag läser på internet om föräldrar som ger sin ettåring en "timeout" för att ettåringen inte lyssnat på när föräldern säger nej. En ettåring får "en konsekvens". En ettåring! Bär iväg ditt lilla barn och avled med något annat kanske? 

Nä, nu ska jag sluta gnälla. Nu ska jag hem och baka supergoda lågkolhydratkanelbullar och hoppas att lilla hjärtat blir frisk. 

<3

Det bara rullar på...

Jag är så väldigt glad över att jag inte gjorde den där vårstädningen, inte sommarstädningen och inte heller någon höststädning här hemma. Jag har hela tiden skjutit upp en riktigt stor storstädning. Nu renoverar vi hallen och trappen och det sprutar sågspån mest varje kväll när Micke spårar in ny el i väggarna. Att det kan bli så skitigt av att fixa elen? Vi har ett lager av spån i hela huset och så fort vi är klara med hallen får det bli en rejäl städning, till advent tippar jag på. 

Timmervägg ska fram! Underbara karl!

Års-fäst anordnas! Riktigt gamla tidningar som kommer fram i väggen. 

Renovering i gamla hus tar tid, därav ovanligt mycket bloggtorka. Lite annat har vi hunnit med i och för sig. Vi var i stugan med fina vänner och deras lilla dotter för ett tag sedan, och mormor och morfar och lillmoster har varit här en helg. Jag fick hjälp med att grundmåla trappen de två första varven, och det är jag väldigt tacksam över! 

Jobb och slit! Satt in en riktig fläkt i köket har vi också hunnit med, underbart! 

Tuvalie och jag har hittat på lite allt möjligt, kyrkis och Birsta och stallet och leka med kompis. Det känns som om hon har kommit till "en ny nivå" nu, hon förstår oftast vad man säger och det går att kommunicera på ett helt annat sätt nu. Det blir verkligen bara roligare och roligare! Hon är duktigast i världen och hjälper till att plocka ur diskmaskinen, räcker mig tallrikarna, och hon städar, plockar upp skräp, hjälper till att göra eld o vedspisen och hjälper oss med renoveringen (där vill hon väldigt gärna hjälpa till i alla fall)! 

Underbara unge!

Med Ojiji är det bara strålande bra. Han har aldrig varit så fin som han varit nu senaste veckan. Han har hittat helt nya saker i traven, han kan och framförallt vill gärna samla sig i traven nu. Han har inte riktigt hittat niget bak tidigare men nu har det verkligen börjar lossna! Det är så kul när man märker att han blir stolt och glad när han kommer på hur man gör, härlig känsla. Jag känner mig så tillfreds med vad vi hittat i ridningen och vad jag vet att vi kommer att hitta ytterligare. Saker som Birgitta sagt stämmer så bra och det poppar upp i huvudet nästan varje ridtur/pass. Nu vill jag även komma vidare med PNH och ska försöka att lägga lite krut på det också. Red helt utan träns och sadel (som vanligt) häromdagen. Jag har gjort det förut och Ojiji är oftast okomplicerad att rida så, vi är dessutom så synkade på hjälper utan bett och sadel så det är egentligen inget problem. Men jag vill komma längre! Jag vill kunna rida utanför ridbanan så, utan att han ska dyka efter minsta grässtrå till exempel. Och så skulle jag vilja kunna ha honom lös jämt, på promenad, på stallplanen etc. Där har vi något att jobba på! 

Underbara häst! 

Två underbaringar tillsammans!

Nej nu måste jag logga ut för idag. I natt ska jag drömma om julpyssel och pynt och mys. Jag är så jul-mysig nu redan. Tittar i julmagasin och planerar julgodis och paketkalender till Tuvis och massor av annat juligt. Jag hoppas att jag hinner allt jag tänkt. Jag har i alla fall bestämt att det ska bli lite juligt här snart, köpa lite hyacinter och göra ischoklad ska jag göra någon dag. Jag ska ha en lång och mysig jul och så plockar jag hellre bort den strax efter nyår istället för då är man ju ändå less. 

Imorgon blir det BVC för lillhjärtat, väga och mäta! Ha det underbart alla! <3 

Fina höstdagar ute på underbara Brödlösa gård! 

Underbart kvällsljus över hästarna. 

Titta! Äntligen har vi Ojiji hemma på gården! Tillsammans med sin rosa kompis. Så fina <3 

Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?

Stallets guldfärgade kung har lämnat oss. Kände att jag måste få skriva några rader om det då jag blev väldigt berörd av det hela. Mycket mer än jag kunde tro. 

Jag och Tuvalie var i stallet i onsdags eftermiddag då kungen i stallet, Nokke, skulle lämna oss här på jorden. Men det visste vi inte just då. Det ville vi inte tro.

Nokke och hans Yvonne har alltid funnits i stallet. Nokke och Yvonne. Yvonne och Nokke. Jag kan erkänna att jag inte tyckte att Nokke var så särskilt vacker när jag började vara i detta stall. Jag kunde inte riktigt förstå hur Yvonne kunde tycka att han var bäst i hela världen. ;-) Nokke var snäll men så mycket mer kunde jag inte riktigt se. Bufflig var han, ja Nokke var ju ett bra namn tyckte jag! 

Men någonting förändrades. Nokke och Yvonne utvecklades något enormt tillsammans under åren. De blev ett fantastiskt team och Nokke började dansa med Yvonne på ryggen. Men bara med Yvonne. Varje gång hon sa : "Ååå Nokke är så fantastiskt fin, du måste prova honom någon dag", så tänkte jag "Ja, ja, jag ser att han är hur fin som helst men han kommer inte att vara det när jag sitter upp". ;-) Och det var han inte heller. Inte ett dugg! För det var bara Yvonne som kunde få Nokke att dansa, det var väldigt tydligt att deras själar hörde ihop. Nokke ville bara dansa med Yvonne. 

Jag såg mer och mer det fantastiska i Nokke genom åren. Han växte något enormt i mina ögon och jag såg Nokke-magin. En väldigt klok herre som även lärde mig väldigt mycket om hur hästar fungerar. Eller, om hur kungar fungerar ;-) 

Ojiji och Nokke hade en speciell relation och de ville inte vara ifrån varandra många minuter. 

När så kungens kropp sa ifrån i hagen den där onsdagseftermiddagen så sköljde massor av insikter  och förståelse över mig. Jag tyckte väääldigt mycket om Nokke men jag kunde aldrig någonsin tro att jag skulle bli så otroligt berörd av det som hände, under de där timmarna i höstsolen som till sist försvann bakom skogen. 

Där och då kom allting. Nokke fick mig att inse att han verkligen var så modig som Yvonne alltid sagt. Jag visste att han var en helt fantastisk häst men där och då när jag satt med honom i hagen så trillade den allra sista polletten ner. Hans energi letade sig in i mitt hjärta och jag fylldes verkligen av hans storhet. Jag kan inte förklara vad jag menar, det låter bara flummigt, men jag är säker på att Yvonne förstår vad jag menar, och alla andra som upplevt liknande saker. Jag kan inte ens skriva det här utan att gråta. Det var några väldigt speciella timmar och att se Yvonne ta farväl av sin bäste vän när han skulle begravas dagen efter var något av det jobbigaste jag varit med om. Men allting var väldigt fint ändå. Nu vet vi att han fortsatt lycklig springer på de grönaste av ängar, varje dag. <3 

Sorry Y, var tvungen att stjäla denna bild av dig. Så alla kan få se magin. Ni tog fram det bästa hos varandra <3 

När Tuvalie valde "Vem kan segla förutan vind" i sångboken dagen efter begravningen, så grät jag floder medan jag försökte sjunga, då jag tänkte på Nokke och Denver som båda lämnat oss detta år. Tuvalie tyckte att det var konstigt att mamma var ledsen flera gånger varje dag. Nu gråter inte mamma så mycket längre när allting lagt sig lite. Idag grät hon istället av glädje då Tuvis ropade "mamma" och sprang fram och pussade och kramade lilla mamman. <3 

Mitt gohjärta och jag var på kyrkis igen idag, och hon gör mig så stolt varje gång. Duktiga finaste Tuvis <3 

Imorgon ska vi prova Drakborgen med Lotta och Alvar, det ska bli kul. 

Det är lite tomt här hemma nu eftersom vi hade fullt hus här i helgen med båda mostrarna, Abbe, mormor och morfar. Det var mysigt, och Tuvalie njöt såklart i fulla drag av all uppmärksamhet! Igår var vi ner en sväng på höstmarknaden i Ånäsparken och jag tyckte att det var en riktigt bra höstmarknad med mycket billigt hantverk. Jag köpte ett par småsaker bara, bl. a. ett hjärta i björk som jag ska ta upp till Ljungdalen. Oj vad mycket vi hann där uppe sist också. Nu finns två fina sov-krypin på loftet, vi provade att sova där och det var helmysigt. 

Myselimys på er. 

När moster kommer får man paket! 

Bästa lek-Abbe! Ha ha Tuvis kalufs!

När jag blir stor vill jag bli som dig moster!

En liten tur i vår egen skog!

Utsikt från loftet en härlig morgon i fjällen

Titta vilken gullig nisch Micke fixade (med lite hjälp från mig) ;-) 

Fick dessa söta"Japanska lyktor" av våra fina grannar igår

Lite höstpynt hemma. Tack mormor för tipset om nyponkransar.

Bild från en underbar ridtur upp på kalhygget häromdagen. Ojiji <3

Toppenkurs!

Picasa 3, är det ett jättedåligt program för bilder? Jag får ta mej tusan inte till någonting, det blir så vansinnigt stora bilder när jag ska försöka göra ett collage.... skit!

Det bästa som har hänt sedan sist jag skrev är helt klart att Ojiji bott här på gården några dagar med kompis Cappe. :-)  Tuvalie tyckte att det var det helt fantastiskt roligt och ropade "Jijijijijijijiji" hela tiden, och ville att jag skulle öppna dörren så hon kunde se honom när vi var inomhus. Nu skär det i hjärtat när hon varje dag ropar på Ojiji och vill att jag ska lyfta upp henne vid fönstret för att hon vill se honom, och så tittar hon ner i hagen och ropar efter honom så fort vi är ute :-( 

Det var några härliga dagar med hästarna här, det kan liksom inte bli bättre när man kliver upp på morgonen, drar upp rullgardinen och ser hästarna i hagen! Så underbart att kunna pyssla på med allt det "hästiga" under dagen och sedan rida  med sällskap. Och att kunna gå ut och pussa på finaste Jiji precis när man vill, vilken lyx!  Det blev några väldigt härliga ridturer, och ett underbart pass på grannens ridbana. Vi har riktigt fina och mysiga ridvägar här, är så nöjd! Mer finns att upptäcka också! Hästarna trivdes kalasbra här, för de var helt fantastiska båda två, så fina så fina. Och Ojiji blev riktigt rund och go om magen i tid till kursen he he ;-)

Sedan blev det dags för kurs och då skulle ju finingarna få sova inne natten innan, så då red vi tillbaka till stallet med dem. Och vilken kurs sen! Vilken häst jag har i mitt liv, han överraskar mig hela tiden och han var verkligen riktigt fin! Jag inser mer och mer vilken bra tränare Birgitta är, hon får en att känna sig så otroligt nöjd och stolt och tar fram det absolut bästa hos varje ekipage. Första ridpasset på kursen så observerade Birgitta oss mycket och under andra passet fick vi massor av saker att tänka på från Birgitta. Vilket pass! Hon tyckte absolut att vi kunde höja ribban lite nu trots skadan. Den här träningsformen är ju så skonsam och stärkande, så det känns kanonbra. 

Lycka!

Fotograf Sara Hurri-Törnblad

Jag tycker att jag red ganska dåligt det andra passet men det var nog för att jag fick så mycket att tänka på, många nya insikter. Nu har vi saker att jobba på, ja det har man ju alltid, men nu är jag jättetaggad på att träna vidare! Jag måste få honom att tänka mer framåt i samlingen, det har jag känt själv men nu fick jag bra feedback på det. 

Fotograf Tomas Nordin

Linjering och båda bakbenens driv (lika mycket) måste vi jobba mer på och rida öppna rakt fram till förvänd sluta genom ett hörn ska stärka honom i bytet från höger till vänster. Lite annat också, och skoj är det! Birgitta sa att ett halvblod ska se ut precis som Ojiji gör, det var kul att höra! Hon har fått mig att inse att det är så enkelt, vi behöver bara "göra lite" och sen är det "klart", bara att njuta! Svårt att förklara, men det är en härlig harmonisk känsla. Precis som det skall vara att rida och umgås med hästen sin! :-) Jag fick även höra att jag ser glad ut när jag rider, och det är jag ju!

Det vore trevligt om man kunde prova en akademisk sadel någon gång, de ser så vansinnigt sköna ut. Och så vore det trevligt att någon gång kunna köpa en. Jag har ju två egna sadlar redan som jag är jättenöjd med, men de använder jag i andra sammanhang, de passar inte just i det här... Så jag skruttar vidare med min vojlock så länge....

Jag och Tuvis har tagit hand om Ojiji-prinsen tillsammans några dagar denna veckan. Vi har varit till K-rauta fem gånger på två dagar men det är en annan historia. I tisdags var vi på öppet kyrkis i Selånger med Lotta och Alvar och det var riktigt trevligt, dit vill vi varje tisdag nu! Lilla T sover bättre nu, hon trivs bra på en madrass på golvet, skönt. Duktiga tjej!

Tuvalie älskar att gå omkring med en svamp i handen och "städa". :-)