Nina: Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?

Stallets guldfärgade kung har lämnat oss. Kände att jag måste få skriva några rader om det då jag blev väldigt berörd av det hela. Mycket mer än jag kunde tro.

Jag och Tuvalie var i stallet i onsdags eftermiddag då kungen i stallet, Nokke, skulle lämna oss här på jorden. Men det visste vi inte just då. Det ville vi inte tro.

Nokke och hans Yvonne har alltid funnits i stallet. Nokke och Yvonne. Yvonne och Nokke. Jag kan erkänna att jag inte tyckte att Nokke var så särskilt vacker när jag började vara i detta stall. Jag kunde inte riktigt förstå hur Yvonne kunde tycka att han var bäst i hela världen. ;-) Nokke var snäll men så mycket mer kunde jag inte riktigt se. Bufflig var han, ja Nokke var ju ett bra namn tyckte jag!

Men någonting förändrades. Nokke och Yvonne utvecklades något enormt tillsammans under åren. De blev ett fantastiskt team och Nokke började dansa med Yvonne på ryggen. Men bara med Yvonne. Varje gång hon sa : "Ååå Nokke är så fantastiskt fin, du måste prova honom någon dag", så tänkte jag "Ja, ja, jag ser att han är hur fin som helst men han kommer inte att vara det när jag sitter upp". ;-) Och det var han inte heller. Inte ett dugg! För det var bara Yvonne som kunde få Nokke att dansa, det var väldigt tydligt att deras själar hörde ihop. Nokke ville bara dansa med Yvonne.

Jag såg mer och mer det fantastiska i Nokke genom åren. Han växte något enormt i mina ögon och jag såg Nokke-magin. En väldigt klok herre som även lärde mig väldigt mycket om hur hästar fungerar. Eller, om hur kungar fungerar ;-)

Ojiji och Nokke hade en speciell relation och de ville inte vara ifrån varandra många minuter.

När så kungens kropp sa ifrån i hagen den där onsdagseftermiddagen så sköljde massor av insikter och förståelse över mig. Jag tyckte väääldigt mycket om Nokke men jag kunde aldrig någonsin tro att jag skulle bli så otroligt berörd av det som hände, under de där timmarna i höstsolen som till sist försvann bakom skogen.

Där och då kom allting. Nokke fick mig att inse att han verkligen var så modig som Yvonne alltid sagt. Jag visste att han var en helt fantastisk häst men där och då när jag satt med honom i hagen så trillade den allra sista polletten ner. Hans energi letade sig in i mitt hjärta och jag fylldes verkligen av hans storhet. Jag kan inte förklara vad jag menar, det låter bara flummigt, men jag är säker på att Yvonne förstår vad jag menar, och alla andra som upplevt liknande saker. Jag kan inte ens skriva det här utan att gråta. Det var några väldigt speciella timmar och att se Yvonne ta farväl av sin bäste vän när han skulle begravas dagen efter var något av det jobbigaste jag varit med om. Men allting var väldigt fint ändå. Nu vet vi att han fortsatt lycklig springer på de grönaste av ängar, varje dag. <3

Sorry Y, var tvungen att stjäla denna bild av dig. Så alla kan få se magin. Ni tog fram det bästa hos varandra <3

När Tuvalie valde "Vem kan segla förutan vind" i sångboken dagen efter begravningen, så grät jag floder medan jag försökte sjunga, då jag tänkte på Nokke och Denver som båda lämnat oss detta år. Tuvalie tyckte att det var konstigt att mamma var ledsen flera gånger varje dag. Nu gråter inte mamma så mycket längre när allting lagt sig lite. Idag grät hon istället av glädje då Tuvis ropade "mamma" och sprang fram och pussade och kramade lilla mamman. <3

Mitt gohjärta och jag var på kyrkis igen idag, och hon gör mig så stolt varje gång. Duktiga finaste Tuvis <3

Imorgon ska vi prova Drakborgen med Lotta och Alvar, det ska bli kul.

Det är lite tomt här hemma nu eftersom vi hade fullt hus här i helgen med båda mostrarna, Abbe, mormor och morfar. Det var mysigt, och Tuvalie njöt såklart i fulla drag av all uppmärksamhet! Igår var vi ner en sväng på höstmarknaden i Ånäsparken och jag tyckte att det var en riktigt bra höstmarknad med mycket billigt hantverk. Jag köpte ett par småsaker bara, bl. a. ett hjärta i björk som jag ska ta upp till Ljungdalen. Oj vad mycket vi hann där uppe sist också. Nu finns två fina sov-krypin på loftet, vi provade att sova där och det var helmysigt.

Myselimys på er.

När moster kommer får man paket!