Veckan som gått

Relax, hårfunderingar, ettårskalas och fjällvistelse...

Hur är det med virvlar? Blir de värre med åren? Hårvirvlar alltså. Jag har en virvel långt bak på vänster sida som måste blivit värre med åren. Den är helt omöjlig nu, jag kan inte få till en frisyr, jag kan knappt visa mig ute längre, den förstör verkligen hela mitt huvud... 

Tuvalies hår är fint däremot, hon har fått pappsens tjocka hår och snart kanske man kan göra ett par små flätor i lilla kalufsen. <3

Lilla T har det verkligen jobbigt med tänderna nu igen, även om det blivit bättre. Jag har slitit mitt hår i ett par nätter nu när vi varit i fjällen. (Och det gör ju inte min kalufs tjusigare precis).

Underbart har vi haft det i Ljungdalen som vanligt. Vansinnigt bra väder, nästan för bra i lördags, jag har väl aldrig varit med om att behöva gå in i huset på grund av värmen där uppe! Inte tog jag med mig sommarkläder heller, höll på att flyta bort där ett tag. 

 Det är en helt enorm känsla nu när vi ser ljuset i tunneln med bygget, klart och tydligt lyser det. Det kommer att bli färdigt, inom en icke avlägsen framtid. Så. Himla. Skönt. Vi har bestämt att verkligen lägga allt krut på vår fjällfastighet nu, större ingrepp i Brödlösa får stå tillbaka. Det har inneburit lite extra tid där uppe den senaste tiden, och även framöver. Nu jäklar kör vi, jobb från morgon till kväll så fort vi åker dit, snickra, måla, spika, skruva, bloda på. Sen blir det klart och vi äger en förmögenhet och så sitter vi där och skrattar åt er andra som bara har gjort dåliga investeringar eller inga alls och som aldrig har kämpat för någonting och så dricker vi champagne och gnuggar händerna. 

;-) He he he. 

Vi var på Himlabadet häromdagen, jag och Micke, på relaxen. Lilla T fick inte följa med ;-) Men hur härligt hade vi det inte då? En heldag med bad i olika pooler, bastu på olika sätt och vis och god mat och dryck i avslappnad och vacker miljö. Vi behövde det verkligen, och man kände att batterierna var laddade när vi kom hem igen till vårt lilla hjärta. 

Lilla hjärtat som säger både "mamma" och "pappa" nu. "Pappa" har hon sagt sedan en vecka tillbaka, och "mamma" sa hon för första gången idag. Hur duktig får man bli? Ett år och 10 dagar gammal och smartare och duktigare än oss alla. 

Hennes 1-årsdag blev väldigt lyckad, hon fick umgås med lillmoster hela dagen, och vädret var strålande och vi grillade och jag hade gjort världens finaste godaste rosa tårta med mandelbotten och hallonmousse. Och så fina presenter från allihopa! Bärryggsäcken har vi redan provat några gånger och den gillar vi skarpt. Jag och T tog en liten tur nu när vi var uppe i Ljungdalen, så härligt! Världens sötaste "Ida i Lönneberga"-klänning fick hon av faster med familj!

Nu sitter jag i bilen på väg hem och längtar jag efter gården och Ojiji. Om två veckor är det kurs för Birgitta Järnåker som gäller, som jag längtar. Nu ska vi "finslipa" lite inför kursen. Och hoppas att vi hinner med lite bete i Brödlösa, att kompis Nokkis blir ohalt så vi kan ta upp finaste fuxarna till Brödlösa så fort som möjligt <3

Jag mutas med glass i bilen när vi ska åka långt. Men jag glömmer bort att jag har glassen i handen när jag klappar händerna. 

Det roligaste var att hälla ut katternas vatten.

Jaha, nu blir det några rader igen. Regnet har dragit bort och det ligger lite dimma på ängarna, solen tittar fram och man borde gå ner på ängen och skriva lite poesi. 

Vacker utsikt från huset.

Prinsessan sussar och nu har vi gjort några förändringar kring nattsömnen, så kanske är vi inne på rätt spår nu. Tack vare att jag och Tuvis for till Lotta i Kvarsätt häromdagen och träffade mammorna och deras små pojkar, då fick vi några nya idéer kring nattsömnen. Vad glad jag är för dessa fina mammor och deras små, det är så kul att umgås med dem och det är skönt att få prata om de små, att få "ventilera" lite.  

Idag var Tuvalie med och jobbade i stallet. Oj, vad hon jobbade. Hon hade fullt upp med att dra fram borstar, hälla ut katternas vatten och sätta sig i det, kasta boll, prata med hästarna, undersöka hötransportören, suga på stenar, balansera på brädor, tugga på en morot, slänga runt katternas matskålar och  leka med grimmorna. Duktiga stalltjej! 

Har ni sett en flitigare stalltjej?

När vi var klara i stallet åkte vi på Hööks så det här blev en väldigt hästig dag. Tuvalie älskar att vara på mammas tidigare arbetsplats, det finns så mycket skoj att riva ut och en stor svart plasthäst att prata med! 

Jag stekte pannkakor till middag, jag tänkte att det måste ju Tuvis älska. Hon gillade inte alls mina jättegoda fiberhusk-pannkakor! Hon spottade ut dem och slängde dem på golvet! Hon åt bara ost och oliver till middag men vräkte i sig en hel burk makrill i tomatsås innan läggningen. Tokig i makrill men avskyr pannkakor! 

Älskar att riva ner skor från skohyllan.

Micke hjälpte mig med hagen i morse, tanken är att Ojiji och Nokke ska gå på bete här i några dagar nästa vecka. Då får Tuvalie ha hästar hemma på gården på sin ettårsdag som är på torsdag. <3

Ojiji känns bra och är glad och pigg. Satte telefonen på staketet och filmade lite när jag red på ridbanan förra veckan, och jag kan se att han tappat en del muskler... :-( 

Den översta bilden är från september 2012. Den nedersta bilden är alltså från augusti 2013. Jag ser stor skillnad på rumpan, kors och bakknä. Men det är väl inte så konstigt när han bara gått promenader/skrittats i 4 månader. 

Vi kämpar på! 

Imorgon ska jag och Micke ha en liten dejt, vi ska på relaxen på Himlabadet, lilla T får vara hos farmor och farfar! Det ska bli underbart! 

Tuvalie hjälpte pappa att köra lilla traktorn häromdagen. 

Snabb uppdatering från Brödlösa

Hej! Hinner inte blogga egentligen men jag måste göra en liten liten uppdatering känner jag. Vad händer? Sommaren rullar på och det har ju varit en bra sommar hittills tycker jag. Bad och sol, och jobb hemma och i stugan. Ridning och mys med lilla prinsessan. Stugan har vi varit till, Micke har slitit på där och morfar hjälpte till under flera dagar också. Vi åt viltköttbullar i Funäsdalen också. Östersund har hunnits med, två gånger, bad och god mat och loppisar och yran för vissa. Hemma är det mycket att göra som vanligt, det är ju nästan ett heltidsjobb  bara att sköta gården och alla maskiner... 

Vår prinsessa har blivit så gosig nu så vi tror inte det är sant! Vi får pussar och "gosar" hela tiden, och hon är inte främmande för att pussa andra människor heller! ;-) Hon är helt otrolig! Hon går själv, reser sig oftast själv, kan göra "High five", kan flörta, vinkar och mycket mera. Ett underbarn eller hur? Idag var hon ovanligt underbar, så duktig i stallet och sen världens bästa tjej här hemma när kompis Alvar kom på besök. 

Förra veckan var hennes favorit Clara här, med faster Therese. Clara är storkusinen som Tuvalie avgudar. Vi hade några jättemysiga dagar med bland annat bad och loppis och ridning.

Finaste Ojiji är bara så fin, han känns precis som vanligt om inte bättre, idag hittade jag lite nytt i ridningen, underbart när man kommer på sådär. Vi har börjat trava lite och samlar lite försiktigt i skritten. Han har redan hunnit bjuda på piaff och samlad galopp, underbara pigga glada killen! 

Slutligen något otroligt sorgligt. Denver, familjens hund, avlivades på grund av sjukdom för ca en vecka sedan. Det gick så otroligt fort allting. Jag är väldigt tacksam över att han var tillsammans med mig de sista två veckorna i sitt liv. Han var den mest fantastiska hund jag någonsin har träffat, ingen kan någonsin ersätta honom. Jag kände igår att han var med mig och Ojiji när vi var ute på en ridtur. Han älskade att följa med på ridturer, sprang lös hack i häl på Ojiji. Denver jag tänker på dig varje dag... Du berörde alla som träffade dig, du var magisk.

Men hej

Nu har Micke gått på semester och det är så härligt att få vara lediga tillsammans. Mostrar, mormor och morfar har varit här och vi har/har haft det väldigt bra, mest bra väder. 

Midsommar var jättemysigt, vi plockade blommor hemma och åkte sedan ner till Ånäsparken och spelade gåbingo, jag vann en fin pelargon och det var så fint och roligt där nere på midsommarfirandet. På kvällen åt vi världens godaste midsommarmat! I tisdags badade vi för första gången i år, och Tuvalie för första gången någonsin i en sjö. :-) Tänk att vi har en så fin badplats så nära! Hamstasjön ligger knappt tre kilometer hemifrån och vi tyckte att det var riktigt mysigt där. Det var 23 grader i vattnet! :-) Tuvalie blev jättearg när hon inte fick vara i vattnet dock. Ha ha. 

Vi har hunnit med en hel del målning på gården tack vare vår underbara familj som ställer upp på olika sätt. Jag hann till och med börja kladda på bagarstugan så nu börjar den se ut som någonting också. 

I måndags var det dags för vår sommartradition, lunch och promenad ute på Spikarna. Strålande väder och vansinnigt god strömming! En glass blev det också, en riktig festlunch. Just det, vi var ju i Juniskär för ett par veckor sedan, lika bra där med med mat och promenad! 

Igår var det meningen att vi skulle shoppa ett litet sommarplagg i Birsta så vi packade in oss och for dit, hungriga dock. En lunch intogs men efter den så var Tuvalie helt upp och ner, så trött och orolig, och kunde bara vara i min famn, precis när jag hade hittat ett par snygga, billiga shorts som jag tänkte prova. Jag försökte få henne att sova i vagnen men det var helt omöjligt så jag och Micke fick åka hem med henne och Lisa och Albin fick shoppa själva. När vi kom hem så kom hon till ro med Micke i soffan, med Bamse på DVD:n. Sedan visade det sig att hon var jättebajsis och det kom massor sa Micke. (Jag åkte tillbaka till Birsta). Sen slocknade hon, lillstackaren. Någon sa till mig att det är enorm lycka och glädje att ha barn, men med en nypa förtvivlan. Det stämmer så bra, ibland vet man bara inte vad man ska ta sig till, vad som är fel med lilla älsklingen. Tur att det inte händer allt för ofta! 

Förra veckan fick jag iväg mitt ångestprojekt, det var så otroligt skönt när köparen kom och hämtade bordet och stolarna. Det blev en slant för det, jättebra. Nu har jag en byrå som jag ska slipa och tapetsera lådorna på, den ska Tuvalie ha på sitt rum med kläder i. Byrån stod i "såglängan" bakom höladan, och den kommer att bli såååå fin! Jag ska se till att knäppa före- och efterbilder på den. 

Sist men inte minst så ska jag skriva av mig lite om Ojiji. Vi var till veterinären förra veckan och ledbandet läker fint. Vet. tog nya plåtar och det är bara lite kvar av inflammationen nu. Så långt allt väl. Den här gången förstod jag dock mer kring vad skadan kommer att innebära, Ojiji får till exempel aldrig mera hoppa. Visst kan man ta några låga skutt och visst tror jag att man kan hoppa några språng då och då på under en meter när det gått ett par år, förutsatt att allt gått bra. 

Jag förstår att veterinären inte kan säga att det skulle vara okej att hoppa litegrann efter ett par år, för då kan ju jag tolka det som att jag kan hoppa lite varje vecka och vara med på några hoppträningar och det skulle ju inte vara bra då han riskerar att riva upp skadan eller överanstränga vänster bak.  Hoppningen skiter jag väl egentligen i, vi skuttar bara då och då i vilket fall. Men jag blev så himla deppad ett par dagar efter veterinärbesöket ändå. Tänk om det inte kommer att gå något bra att bygga upp honom igen? Tänk om han kommer att visa att han inte riktigt vill ta i med vänster bak, om han kommer att försöka avlasta det benet så fort jag ska rida? Tänk om han har ont, eller kommer att få ont? Hästar är ju väldigt duktiga på att dölja om de har ont någonstans. 

Jag vet ju att det ridsätt/den träningsform jag har sedan några år tillbaka är otroligt stärkande, akademisk ridkonst är som yoga för hästarna och det är övningar för hästens skull, inte för ryttarens skull. Jag borde vara positiv och ställa in mig på att han kommer att kännas precis som vanligt efter ca ett-ett och ett halvt år, att vi kommer att kunna ta vid där vi slutade och att vi kommer så långt som vi vill och kan. 

Dock går jag mest runt med en klump i magen och funderar på om vi kanske inte alls kan komma vidare, han kanske inte kommer att hålla för det? Ledbandet kanske blir överansträngt av den nivå av samling där vi var då han blev skadad? Det känns så otroligt sorgligt och ledsamt. Jag har tårar i ögonen ibland när jag åker ner till stallet. Jag vill absolut inte läsa i boken ("riddagboken" som vi har i stallet) om vad de andra i stallet gör med sina hästar, jag vill inte veta hur roligt de har och vilka nya nivåer de når tillsammans. 

Jag hade ju bestämt att jag skulle vara positiv och sluta tänka på det värsta som kan hända, men det är svårt när det är så lång konvalescens på den här skadan. Jag får börja skritta uppsuttet nu, men tanken på det har inte känts ett dugg lockande. Det har bara känts deprimerande, jag har känt mig så trött och ledsen så häromdagen fick lillasyster skritta på Ojiji när jag gick bredvid. Det kändes bättre att en nybörjare fick åka i skritt, det kändes på något sätt  bättre än om jag skulle ha suttit upp... Konstig känsla... Om jag ska vara min egen psykolog så kanske jag känner så för att om jag börjar skritta honom nu, så har jag ju hoppat på tåget med rehabiliteringen så att säga, då kommer jag ju bli så oerhört besviken om det visar sig att det går åt pipsvängen.

Idag ryckte jag dock upp mig och skrittade ut en sväng på min fina vän. En tyngd lättade från mina axlar. Nu ska jag verkligen försöka att positivt blicka framåt. 

Torsdagsbabbel

Hej nu var det ett tag sen! Jag har kanske inte haft fullt upp men ändå har jag inte riktigt haft tid...!? Det här har varit en ganska tråkig vecka hittills, vi har inte haft någonting inbokat mån-tors och jag har haft lite ensamhetskänslor, eller något i den stilen. Jag vill ha folk här, jag vill ha saker inbokat, jag vill ha hela familjen här. Jag brukar inte känna så men nu blir jag alldeles knostrig av att bara vara hemma, själv med lilla T. Kanske är det för att man gärna vill vara ute och göra saker den här årstiden eller är det för att jag har varit hemma ganska länge med lilla T nu, och börjar bli lite rastlös? Jag längtar så mycket efter familjen, vill att de ska vara här jämt! Vill ha sällskap! 

Vilken tur för mig att minsta syster kommer hit efter helgen, och sedan kommer mormor, och till midsommar även morfar. Efter midsommarhelgen kommer andra syster och Albin och avlöser! Det blir fullt av folk här i ca två veckor och jag är så längtis! Det här var sista "tråkdagen" på riktigt länge, imorgon ska vi ut till Juniskär på sommarlunch, och sen är det ju helg på det! Mannen i mitt liv jobbar bara fram till lunch på torsdag och sedan blir han hemma med oss i 9,5 underbara veckor! Magiskt. Han behöver det och vi som familj behöver det. 

Mormor och morfar har varit här igen sedan sist jag bloggade, och vi har haft tur med vädret, mycket god grillning har genomförts. Idag har det varit surväder hela dagen, men nu när jag var nere i stallet så avtog det rejält, skönt. Gillar inte när hästarna går ute på natten i regn. På onsdag är det återbesök hos veterinären för min älskade vän, och jag hoppas så innerligt att de tycker att det har gått åt rätt håll. Ojiji är ju fräsch när vi promenerar och jobbar för hand, han har varit otroligt lyhörd under de senaste dagarna, riktigt fin för hand - kortade upp sig bättre än någonsin i skolorna! Men han är fortfarande varm i det skadade området och han vilar gärna det benet. Det visar ju att det inte är bra, men frågan är då om det är normalt att det är så efter två månader eller om det borde blivit bättre? Får ont i magen så fort jag tänker på hans skada, vill bara få bort den! 

Jag har haft med mig lilla T till stallet ett par dagar och det älskar hon som vanligt! Det är så härligt att se henne och Ojiji tillsammans. Vi hoppas att Yvonne vill fota oss med sin fina kamera någon dag i sommar, har en idé om hur jag vill att bilden ska se ut, och det skulle vara så kul att få ett par fina bilder på mig, Tuvalie och Ojiji tillsammans! :-) 

Tuvalie förresten, idag gick hon verkligen på riktigt! Hon tar sig nu gående mellan Tv-bänken, soffan och soffbordet. Helt otroligt att de utvecklas så fort! Filmade henne en hel del, roligt! Hon blev så galet glad när hon kände att hon kommit på det, det var härligt att se!

Nu måste jag gå och lägga mig, T bjuder ju inte på världens bästa nätter. Molade i mig lite rabarberpaj (low carb) med vaniljgrädde, mums. Bakade mjuk pepparkaka och pizzabullar igår efter Yvonnes tips. Kakan blev verkligen vansinnigt god! Och härligt mättande. Den där bloggen "Under vårt tak" (recepten kom därifrån) är verkligen bra, tack mormor för tipset du gav om den för ett tag sedan. Prova kakan mormor, kalasgod! Istället för kokossocker tog jag steviasötning. 

Måste tipsa om en tokgod rätt bara innan jag nattar, helstekt kotlettrad med vitlök, rosmarin och bacon. Fantastiskt! Här är länken till receptet, jag följde det till punkt och pricka! Kalasrätt! 

http://mammamat.se/2009/january/helstekt-benfri-kotlett.html

Hej så länge! Trevlig helg!

Ninas köp och sälj?

Jag sa till mig själv att jag inte fick blogga förrän jag ställt i ordning alla de möbler jag skulle sälja. Men det blev ett jäkla ångestprojekt. Inte alltihopa. Men jag fick ju för mig att jag skulle slänga på vit färg på ett slagbord och fyra stolar för att jag var så säker på att det inte skulle finnas något intresse för de möblerna annars. Men vilket intresse finns för en färdigmålad stol, två halvfärdiga och en omålad? Samt ett halvmålat bord? Aldrig mer ska jag "fräscha till" något jag ändå ska sälja. Folk vill väl säkert måla grejorna själv i vilket fall. Nu finns ingen återvändo, jag måste ju göra klart skiten, men oj vad drygt det är. Nästan alla gånger jag har gett mig på målningen så har Tuvalie vaknat eller blivit less på att leka själv precis just då. Jag fick lite målat i helgen när moster K, mormor och morfar var här. Men de skulle nog ha behövt stanna några dagar till för att grejorna ska bli färdiga. Aldrig mer måla pinnstolar! Tänk om jag inte får grejorna sålda? Då dör jag ju. Får ont i magen så fort jag tänker på bordet och stolarna, ha ha. Micke du måste tvinga mig att få klart det i helgen. 

Lite duktig har jag varit också, har annonserat ut lite andra möbler på facebooksidan "Köp och sälj i Sundsvall utan krångliga regler". Det blev minsann lite budgivning på vårt gamla soffbord. Verkar som att det försvinner i helgen, kalasbra. Ett fint bord som passade bra i lägenheten, men inte här i huset tycker vi. Kanske har lite andra napp också, bra sida. Vad skönt det ska bli att få lite mer plats i bodarna/husen.

Det har varit galet varmt idag. Kalasväder igår med men idag var rekord. Vad har det blivit med mig? Klarade inte av att vara ute i solen idag. Tog med mig lilla T och for iväg och hälsade på, på jobbet. Trevligt att träffa elever och kollegor, men jag var helt snurrig. När jag fick frågan "Hur är det med dig då"? av kollegor jag inte träffat på ett tag, kunde jag bara pipa: "Varmt"! Jag var helt överhettad, ville bara tillbaka till bilen och den underbara AC:n, ha ha. Betydligt skönare var det att åka till Ica Maxi och storhandla sedan. Mejeriavdelningen, mmmmmmm svalt och skönt. När vi kom hem så fick Tuvalie bada i balja ute, i skuggan, och det skvätte vatten så skönt på mig! Hon vill bara ställa sig upp hela tiden nu, tror hon stod upp kanske 30 gånger i baljan, och släppte även kanten och stod helt upprätt i några sekunder. Sedan plask ner på rumpan, så skoj! Till middag blev det grillning med farmor och farfar, mums.

Väldigt mumsigt hade vi det i helgen också, en underbar helg! Moster, mormor och morfar kom hit i fredags och farmor och farfar har också varit här en hel del i helgen. Massor av ved blev flyttat, rivning av gamla vedboden, gräsklippning, målning av mitt ångestprojekt, god mat och tårtfika eftersom jag fyllde hela 29 år i söndags på min allra första mors dag! <3 Toppendag, toppenhelg, riktigt tråkigt när de tre M:en for hem......

Det har hänt mycket här nu, igår och idag grävdes elen ner i backen så nu är gräsmattan mindre vacker på sina ställen, men vad gör det när vi ska få slippa de fula luftledningarna snart! Hoppas hoppas hoppas att de skyndar sig att montera ned allting snarast!

Å, jag har ridit två dagar i rad nu, underbart. Cheyenne i tisdags och lilla Cappe igår. Ojiji får fortsätta promenera och äta gräs efter vägen, snart är det riktigt bete för hästarna, underbart. Jag mår så dåligt när jag åker förbi hästar som aldrig får beta, som står i sin lilla dammiga hage och skriker inombords efter gräs. . Aldrig får de äta gräs, aldrig får de göra det de faktiskt är skapta för. Det är djurplågeri! Jag tycker inte att det är ett försvar att det är tävlingshästar. De måste ju kunna få äta lite gräs! De har inte valt att bli tävlingshästar, det är människans påhitt. Vad arg jag blir när jag tänker på det.Yvonne skrev en sak på sin blogg, att hästar inte låter när de känner smärta. Skulle de kunna skrika efter gräset så skulle de vråla, tro mig. Men eftersom hästarna tyst står i lilla hagen så är ju allt finemang enligt människorna. Hästarna låter inte när de blir slagna eller ryckta i munnen heller. Tänkvärt.

Längtis..

Två saker bestämde jag att jag INTE skulle göra när jag fick barn

1. Jag skulle inte klaga på att det var jobbigt att ha barn. Det tror jag inte att jag gör heller. Visst kan jag säga till andra mammor vid prat om barnen att nätterna kan vara jobbiga, och till Micke kan jag klaga lite på sömnbristen men jag skulle aldrig gå runt och säga att det är jobbigt att ha barn. Det tycker jag inte att det är. Vi ville ju ha barn, och barn är ju barn. Jag är bara längtis efter att få sova någon gång! ;) Men de kommer att gå så fort de här närmsta åren och sedan får jag sova. Nej, då är det dags för nästa barn och allting börjar om igen. Nej förresten, nästa barn kommer att sova hur bra som helst, jag bara vet det, inga problem alls. Skönt.

2. Inte fråga barnet om det som är självklart. Då behövs inga frågor, vad händer om barnet säger nej? "Ska du inte ha en tugga till då"? "Vill du följa med nu"? Etc.

Jag har redan kommit på mig själv med att fråga Tuvalie om hon inte ska äta mera mat... Tur att hon inte kan prata ännu...

Vi hade besök i helgen, min syster Lisa och Albin, som bor i Älta. Vilken toppenhelg vi hade! De kom redan på torsdag kväll så vi fick lite extra tid tillsammans, skoj. Vi grillade, plaskade i regn, var ute i solen, skrattade och sjöng! Det är extra mysigt att få besök när man har barn på något sätt. (Eller är det för att man vet att man får lite avlastning, he he).

När Lisa och Abbe åkte hem på söndagen så skulle jag åka och köpa en gräsklippare. Den vi har är ingen höjdare. (Fasen vad man måste köpa grejor när man har gård). Så jag for iväg och kom till Laggarberg när jag kom på att gräsklipparen går väl inte in i Audin heller. Smart. Hem och hämta släpvagnen. Men då ville jag ha med Micke och Tuvalie så då skulle den nyligen införskaffade bilbarnstolen så passande sättas i Audin. Ca en timme la jag/vi på det för vi förstod inte hur det skulle vara.  Och inte fick vi till det så vi tog babybilstolen och åkte iväg en timme senare, lite tröttare, lite mera less. Men nu skulle det bli kul att få köpa en ny fin klippare, provklippa lite gräs när vi kom hem skulle vi göra. Kommer till Jula och klipparna är helt slut. (Den vi skulle ha i alla fall). Less punkt nu. 

Ny dag nya tag. Jula fick hem nya på måndagen så då köptes klipparen då istället, och provklippte gjorde jag när vi kom hem, härligt.  

Igår var snälla farmor och farfar här och passade Tuvis/rev det fula gamla traktorgaraget. Jag lastade på ruttna brädor och skrot på släpvagnen hela dagen och gjorde en allmän rensning i olika hus och fick ihop ett helt gäng med fulla sopsäckar. Skönt. Nu längtar jag efter att vedboden ska rivas. Måste bara flytta över all ved till såghuset. Det tar nog sin lilla tid men jösses vad öppet och fint det blir på gården när man river gamla fula byggnader! Tillfredsställande! 

Jag har ett till projekt som jag måste ta tag i, sälja möbler! Nästa inlägg på bloggen får bli ett säljinlägg så du kan väl fundera på om du behöver en fin matgrupp i vitt (gammalt slagbord, jättefint), soffbord, vitrinskåp, överskåp, en träfärgad matgrupp, hmm är det något mer som ska säljas? Ta en funderare, du behöver säkert något av dessa fina möbler, och så ska jag lägga ut bilder här och på blocket om några dagar. 

Imorgon ska vi träffas alla fyra mammor, skoj! På fredag kanske Marie har tid att hjälpa till med bilbarnstolen? :) Jag vill börja använda den!

Idag har jag packat mera skrot och rensat rabatt, gått promenad med Tuvan, gått promenad med Ojiji, gått promenad med Nokke, är det någon mer som behöver promeneras så säg till! ;) Ojiji är jättepigg och galen i allt grönt gräs efter vägkanten. Han får beta under varje promenad, lycklig häst! Det är ju det hästarna är gjorda för, att beta! Man märker hur hela hästen blir harmonisk och hur gott han tycker att det är! Hade jag haft honom hemma på gården nu så hade han fått gå och förbeta lite nu! Är så fruktansvärt längtis efter att få ha honom här nu! Varje dag går jag och Tuvalie och planerar hagar och funderar på ligghallen/lösdriften..

 Är jättelängtis efter att få rida också. På världens finaste! Men så länge får jag nöja mig med någon annan häst i stallet för jag bara måste rida nu. Den här veckan måste det bli, om Cheyenne (Ojijis fina mamma)  är ledig den dagen det passar mig, eller någon annan! Ska ju få prova liten vit cirkusponny någon dag också, jippie! Snälla Yvonne skickade några gamla ridbilder till mig från kurs sommaren 2011. Ååååååå längtiiiiiiiis!

Hej så länge!