Veckan som gått

Relax, hårfunderingar, ettårskalas och fjällvistelse...

Hur är det med virvlar? Blir de värre med åren? Hårvirvlar alltså. Jag har en virvel långt bak på vänster sida som måste blivit värre med åren. Den är helt omöjlig nu, jag kan inte få till en frisyr, jag kan knappt visa mig ute längre, den förstör verkligen hela mitt huvud... 

Tuvalies hår är fint däremot, hon har fått pappsens tjocka hår och snart kanske man kan göra ett par små flätor i lilla kalufsen. <3

Lilla T har det verkligen jobbigt med tänderna nu igen, även om det blivit bättre. Jag har slitit mitt hår i ett par nätter nu när vi varit i fjällen. (Och det gör ju inte min kalufs tjusigare precis).

Underbart har vi haft det i Ljungdalen som vanligt. Vansinnigt bra väder, nästan för bra i lördags, jag har väl aldrig varit med om att behöva gå in i huset på grund av värmen där uppe! Inte tog jag med mig sommarkläder heller, höll på att flyta bort där ett tag. 

 Det är en helt enorm känsla nu när vi ser ljuset i tunneln med bygget, klart och tydligt lyser det. Det kommer att bli färdigt, inom en icke avlägsen framtid. Så. Himla. Skönt. Vi har bestämt att verkligen lägga allt krut på vår fjällfastighet nu, större ingrepp i Brödlösa får stå tillbaka. Det har inneburit lite extra tid där uppe den senaste tiden, och även framöver. Nu jäklar kör vi, jobb från morgon till kväll så fort vi åker dit, snickra, måla, spika, skruva, bloda på. Sen blir det klart och vi äger en förmögenhet och så sitter vi där och skrattar åt er andra som bara har gjort dåliga investeringar eller inga alls och som aldrig har kämpat för någonting och så dricker vi champagne och gnuggar händerna. 

;-) He he he. 

Vi var på Himlabadet häromdagen, jag och Micke, på relaxen. Lilla T fick inte följa med ;-) Men hur härligt hade vi det inte då? En heldag med bad i olika pooler, bastu på olika sätt och vis och god mat och dryck i avslappnad och vacker miljö. Vi behövde det verkligen, och man kände att batterierna var laddade när vi kom hem igen till vårt lilla hjärta. 

Lilla hjärtat som säger både "mamma" och "pappa" nu. "Pappa" har hon sagt sedan en vecka tillbaka, och "mamma" sa hon för första gången idag. Hur duktig får man bli? Ett år och 10 dagar gammal och smartare och duktigare än oss alla. 

Hennes 1-årsdag blev väldigt lyckad, hon fick umgås med lillmoster hela dagen, och vädret var strålande och vi grillade och jag hade gjort världens finaste godaste rosa tårta med mandelbotten och hallonmousse. Och så fina presenter från allihopa! Bärryggsäcken har vi redan provat några gånger och den gillar vi skarpt. Jag och T tog en liten tur nu när vi var uppe i Ljungdalen, så härligt! Världens sötaste "Ida i Lönneberga"-klänning fick hon av faster med familj!

Nu sitter jag i bilen på väg hem och längtar jag efter gården och Ojiji. Om två veckor är det kurs för Birgitta Järnåker som gäller, som jag längtar. Nu ska vi "finslipa" lite inför kursen. Och hoppas att vi hinner med lite bete i Brödlösa, att kompis Nokkis blir ohalt så vi kan ta upp finaste fuxarna till Brödlösa så fort som möjligt <3

Jag mutas med glass i bilen när vi ska åka långt. Men jag glömmer bort att jag har glassen i handen när jag klappar händerna.