Ninas köp och sälj?

Jag sa till mig själv att jag inte fick blogga förrän jag ställt i ordning alla de möbler jag skulle sälja. Men det blev ett jäkla ångestprojekt. Inte alltihopa. Men jag fick ju för mig att jag skulle slänga på vit färg på ett slagbord och fyra stolar för att jag var så säker på att det inte skulle finnas något intresse för de möblerna annars. Men vilket intresse finns för en färdigmålad stol, två halvfärdiga och en omålad? Samt ett halvmålat bord? Aldrig mer ska jag "fräscha till" något jag ändå ska sälja. Folk vill väl säkert måla grejorna själv i vilket fall. Nu finns ingen återvändo, jag måste ju göra klart skiten, men oj vad drygt det är. Nästan alla gånger jag har gett mig på målningen så har Tuvalie vaknat eller blivit less på att leka själv precis just då. Jag fick lite målat i helgen när moster K, mormor och morfar var här. Men de skulle nog ha behövt stanna några dagar till för att grejorna ska bli färdiga. Aldrig mer måla pinnstolar! Tänk om jag inte får grejorna sålda? Då dör jag ju. Får ont i magen så fort jag tänker på bordet och stolarna, ha ha. Micke du måste tvinga mig att få klart det i helgen. 

Lite duktig har jag varit också, har annonserat ut lite andra möbler på facebooksidan "Köp och sälj i Sundsvall utan krångliga regler". Det blev minsann lite budgivning på vårt gamla soffbord. Verkar som att det försvinner i helgen, kalasbra. Ett fint bord som passade bra i lägenheten, men inte här i huset tycker vi. Kanske har lite andra napp också, bra sida. Vad skönt det ska bli att få lite mer plats i bodarna/husen.

Det har varit galet varmt idag. Kalasväder igår med men idag var rekord. Vad har det blivit med mig? Klarade inte av att vara ute i solen idag. Tog med mig lilla T och for iväg och hälsade på, på jobbet. Trevligt att träffa elever och kollegor, men jag var helt snurrig. När jag fick frågan "Hur är det med dig då"? av kollegor jag inte träffat på ett tag, kunde jag bara pipa: "Varmt"! Jag var helt överhettad, ville bara tillbaka till bilen och den underbara AC:n, ha ha. Betydligt skönare var det att åka till Ica Maxi och storhandla sedan. Mejeriavdelningen, mmmmmmm svalt och skönt. När vi kom hem så fick Tuvalie bada i balja ute, i skuggan, och det skvätte vatten så skönt på mig! Hon vill bara ställa sig upp hela tiden nu, tror hon stod upp kanske 30 gånger i baljan, och släppte även kanten och stod helt upprätt i några sekunder. Sedan plask ner på rumpan, så skoj! Till middag blev det grillning med farmor och farfar, mums.

Väldigt mumsigt hade vi det i helgen också, en underbar helg! Moster, mormor och morfar kom hit i fredags och farmor och farfar har också varit här en hel del i helgen. Massor av ved blev flyttat, rivning av gamla vedboden, gräsklippning, målning av mitt ångestprojekt, god mat och tårtfika eftersom jag fyllde hela 29 år i söndags på min allra första mors dag! <3 Toppendag, toppenhelg, riktigt tråkigt när de tre M:en for hem......

Det har hänt mycket här nu, igår och idag grävdes elen ner i backen så nu är gräsmattan mindre vacker på sina ställen, men vad gör det när vi ska få slippa de fula luftledningarna snart! Hoppas hoppas hoppas att de skyndar sig att montera ned allting snarast!

Å, jag har ridit två dagar i rad nu, underbart. Cheyenne i tisdags och lilla Cappe igår. Ojiji får fortsätta promenera och äta gräs efter vägen, snart är det riktigt bete för hästarna, underbart. Jag mår så dåligt när jag åker förbi hästar som aldrig får beta, som står i sin lilla dammiga hage och skriker inombords efter gräs. . Aldrig får de äta gräs, aldrig får de göra det de faktiskt är skapta för. Det är djurplågeri! Jag tycker inte att det är ett försvar att det är tävlingshästar. De måste ju kunna få äta lite gräs! De har inte valt att bli tävlingshästar, det är människans påhitt. Vad arg jag blir när jag tänker på det.Yvonne skrev en sak på sin blogg, att hästar inte låter när de känner smärta. Skulle de kunna skrika efter gräset så skulle de vråla, tro mig. Men eftersom hästarna tyst står i lilla hagen så är ju allt finemang enligt människorna. Hästarna låter inte när de blir slagna eller ryckta i munnen heller. Tänkvärt.

Längtis..

Två saker bestämde jag att jag INTE skulle göra när jag fick barn

1. Jag skulle inte klaga på att det var jobbigt att ha barn. Det tror jag inte att jag gör heller. Visst kan jag säga till andra mammor vid prat om barnen att nätterna kan vara jobbiga, och till Micke kan jag klaga lite på sömnbristen men jag skulle aldrig gå runt och säga att det är jobbigt att ha barn. Det tycker jag inte att det är. Vi ville ju ha barn, och barn är ju barn. Jag är bara längtis efter att få sova någon gång! ;) Men de kommer att gå så fort de här närmsta åren och sedan får jag sova. Nej, då är det dags för nästa barn och allting börjar om igen. Nej förresten, nästa barn kommer att sova hur bra som helst, jag bara vet det, inga problem alls. Skönt.

2. Inte fråga barnet om det som är självklart. Då behövs inga frågor, vad händer om barnet säger nej? "Ska du inte ha en tugga till då"? "Vill du följa med nu"? Etc.

Jag har redan kommit på mig själv med att fråga Tuvalie om hon inte ska äta mera mat... Tur att hon inte kan prata ännu...

Vi hade besök i helgen, min syster Lisa och Albin, som bor i Älta. Vilken toppenhelg vi hade! De kom redan på torsdag kväll så vi fick lite extra tid tillsammans, skoj. Vi grillade, plaskade i regn, var ute i solen, skrattade och sjöng! Det är extra mysigt att få besök när man har barn på något sätt. (Eller är det för att man vet att man får lite avlastning, he he).

När Lisa och Abbe åkte hem på söndagen så skulle jag åka och köpa en gräsklippare. Den vi har är ingen höjdare. (Fasen vad man måste köpa grejor när man har gård). Så jag for iväg och kom till Laggarberg när jag kom på att gräsklipparen går väl inte in i Audin heller. Smart. Hem och hämta släpvagnen. Men då ville jag ha med Micke och Tuvalie så då skulle den nyligen införskaffade bilbarnstolen så passande sättas i Audin. Ca en timme la jag/vi på det för vi förstod inte hur det skulle vara.  Och inte fick vi till det så vi tog babybilstolen och åkte iväg en timme senare, lite tröttare, lite mera less. Men nu skulle det bli kul att få köpa en ny fin klippare, provklippa lite gräs när vi kom hem skulle vi göra. Kommer till Jula och klipparna är helt slut. (Den vi skulle ha i alla fall). Less punkt nu. 

Ny dag nya tag. Jula fick hem nya på måndagen så då köptes klipparen då istället, och provklippte gjorde jag när vi kom hem, härligt.  

Igår var snälla farmor och farfar här och passade Tuvis/rev det fula gamla traktorgaraget. Jag lastade på ruttna brädor och skrot på släpvagnen hela dagen och gjorde en allmän rensning i olika hus och fick ihop ett helt gäng med fulla sopsäckar. Skönt. Nu längtar jag efter att vedboden ska rivas. Måste bara flytta över all ved till såghuset. Det tar nog sin lilla tid men jösses vad öppet och fint det blir på gården när man river gamla fula byggnader! Tillfredsställande! 

Jag har ett till projekt som jag måste ta tag i, sälja möbler! Nästa inlägg på bloggen får bli ett säljinlägg så du kan väl fundera på om du behöver en fin matgrupp i vitt (gammalt slagbord, jättefint), soffbord, vitrinskåp, överskåp, en träfärgad matgrupp, hmm är det något mer som ska säljas? Ta en funderare, du behöver säkert något av dessa fina möbler, och så ska jag lägga ut bilder här och på blocket om några dagar. 

Imorgon ska vi träffas alla fyra mammor, skoj! På fredag kanske Marie har tid att hjälpa till med bilbarnstolen? :) Jag vill börja använda den!

Idag har jag packat mera skrot och rensat rabatt, gått promenad med Tuvan, gått promenad med Ojiji, gått promenad med Nokke, är det någon mer som behöver promeneras så säg till! ;) Ojiji är jättepigg och galen i allt grönt gräs efter vägkanten. Han får beta under varje promenad, lycklig häst! Det är ju det hästarna är gjorda för, att beta! Man märker hur hela hästen blir harmonisk och hur gott han tycker att det är! Hade jag haft honom hemma på gården nu så hade han fått gå och förbeta lite nu! Är så fruktansvärt längtis efter att få ha honom här nu! Varje dag går jag och Tuvalie och planerar hagar och funderar på ligghallen/lösdriften..

 Är jättelängtis efter att få rida också. På världens finaste! Men så länge får jag nöja mig med någon annan häst i stallet för jag bara måste rida nu. Den här veckan måste det bli, om Cheyenne (Ojijis fina mamma)  är ledig den dagen det passar mig, eller någon annan! Ska ju få prova liten vit cirkusponny någon dag också, jippie! Snälla Yvonne skickade några gamla ridbilder till mig från kurs sommaren 2011. Ååååååå längtiiiiiiiis!

Hej så länge!

Brödlösalistan

Idag kom sommarvärmen till Brödlösa, och den kom säkert till dig också. Micke hade en kompdag att ta ut så vi har varit lediga tillsammans denna strålande dag. Fatta att jag gick omkring med linne och shorts men svettades ändå! Tuvalie fick vara nakenfis ute på en filt en stund, goproppen njöt såklart!

Måste göra egen glass eller köpa någon som inte innehåller allt för mycket snuskiga E-nummer och annat. För glass är viktigt varma dagar!

Mormor kom ju som sagt tillbaka hit i fredags och hade med sig morfar, och Denver såklart. Vi fick ett par mysiga dagar med god mat och målning. Mormor plockade nässlor till oss så de ska jag torka så man kan smula ner i maten och få i sig rejält med järn.

Lilla T är nu back in business igen och det är mycket skönt. Tänk vad tänderna kan ställa till det för de små! Nu är aptiten helt tillbaka och hon sover inte lika illa! ;) Vi åkte ner till Ojiji tidigare idag och Tuvalie klappade honom på riktigt idag, strök honom över mulen, världens gulligaste.

Idag hann vi inte med en promenad men Ojiji stod och njöt i solen och fick massor av morötter och pussar så han sa att det var bättre än en promenad idag! Får ju så dåligt samvete om jag inte går med honom, stackaren vill väl göra någonting mer än att stå i lilla hagen. Men jag försöker tänka på att jag faktiskt promenerar med honom nästan varje dag i alla fall. Jag ska börja tänka mer så, tänka på vad man gör istället för att tänka på det som inte är gjort. För då blir man ju deppad. Vi kommer alltid att ha enormt mycket på att-göra listan nu när vi har en stor gård och barn. Därför gör jag nu en lista med saker som är gjorda här. Det borde du också göra om du har mycket ogjort.

Detta har gjorts på vår kära gård under dessa ganska exakt 22 månader som vi haft den i vår ägo:
(Utan inbördes ordning)

Nytt tak på boningshuset
Plåthuv på skorstenen
Nya vindskivor och hängrännor samt takfotsbrädor boningshuset
Snickarglädje på gavlarna
Urgrävt och grusat runt hela huset
Nytt avlopp
Alla fönster renoverade
Nytt badrum
Renoverat kök
Renoverat skorstensrör
Nytt golv sovrum
Målat dörrar och tak i hall
Nya innerdörrar kök och sovrum
Nytt tak på bagarstugan
Nya vindskivor bagarstugan
Urgrävt runt bagarstugan
Ny vägg garaget
Garaget målat samt dörrarna renoverade
Nytt fönster garaget samt nya foder och snickarglädje
Rejält grusat på infart och gårdsplanen
Massor av sly och buskar borttaget
Många träd borttagna
Gjort gräsmatta av en äng bakom huset
Hur många släpkärror som helst bortkörda med skräp och skrot från gården
Gårdshuset snart färdigmålat och fått några nya detaljer

Har jag glömt någonting?

Älskade gård, du har kommit i rätta händer! Läste ett gammalt blogginlägg om att vi hade gått förbi här, och jag skrev att det här var helt klart en av de finaste platserna som finns på jorden! (Ja, det finns två platser! Vårt älskade Paradis i Ljungdalen och Brödlösa i Kovland). Tänk att vi fick köpa detta ställe, jag tror på ödet när det gäller Brödlösa, vad annars? Jag kanske tjatar om vår gård men kom hit en solig morgon och gå runt med oss på gården, följ med ner genom trollskogen till gläntan, till hemliga lägdan på andra sidan bäcken, till mysängen vid höladan, slå dig ner på en filt bland vitsipporna och bara njut av harmonin och lugnet som finns här. Det är det underbaraste underbara och jag kan bli helt tårögd av de vackra omgivningarna här!

Till helgen kommer min lillasyster Lisa, och Albin, från Älta hela vägen till Brödis och hälsar på. Snälla solen kom du med.

Nu måste jag duscha!

Målat och donat

Ta ett glas vin, sa Micke. Ja okej då. Men till vinet måste jag ha mörk choklad. Har en med blåbär i. En ruta blir två, tre. Gott. Idag var en härlig utedag, vi fick mycket gjort och jag önskar att varje onsdag var en röd dag så man fick mer tid tillsammans. Vi har målat gårdshuset och Micke röjde bort ris och stora stenar med "stortraktorn". Det börjar mer och mer likna en gård det här, och nu fick vi ytterligare lite mer utrymme för hagar!

Lilla älskade snuppi blev plötsligt väldigt ledsen och någonting var fel märkte vi. Jag fick gå in ett tag och fick henne till slut att somna i bärselen. Hon vaknade och fick nästan panik när jag skulle lägga över henne i spjälsängen så jag var fast med lilla goklumpen på magen. Där fick hon sova och när jag gick förbi spegeln såg jag att hon var blossande röd på kinderna! Kände på henne, varm som en kamin. Feber! Inte så konstigt att hon var ledsen och bara ville bli buren. Lilla hjärtat! Jag tyckte ju att hon var väldigt varm igår och även i natt, och riktigt bökig och stökig var hon i natt, skulle ligga som ett frimärke mot mig hela natten och jag sov knappt någonting. Men hon hade varit som vanligt hela dagen så jag misstänkte ändå inte feber. Har ju hört att de små kan få feber när tänderna är på väg och det verkar vara det som har hänt. Jag fick ställa in stallet, vågade inte åka ifrån henne, tur det finns änglar i stallet! Dock piggnade lilla T på sig så fort hon fått Alvedon, skönt.

Gud så mysigt det var att ha henne i bärselen igen! Hade hängt undan den för hon är för tung för att bäras runt på längre stunder. Tänk så mycket jag hade henne i selen när hon var lillebäbis. Det var då hon sov som bäst och hon fick sitta i den när jag lagade mat, dammsög, mockade, sopade, packade hösäckar och slängde in hö till hästarna i hagen. Lilla snuppi har varit med hon!

Imorgon hoppas jag att febern är förbi, vill ta med henne till stallet och promenera med Ojiji, han har inte fått promenad på två dagar nu, ont i magen för det... :-( Hann verkligen inte gå med honom igår, hade tänkt att gå en längre sväng idag...

Mormor har varit här i några dagar och vi har bl. a varit till Birsta ett par, tre gånger och vi tog oss även en sväng upp till Härnösand. Där blåste vi nästan bort men vi hann med en mysig lunch/fika på Mormor Hilmas café, rekommenderas varmt!

Fina mormor handlade allt möjligt åt oss och bakade goda kardemummamuffins. Om två dagar kommer mormor tillbaka och då har hon med sig morfar som också vill träffa Tuvalie! Det blir mysigt, hoppas på bra väder i helgen så vi kan grilla.

Idag åt vi så gott, ugnsbakad lax med blomkåls/broccolimos (med rivet citronskal, citronsaft, riven ost, salt och peppar i, så otroligt gott till lax)! Mormors tips! Mormor borde starta restaurang. Och morfar. Farmor också, men kanske inte farfar ;)

Farfar tog bort allt grus som hamnat på vår gräsmatta idag, det var mycket! Tack snälla farfar! Snälla Farmor tog hand om Tuvis när Tuvis inte hade feber och sov hos mig ;)

Jag läste några gamla blogginlägg från 2007, härligt att man får skratta åt sig själv! Jag hade beskrivit några konstiga drömmar, bl.a en om Apoteket och tonfisk....!

Nä nu har lillan feber igen tror jag, sover oroligt, måste natta nu jag! Kram

Vi fixar det

Nu har tisdagen och nästan hela onsdagen passerat så nu har vi varit till veterinären, röntgat och hunnit smälta allting en aning. Ojiji har fått en rejäl ledbandsskada på kronan. Det har bildats pålagringar på två ställen. Mycket på utsidan. Det positiva är att han inte fått en fraktur och att skadan inte sitter i en led. Pålagringarna sitter nästan 3 cm från leden så det är bra. Han är ren i skritten vilket också är bra. Dock är det en allvarlig skada och konvalescenstiden kan vara lång, flera månader får man räkna med. Om konvalescenstiden blir lyckad så blir han troligtvis så bra att han håller för det vi hittills sysslat med. Det finns givetvis inga garantier och det viktiga är att han inte vrickar till denna skada igen nu. Han ska äta kortison i två veckor och vi skall tillbaka till veterinären för ett ultraljud på skadan om två månader.

Vi fortsätter att hålla tummarna nu och det är bara att hoppas att han blir bra snart. Hade jag skrivit detta blogginlägg igår så hade det blivit betydligt mörkare. Jag var riktigt nere på kvällen eftersom jag tycker så fruktansvärt synd om hästen. Varför skulle det hända? Varför skulle det gå så illa? Det här fanns inte med i vår plan. Det är så orättvist! Det känns förjäkligt att han har fått överben, han som alltid haft så rena, fina ben! Tänk om han kommer att ha ont av detta hela livet? Det är verkligen den värsta tanken....

Idag fick jag ändå en positiv känsla. Så fort jag klev ur bilen så såg jag på honom att han var "okej". Det var som att han bara genom att titta på mig sa "Det är lugnt matte. Jag fixar det här". Han hade en annorlunda utstrålning jämfört med de senaste dagarna och han var så "snuppig", som vi brukar säga i stallet, så där extra go, glad och mysig. Det kanske låter flummigt med han hade en helt annan energi idag, en energi som han spred rakt mot mig så fort vi sågs, och jag blev lugn direkt. Han rörde sig ännu bättre nu och kronan/kotan var lite mindre svullen, faktiskt. Kan kortisonet ge effekt så snabbt? Det är ju fantastiskt i så fall.

Vi har ändrat om i hagarna så nu går han med sin lillasyster i en mindre hage. Peppar peppar så verkar det fungera bra. Ojiji får inte bli bortschasad av någon häst i hagen och det blir han inte av Scherina.

Jag och O tog en promenad och letade efter gröna strån att sluka. Han får gå promenader och det är tur, annars hade vi blivit tokiga båda två! Nu ser vi fram emot mysiga vår-och sommarpromenader. Idag bestämde vi att nu är det bara positiva tankar som gäller och vi ska klara detta tillsammans! Tack Micke för din stöttning också. <3 Ja, tack till alla som stöttat och stöttar såklart! <3

Det är tur att jag har min lilla snuppis också. Man får verkligen annat att tänka på när man har barn. Hon var så duktig igår. Hon följde med till stallet och släppte ut hästar, mockade och följde sedan med till veterinären. Världens bästa Marie tog hand om henne när vi andra stod i "röntgen".

Idag var jag och lilla T på stan och drack kaffe med Lotta och Alvar på Tant Ancis. Det var jättemysigt och skönt att få komma iväg en sväng. Innan vi åkte iväg så var T lite gnällig och missnöjd, och jag börjar nästan själv att grina när hon gör det. Hon tyckte att det var jätteskoj att åka iväg till stan och umgås med en av killarna! Nöjd och glad! Och jag med.

Tack för idag!
(Yvonne O. har fotat de äldre bilderna på Ojiji/mig/Scherina)

Min fina vän...

Min fina vän...
Tårar rinner och tiden har aldrig gått så långsamt.

Idag förstod jag att det inte står rätt till med Ojijis kronled. Han har hela tiden blivit bättre sedan skadan/stukningen men kotan har varit svullen hela tiden. Ojijis massör såg det jag/vi inte sett tidigare och jag ringde till veterinären omedelbart. Men hur ska jag kunna vänta i tre dagar innan vi får komma till veterinären? På sätt och vis så vill jag inte alls se röntgenplåtarna, jag vågar inte. Jag är så fruktansvärt rädd för att det skall vara något allvarligt som inte går att behandla. Jag vill inte att tisdagen skall komma, jag vill stoppa huvudet i sanden.

Jag kan inte njuta alls av den här fredagskvällen, sitter bara och väntar, och har läst på nätet om bl.a pålagringar i kronleden. (Ringkota kallas det). Inte direkt upplyftande läsning kan jag säga.

Jag är så tacksam för att Marie ställer upp och skjutsar oss på tisdag. Fina Marie. Idag fick Ojiji prova hennes släp så han inte får en chock på tisdag när han inte åkt släp på ett år och dessutom aldrig åkt i Maries släp. Jag var beredd på att han skulle vara väldigt skeptisk och att vi skulle få hålla på lääänge. Vips så stod han inne i släpet och var så lugn och modig! Jag grät en skvätt för att jag blev så stolt över honom! Bara den som har haft problem med lastningen förstår känslan när hästen litar på en och går in själv utan problem.

Snälla håll alla tummar för min fina vän. Han måste bli bra.

Nu kanske du tänker "Men hon äger väl inte ens hästen"? Nej, jag äger inte ens hästen. Jag är "bara" fodervärd, och har "bara" varit det i snart nio år. Förstår du hur mycket man kan älska någon? Jag har haft hästar i mitt liv sedan jag var fyra år och att få ha en egen häst har jag drömt om varje dag och varje natt i hela mitt liv, men jag har aldrig haft möjligheten att köpa en. Förstår du hur det känns? Jag och O har gått igenom otroligt mycket tillsammans och han har lärt mig allt som är värt att veta om hästar och ridning. Jag har hittat min häst. Även om han inte (ännu) är min på papperet.

Våra vägar korsades för snart nio år sedan och han har hela tiden stått ut med mig och min okunskap och bara väntat.. "Jaha, när ska hon förstå?" De är nu under de senaste åren som jag har börjat förstå med stort F. Förstå honom och förstå hästar och förstå vad som är viktigt.
(Förresten så äger man inte ett djur, man får bara låna det av naturen).

Han gör mig så otroligt lycklig och han gör världen så mycket vackrare.
Han förtjänar det bästa av det bästa.

Nu väntar tre långa dagar...

6 plus 06

Äntligen. Nu är det inte längre -11 grader ute när man kliver upp. Nästan +6 grader var det vid 6-tiden i morse, och det gör inget att regnar idag bara det fortsätter att vara plusgrader ute.
Lilla frökens förkylning är nästan helt borta nu, och även min, som jag fick på köpet! Dock var/är vi bara småförkylda, och det tackar jag kosten och D-vitaminet för, annars hade vi säkert blivit sämre. Och snorsugen är bra, väldigt bra att ha. Flitigt använd, och lilla snuttis är sååååå duktig och ligger nästan helt still och ler när hon ser snorsugen och vänder bort huvudet bara litegrann.

Lilla fröken är verkligen en finsmakare. På morgonen ska det vara ekologisk turkisk yoghurt med rostade kokosflingor, kanel, äkta vaniljpulver och gärna några mosade bär. Då äter hon en hel liten portion och är så duktiiiiiiiiig!

Annat som passar fröken är brieost, fetaost och gräddost. En riktig ostfinsmakare. Kryddad köttfärs/älgfärs och crème fraîche är också gott. Och kokt kött och omelett.

I morse var första gången som jag lät bli att ge henne mat från "mammas restaurang" efter frukost och det visade sig vara ett lyckat drag? för det var längesedan som hon sov så här länge under första vilan på dagen. Jag hinner ju läsa och vila och blogga, det är bra.

På onsdag ska vi hem till en av
mammorna i Kovland och det blir skoj för nu var det några veckor sedan som vi hade möjlighet att ses alla tillsammans. Vi ska även på BVC på onsdag och väga och undersöka hörsel. Annars har vi inte så mycket inbokat och det är jätteskönt. Jo förresten, på lördag ska vi till Njurunda på kalas, min fina vän Sofia fyller 30 år och hennes/deras lilla dotter fyller 1 år så nu gäller det att klura ut några presenter. Det ska bli mycket trevligt att åka dit. Jag gillar kalas som är på dagen.

Igår var det en riktigt härlig dag, solen sken många timmar och vi hade en riktig korvgrillningslunch här på gården. Fina familjen Åberg-Ståhlberg kom och gjorde oss sällskap och vi hade så mysigt och trevligt! Och fina fajmoj och fajfaj var här också! Så ska det vara, mys med grillning och fika ute, och trevligt umgänge!

Det är inte lika bra med min älskade häst. Det verkar vara en rejäl vrickning det här, och han blev till och med lite sämre igen häromdagen. Vi promenerar vidare och hoppas att det ger med sig snart. Jag fick bara en släng av en dålig känsla eftersom jag nyligen sett Plus som handlade om hästar med skador som hästhandlare säljer runt. Fruktansvärt. Det har inget med Ojiji att göra men man inser att man har ingen aning om vad som hänt vid en skada och hur det ser ut på insidan och hur en skada i en kroppsdel hänger ihop med resten av kroppen...
Idag skrittade jag ut uppsuttet med honom och peppar peppar, idag var han lite mindre svullen i kotan och lite fräschare.

Jag pysslar lite extra med min stora vän och ryktstenen används flitigt nu. Jag köpte den förra året men använde den knappt då. Nu stenar vi varje dag och det är härligt. Den tar så bra att man vill inte sluta. Vinterpälsen bara rasar av och det känns så bra. Igår morse tog vi en prommis med sällskap av Yvonne och Tomas med Cappe och Nokke och det var mysigt. Jag håller bara på att bli tokig, är så ridsugen nu så det kryper i kroppen på mig! Vill galoppera, inte bara skritta! Nu när man slipper mössor och vantar och kan börja använda ridbyxor istället för täckbyxor och vägen är så där vårigt mjuk och luften är härlig och hästarna är pigga och busiga!

Igår lagade jag en rätt som jag delvis rekommenderar. Det var ett recept från Mariannes sida:
http://mariannslchf.se/kottfars-och-paprikalada-med-ostcreme/
Hoppas att länken kommer att fungera när jag publicerar inlägget. Jag rekommenderar det för att det var enkelt att laga och smakade bra. Dock fick man hacka sönder gratängen en del när den var klar... Och det blev lite trist färg på färsen, ingen bjudrätt precis. Jag använde 500 g färs, 800 g färs som i receptet till 4 pers måste vara för mycket. Skippade ostcremen och körde bara crème fraîche och grönsaker till.

Å, jag har glömt att rekommendera En oväntad vänskap. Fantastisk film! Och rolig! (Baserad på en sann berättelse). Du måste se den om du inte redan sett den. Finns att hyra på Ica Kovland :)
Nu sitter jag med lilla vinglaset (oj bara måndag idag) och njuter av tystnaden, Micke är nere i Solum och tittar på GIF-match och lillis sover. Hon har varit helt omöjlig att lägga nu när hon varit sjuk, suck. Idag gick det sådär men nu har hon sovit ett tag i alla fall. Man behöver verkligen åtminstone en egen timme på kvällen och bara få sitta ner känner jag! Jag gäspar så mycket när jag ska sjunga för henne vid nattningen så det går knappt att sjunga! Det är helt sjukt, det rinner tårar för att jag blir så trött när jag sjunger. Jag har alltid gäspat när jag ska sjunga, även under dagen, undrar varför?