Guldvän

Vi hästmänniskor blir aldrig äldre än ett barn när det gäller hästarna. Jag kan gå en hel dag och längta efter att få träffa min finaste vän. 

Jag kan få ont i magen för att jag längtar så. 

Min vän som alltid är glad att se mig, som lär mig att vara i nuet, och om vad som är viktigt i livet. Min guldiga, vackra vän som får mig att andas lite långsammare.

Och som tvingar mig att klia honom i svansen! Om jag försöker gå innan han är nöjd springer han efter, och parkerar rumpan nästan på mig. Det är min finaste vän det! 

Slut på semestern...

Kan man ha en snyggare häst än vad jag har? Tror inte det! 

Vardagen rullar igång imorgon men jag har för en gångs skull ingen jobbångest, allt känns bra! 

Idag var vi iväg med Tusse till vet. Han hade en skadad tand som skulle åtgärdas, men vet. upptäckte fler tänder som behövde tas bort. Tusse har tydligen fått en tandsjukdom och har nu inte så många tänder kvar. Vi hoppas innerligt att han har möjlighet att leva här med oss ett tag till, utan att behöva ha ont. <3

Vackra kloka katt, det finns ingen som håller så bra koll här på gården, som du gör! 

Nu ska han få "blötmat", men jag hittar ingen vettig burkmat tycker jag. Kanske har hittat någon skaplig variant och så får vi blanda upp den med färs, lever etc. 

Med Ojiji går allt fortsatt bra. Jag försöker att vara en rolig matte så han tycker om att vara med mig också, nu när han är upp över öronen förälskad i sin Maxine. Eller "Maxik" som Tuvis säger. För några veckor sedan var han inte så sugen på att ens lämna hagen och skrek efter sin tjej hela tiden. Det var full fart hem när vi var ute och red, han gick helst i krumbukt-skolgalopp-språng på hemvägen, bråttom hem till kärleken! 

Höll på att få några... 

...fina bilder på de två kära...

...men någon kom visst och ställde sig ivägen... 

;-)

Nu har Ojiji lugnat sig och det är Maxine som skriker mest efter honom. Men lite extra energi har han! 

Vi jobbar vidare på att ha "suget framåt", i samlingen i skritt. Jag måste lugna mig och sluta leka med piaffen, men det är så svårt! Jag vill bara piaffa och galoppera på stället och stegra och skutta omkring på min fina häst, det är ju så himla kul! 

Idag hittade jag en bra balans, tycker jag själv. Jag väckte hans intresse genom lite utmaning (samling i galopp för hand), och massor av beröm, sedan kunde jag utnyttja den energin när jag hoppade upp, i det stärkande arbetet i skritt. Kalasfin kille! Sedan avslutade vi med lite bus och jag fick en liten "stegring", eller levadansats kanske!

 Det är bitvis hårfint, blir han för taggad så kan det bli för mycket "uppåt-tänk" och inte det fina flytet framåt, och blir han för oengagerad stannar han upp för mycket i samlingen. Vi vill ju hitta längre sträckor i skolskritt och alltid växla fint mellan olika steglängd och samling i skritt! Stärkande och viktigt arbete! 

När jag har varit i stallet säger Tuvis Mamma löckta Ojiji"! Lilla bonnjäntan, som fyller två år på fredag, stora, bästa, duktiga tjejen! Det blir kalas på lördag för prinsessan. Vår fina surrkuse. Idag har hon babblat på hela eftermiddagen: " Tusse tappa bort tanden". Och så fort hon hör tranorna brukar hon säga: "Tranorna fastnat". Ja, det låter kanske som det, vad vet jag... 

Man kan ha mycket kul med ett paraply och en moster! 

Min sommar med tilläggsisolering, fasad- och fönsterbyte.

Denna sommar är en sommar att minnas. Vi skulle byta fasad på huset hade vi bestämt. Hade det bara varit panelen det handlade om, så hade vi utan problem hunnit med hela huset! Men när det även handlar om att rikta upp och regla varje sida, tilläggsisolera, byta fönster, flytta fönster, sätta in ett extra (stort) fönster, byta ut nästan hela farstun samt bygga om och tilläggsisolera farstutaket, då tar det tid!  Nu när vi snart bara har en vecka kvar av semestern så är vi nästan klara med två sidor, och då har vi jobbat med de två sidor med flest fönster och med mest jobb. Förfarstun blev ett stort projekt!

Östra sidan. Fasaden efter. Riktigt fint virke!

Östra sidan. Fasaden före. 

Egentligen är det helt otroligt att vi hunnit så långt som vi gjort! Vi är riktigt stolta över oss själva, det är nog inte många som skulle orka med alla dessa moment. Mickes mormors man som är en skicklig snickare, har hjälpt oss i 11 dagar under sommaren, resten har vi gjort själva! Vi har lärt oss mycket, men tack vare fjällstugebygget hade vi en hel del kunskaper sedan innan. Vi har en fantastisk familj som har ställt upp på alla sätt med rivning, målning, barnvakt, snickrande, skräptömning, matlagning etc. Utan all hjälp hade vi inte hunnit så här långt! 

Det här är vad vi har hunnit på ca 4 veckor:

Östra sidan. Inte så vacker. 

Allt bortrivet, ner till timmerstommen. 

Loda in, regla, rikta upp, isolera, på med vindduk och läkt. Och Micke fixar även med elen så vi kan få en tjusig belysning på fasaden.

Östra sidan klar (fattas knutbrädor och armaturer). ( Och alla dessa träd och buskar ska bort så fort vi hinner)! 

Det som hittills är klart blev så otroligt bra! Det är värt varenda sekund av slit! Huset blir precis som vi tänkt, fast finare! Det känns verkligen som att vi gör det bästa av detta hus, den fula gula slitna "lådan" till hus. 

Det började lite som en mardröm, dock. Virket vi beställt såg ut att räcka till knappt halva huset! Det var dock inte det värsta, när vi tittade på panelen fick vi en chock! Vi trodde att vi hade beställt grundmålning plus en strykning i fasadfärgen vi valt. Icke sa Nicke! Någonstans hade det blivit en miss, så vi fick le och börja måla allting själva, trägrund och två strykningar med fasadfärg, samt olja och grunda allt ändträ, givetvis! 

När jag hade tagit ut 60 brädor från högen och målat dem, (ca 300 löpmeter), så syntes det knappt att jag tagit av högen. Då kändes allting hopplöst, men samtidigt bra - då borde ju panelen räcka i alla fall! 

All panel jag målat tidigare har haft ett utrymme för lite färg på sponten, och det är ju i princip omöjligt att inte måla sponten på dubbelfasad panel! Vi försökte måla så lite som möjligt på sponten. Synd bara att denna panel inte hade så stort utrymme för det, och inte gick ihop om vi inte skrapade bort en del färg från sponten! Sa jag mardröm? 

Först måla för brinnande livet - sedan ska man stå och skrapa bort färgen! När man trodde att man gjorde det lätt för sig som målade panelen innan uppsättning, då blev det precis tvärtom! Då hade det ju varit bättre att sätta upp den omålad. Men frågan är vilket kladd det hade blivit då vi bröstar av med en rejäl list på två ställen. Det märkte jag när jag målade i alla skruvhål. Det är nog bäst att måla innan uppsättning ändå.

Målning och sedan skrapning flöt dock på bra, mycket tack vare all hjälp från familjen såklart! Vi målade ju inte all panel innan vi började sätta upp den på första sidan heller, så det var ingen fara. Måla är kul, och med kvalitetsfärg går det som en dans! 

 Vi har haft tur med vädret, även om det har varit olidliga temperaturer och "snickargänget" har varit nära värmedöden många gånger. 

Nu får vi se vad vi hinner med i höst. Förhoppningen var givetvis att hinna med hela huset i år, även om vi visste att det skulle ta otroligt mycket tid att göra allting vi planerat. Hinns det inte så får vi fortsätta nästa sommar, vi har gjort de jobbigaste sidorna nu och det känns så fruktansvärt bra! Hurra för oss! Vi började planera för detta projekt redan förra sommaren, och vi har suttit många kvällar och planerat innan bygget drog igång. Planering är A och O! :-) 

Södra sidan, som den såg ut när vi köpte huset. 

Taket bytte vi 2012. Här har rivningen påbörjats. 

Reglar på plats. 

Nästan hela förfarstun fick rivas. Ruttet och riktigt snett! 

Så här ser det ut just nu. Taket på förfarstun är klart, det ska "bara" läktas och läggas på tegelpannor och plåtar. Fyra fönster ska sättas in, lite panel och foder samt en riktigt tjusig vit pardörr! 

Huset är dock mycket finare i verkligheten. Svårt att fota så nära!

Min finaste häst och jag har hunnit med några härliga turer, med våra kompisar! :-) Får skriva mer om honom i ett annat inlägg. 

Det här är min sommar det! 

Glada dagar!

Nu har jag ägt min häst i tio dagar, och han har bott på nya stället hos Yvonne och Co. lika länge. Allting har verkligen gått jättebra! Min häst uppför sig som en stjärna, och de andra pållarna har verkligen välkomnat honom. Det kändes så bra att jag beslutade mig för att våga släppa in honom med de andra två permanent boende hästarna på gården, Cappe och Maxine. Innan jag flyttade Ojiji så sa jag att jag nog aldrig skulle vilja släppa ihop honom med dem, just för att Cappe är "kungen" där och han har gått med sin tjej Maxine länge nu. Jag var rädd för att Cappe skulle försvara sin tjej för allt han var värd och att Ojiji skulle bli jagad runt runt och riva upp sin gamla skada eller liknande. Jag hoppades på att någon ranglåg häst skulle flytta in så småningom, och att Ojiji skulle kunna gå med den hästen istället.

Ojiji frågade mig varje dag: "Varför måste jag gå själv?" "Jag vill inte det"! Det kändes hemskt att ha honom ensam i en hage, och man kunde känna att det var bara lugna, positiva energier mellan hästarna, jag blev glatt överraskad över hur bra det kändes, så då provade vi att släppa ihop hästarna igår. 

Det gick superbra! Det blev bara några väldigt små "duster" mellan Ojiji och Cappe. Det var lugnt i hagen redan från start och även om Ojiji får hålla sig en bit ifrån dem, så märks det att alla hästarna nu trivs, så skönt! Det har varit mitt lilla orosmoment sedan vi flyttade, men peppar peppar, nu känns det bara bra. 

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa sätt! Yvonne är precis som mig när det gäller hästtänket, så då kan jag släppa alla detaljer, jag behöver inte fråga om ditten och datten, för jag vet att hon redan tänkt på det/fixat det! Att flytta till ett nytt ställe med sitt "lilla barn" ;-) gör ju att man blir lite orolig. Äter han som han ska? Är han lugn? Vågar han ligga ner och sova? Då känns det tryggt att veta att han bor på ett ställe där det fungerar suveränt bra! <3 

Vi har hunnit med promenader/ridturer nästan alla dagar och det har också känts toppen. Igår var han så makalöst fin när vi red ut själva för första gången! Vad skönt det är att få se lite nya omgivningar också, man får verkligen ny energi och inspiration! 

Energin kan man verkligen behöva här hemma, vi röjer vidare på vår igenvuxna gård. Det går inte att föreställa sig hur mycket jobb det är! Vi håller bland annat på att gräva fram en stenmur som finns bakom äppelträden. Det är mycket jobb kvar med det, men det är ju ingen panik, det är inget som måste bli helt klart i sommar, men det vill vi, såklart. Så här såg det ut när vi flyttade in: 

Så här ser det ut nu, en bit på väg i alla fall: 

Jag hoppas att jag får visa fler före och efterbilder, helst på huset, om några veckor :-) 

Här är en bild på lekstugan som stod där vi har Tuvalies "lekplats" idag:

Den var fullproppad med myror! Jag ryser än idag när jag tänker på hur mycket myror det var! Så här ser det ut nu med lekställningen:

Vi ska sätta dit en sandlåda och lite annat smått och gott, det kommer att bli jättebra. Vi trivs redan mycket bra borta i den blivande lekparken, igår satt vi där och fikade glass och jordgubbar i solen alla tre, så mysigt! Nu har Micke semester och vi njuter av varje stund! (Jobb, jobb, jobb på gården ;-) ) 

Tuvalie pratar om att rida på Cappe så det får nog bli snart igen. 

En bild från Jamtli, nationaldagen. Getter ska vi ha någon gång. Och höns. Tror jag vet var jag vill bygga hönshus nu. 

Busunge på promenad!

Tuvis och jag, kul att det finns sparade kläder från när vi var små! 

Nu hoppas vi på sol i veckan och massor av annat skoj! Vi väntar vissa leveranser i dagarna, spännande! 

Drömmen...

...blev till slut sann! Jag hann bli 30 år  innan jag fick en egen häst! <3 Nu är min häst, äntligen MIN häst! Jag äger världens vackraste, finaste häst! 

Tack älskade familj som gjorde detta möjligt, vilken 30-års present! Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt. Micke ställde upp till 110 procent och offrade en hel del för att detta skulle bli möjligt. <3 

Jag har drömt om det här i så många, långa år, det har värkt i mig så länge, jag trodde nästan inte att det någonsin skulle hända. Tack!

Jag sa ju att fantastiska saker skulle hända under året, eller hur? Fler fantastiska saker är att vänta, dessutom. :-)

Det tar emot att jag inte kan ha MIN häst hemma på vår gård ännu, men jag får fortsätta att vänta. Den som... köper sitt drömställe där ingen har bott på över 10 år och där precis allting måste renoveras och ordnas.......får vänta en stund till!  Vi ska nog se till att ordna det inom en snar framtid! Fram till dess så kommer Ojiji (och jag) att få det toppen i stall Nordansjö, dit vi flyttade igår. Jag får försöka vänja mig vid att ha några kilometer längre till stallet nu. ;-) 

Snyggingen spanar in kamraterna.

Min älskade fina häst, nu kan jag äntligen säga att du är min (utan att behöva tillägga att jag bara är fodervärd egentligen). 

Drömmen blev sann och jag svävar omkring på rosa moln! Jag tror till och med att molnen syns för jag är så glad! Semestern kunde inte ha börjat bättre. :-) Nu väntar nya äventyr och vår resa tillsammans har börjat på riktigt! 

Jag fick världens mysigaste gnägg när jag kom till hagen idag, mattes hjärta! 

Njuter av betet.

Glad midsommar på er allihopa! :-) /Världens lyckligaste Nina

Underbara tid

Jag försöker få ordning på de två skåpen vi tog in från ladugården i vintras. Jag slipade och spacklade litegrann, men sen blev jag så sugen på att provmåla en del med linoljefärgen jag köpt, ljusgrå. Vilken underbar upplevelse det var att måla med linoljefärg! Jag blev alldeles salig och målade ena dörren på skåpet.  Det var bra för då insåg jag att jag vill ha en något mörkare nyans. 

När jag gick lös med slipmaskinen så kom en väldigt trevlig grön färg fram, det verkar vara den färg som skåpet är målat med först. Någon gång ska jag måla någon möbel i den nyansen, så fin. 

Börjat måla varmgrått 

Jag har gjort några rundor  i härbret den senaste tiden och insett att jag vill ta in ännu en möbel. Jag vill ha det söta skåpet/bänken i vardagsrummet. Precis där vi vill sätta in altandörren. Hmm. Men jag bara måste få in den! Jag ska inte måla den, den är fin som den är, lite udda med gröna detaljer till en brunaktig färg, och jag undrar vad möbeln används till. Någon köksmöbel? Det är som en arbetsbänk med någon typ av kant baktill. 

Lite plock från härbret, min guldgruva.

Vår bästa finaste Tuvis utvecklas med raketfart. Det är bara så himla roligt nu när man verkligen kan prata med varandra! En bestämd liten pladdrig fröken som älskar att dansa. Både mamma och pappa ska vara med och dansa i köket, till "kopter". (Rosa helikopter). Vi ska helst hålla varandra i händerna och hoppa också. På dagis berättade de att hon hade dansat i nästan en timme häromdagen! 

Förra helgen uppfann vi en ny lek, "Timrå spring". Man springer runt och ropar det, och klappar händerna. Tuvis tjöt av skratt! Hon kör slut på oss. Det är tur att hon också gillar att sitta och glo på "paddan", hon vill helst se barn som gungar, åker kana eller något barnprogram, Teletubbies, Masha and the bear (min favorit, ryskt barnprogram), Daniel tiger, Bumba (också på ryska), Sune etc. Jag får frenetiskt söka fram allt hon ska se på youtube. Hon är duktig på att klicka på olika klipp men det vore bra om hon lärde sig att söka fram dem också. ;-)

Vårt internet har dock varit dåligt under en tid nu så då har inte lilla fröken kunnat titta på paddan. Nu har hon nästan slutat fråga om det också, så då är det lika bra att vi fortsätter så, läsa bok och leka känns som vettigare sysselsättning för en liten fröken!

Vi hälsade på Yvonne och Cappe för ett tag sedan, och Tuvis ville bara rida hela tiden. Yvonne får hålla hårt i Cappe framöver, för Tuvis kommer att vilja rida mycket på Cappe ;-) 

Jag skriver upp allt hon säger, för nu kommer det något nytt varje dag. För några dagar sedan pekade hon in i skåpet och sa "låsa bäbble". När jag såg de små plastäpplena som jag har liggandes där, så förstod jag att det var ju "låtsas-äpple" hon sa. Såklart. Jag har ju sagt att det är låtsas-äpplen, för länge sedan. Tuvis glömmer inte. 

Vi har haft utvecklingssamtal på dagis och hon fick så mycket beröm för sitt fina bordsskick, och för att hon är så fin och snäll och hjälpsam. <3 

Hon har hittat på något nytt också.  Hon låtsas vara ledsen! Hon bölar och tjuter och flinar sen. Ha ha!  

Så här låg Mumsi i soffan förra helgen. "Mummi konstig" sa Tuvalie hela tiden och blev lite rädd för Mumsi ;-) 

Det är så underbart ljuvligt ute nu, med alla knoppar som slår ut, det är nästan så att det går lite för fort, man hänger inte riktigt med. Vi har hunnit få bort en hel del buskar och små träd. Ibland känns det som att man vill få bort alla jobbiga stenar, buskar och träd nu på momangen, för att få gården som vi vill ha den. Men det tar tid, och vi ska inte glömma hur det såg ut när vi flyttade hit! Det var en hölägda precis bredvid huset! Och världens största gran som skuggade halva gården mitt på dagen. Massor av stora granar, "slyträd", och vildvuxen syren överallt! 

För ungefär en månad sedan tog vi bort massor av buskar, bl.a framför bagarstugan.

Så här såg det ut bredvid huset när vi flyttade in, totalt igenvuxet och ful bagarstuga.

Det är det som är tjusningen, allting var så fruktansvärt igenvuxet och förfallet, så allt vi gör är "wow, vilken skillnad"! 

En gammal bild på mig och min guldnougatkille <3 Herre jösses vad vi har hittat mycket fint tillsammans nu. Hela han kan spänna av i lägen där han aldrig skulle kunna slappna av förut, vi har verkligen hittat en helt annan kommunikation. Någonting har hänt, och vi har så vansinnigt kul ihop just nu. Det har vi alltid haft såklart, men nu är det verkligen något speciellt!  Jag kan inte skriva så mycket mer, jag vet fortfarande inte hur det blir med vår framtid <3

Massor av maskrosor bakom gamla stallet, längtar så tills vi har hästar här som kan äta allt, för här grönskar det fort minsann! 

Varje ledig dag tillsammans är fylld av sång, dans, sol, kärlek och jobb! Tänk vad glad man blir av sol och gröna blad! 

Pappa och Tuvis dansar och klappar händerna!