Finns du där ute kompis?

Jag har funderat mycket på hur jag/vi ska göra för att det ska bli på bästa sätt när Ojiji får flytta hem hit till gården. Under en lång period har jag känt att energin som behövs för att "sitta och åka" till stallet varit på väg att ta slut. Att vara i stallet är inte det som är jobbigt; det älskar jag lika mycket i dag som för 25 år sedan. Det är just det här med att behöva åka iväg. Lämna familjen nästan varje dag för att vara borta i 2-3 h varje gång. Jag har behövt åka iväg så här i nästan hela mitt liv. Trött på att behöva åka iväg när vi har egen gård och mark!

Nu har jag/vi så smått börjat leta efter en kompis till Ojiji, så att vi äntligen kan få hem honom hit till gården. Det här är första året vi haft tid att fokusera på hästbiten. Det har ju varit så mycket jobb med huset åren fram till nu. 

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att aktivt leta efter en häst till. Jag har nyss köpt Ojiji känns det som! DET är ju min häst. Honom köpte jag efter att ha känt i 10 år, så det här med att skaffa en till häst, känns minst sagt konstigt. Inte min grej att leta! Det hände dock märkliga saker när jag precis bestämt mig för att försöka hitta en kompis. Jag fick kontakt med en person vars ponny jag haft en sommar för 14 år sedan. En helt fantastisk ponny, som jag tänkt på mycket sedan dess. Det verkade som att det var meningen att den lilla pärlan skulle få komma till oss, men jag hade fel. Det blev inte så. Då var det inte meningen tänker jag. Något stämde tydligen inte. Suck, och titta vidare. 

Jag hoppas verkligen kunna hitta den där kompisen snart. Finns du någonstans där ute? Du får gärna vara i ungefär D-ponny storlek. Du kommer att få hänga med på ridturer ute i naturen och du kommer att få den träning du själv önskar. Du kommer att få stora hagar; vissa med skog i. Du kommer att få massor av kärlek och pyssel. Bäst av allt: du får hänga ihop med världens snällaste herre hela dagarna! 

Om du finns där ute så får du gärna höra av dig! <3 

Sedan mitt senaste inlägg när jag skrev upp saker jag hoppas på, så dyker det bara upp mer och mer i huvudet:

Självhushållning, som jag lära mig mer om. 

Paddock paradise. Det är ett system som har att göra med hästarnas hagar. Hästarna får röra på sig mycket i hagarna - det systemet tror jag att jag skulle jag vilja prova någon gång! 

Bröllop här hemma ska det bli! (den idén har i och för sig hängt med ett tag). 

Hovvårdsutbildning. Jag vill gå flera sådana. 

Ett djurhem vill jag starta. Sedan jag hittade lilla skruttiga vilda, övergivna Mumsi så har jag tänkt på det. Jag lovade henne det när vi kämpade med att få henne att lita på människor. Det finns så många djur som far illa. Allt från ensamma hästar i små leriga hagar till hundar och katter som ingen bryr sig om. De kan få komma till oss! Få starta ett nytt liv och så småningom hamna i ett bra hem. Eller så behåller jag dem allihopa själv! 

Vad skönt det är med den här långhelgen nu. Sol, arbete ute, ridturer, lek. Livet! 

Fixat och donat med blommor vid infarten :-) 

Tack askorbinsyran och järntabletterna för att ni får mig så pigg! Härlig känsla att ha mycket ork! 

Hoppas att du också har en superhelg! 

Tveka inte att höra av dig om du vet om en hästkompis som vill få ett bra hem här hos oss! 

:-)