Orken och inspirationen.

Första stapplande stegen efter influensa, förkylningar och långa arbetsdagar... Vad tacksam en blir när orken äntligen är tillbaka. För två veckor sedan orkade jag knappt bära två hinkar med vatten till hästarnas hage. Nu orkar jag desto mer, och det är så skönt. Att orka - något i alla fall jag brukar ta för givet. Köra på i samma tempo med samma rutiner. Så frustrerande när orkeslösheten griper tag i en. Då är det glädje att känna orken igen! 

 

Vad passande att vi har sportlov nu. Jag och T njuter i fulla drag och gör bara roliga saker. Sen sover vi en eftermiddagslur. Det är livet! 

Projekt göra om ladugård till stall fortsätter. Mina duktiga arbetare Micke, morfar och farfar rev ned det sista av innertaket i söndags. (Jo, jag har jobbat massor där, jag med)! Nu är det öppet ända till nocken. Tänk om vi hade kunnat ha kvar det så - luftigt stall! Men vill vi inte ha ett iskallt stall så får vi ordna ett innertak. Nu ska vi bredda och höja en öppning, sanera och sedan börja fundera på hur vi ska göra med innerväggarna. Jag kände att jag älskade Micke extra mycket för några dagar sedan, när han berättade att han hade suttit på lunchen och läst på nätet om att bygga egna hästboxar! <3 

Min stackars lilla häst har inte blivit aktiverad mycket under de senaste veckorna. Och jag som trodde att vi var på väg att komma igång i början av februari. Tji fick jag. Jag satsar på nu istället. Nu tänker jag vara frisk, orka och ha tid. Det har jag bestämt. Det börjar bra med sportlov. Flera ridturer/träningspass har vi nu hunnit med! 

Ledighet betyder alltid tid för reflektion. Jag har under en period känt mig ganska oinspirerad. Nu vill jag förändra. Jag har ändrat om lite hemma. Jag vill komma vidare med min fina häst. Det känns som vi fastat i gamla hjulspår. Det är absolut inget fel med de hjulspåren, men för att få inspiration behöver vi tänka nytt. Jag har nu ändrat på några små detaljer som jag funderat på ett tag, och vips så har vi fått en mycket bättre känsla. Jag har alltid tyckt att jag kunnat rida med väldigt små hjälper/signaler på min känsliga häst, men - jämfört med vad? Nu vill jag komma vidare. Det är lätt hänt att fortsätta göra som man alltid gjort, utan att fråga sig varför. Den här veckan har jag försökt att ändra på fler detaljer; till exempel hur jag går till hagen. Varför håller jag just det tempot med just den energin? Jag ifrågasätter mycket som jag gör nu och det ger mig inspiration! Precis vad jag behöver. 

I går blev jag bjuden på den mest underbara samlade traven - vilken lycka! Jag har då den fräsigaste fullblodsfarbrorn som finns!

Nu vill jag dock få bukt med hans mage. Han har alltid haft lite uppsvälld mage. Och jag har provat massor av olika saker för att få den att försvinna. Ändrat i foderstaten med grovfoder, protein och annat. Skrittat mycket. Galopperat mycket. Nu senast mald linfrökaka i maten och massage för att få ut gaser, men jag kan inte påstå att det hjälpt. Inte ännu. Jag ska dock fortsätta med det. Har ökat på med både protein och motion, och hoppas att det kan bli bättre. Han har haft så i många år (alla år)? och jag har blivit van att det är så. Han verkar inte lida av det, men något är galet och jag vet inte vad... Någon som fått bukt med något liknande?