Snygga till

Hej, tycker du att jag är snygg? <3

Snygga till är temat just nu. Micke och jag tog tag i några surdegar här hemma under påsklovet. Jätteskönt att få dessa surdegsfoder, lister och socklar på plats. 

Känslan när surdegarna är borta överträffar mycket! Jag har även hunnit fräscha upp i köket. 

Tjusig herre utanför köksfönstret.

Skåpluckorna och panelen behövde målas på lite. Mitt älskade gamla kök! Vi är glada över att det gick att snygga till köket när vi flyttade in, utan att behöva byta det ännu. Jag älskar ju luckorna och handtagen och diskbänken! Självklart finns en tanke på ett helt nytt kök längre fram, men vi är glada att vi kan få ha köket som det är ett tag till! 

Charmiga, gamla kök!

Ute på gården snyggas det till för fullt - fula, stora huset är rivet och borta, tack vare mycket hjälp av farmor och farfar! Det är inte mycket kvar att köra på tippen nu. 

Snygg karl river fult hus!

Massor av gammalt järnskrot är bortfraktat och sålt också, ca fyra ton! Vansinnigt bra, mycket ljusare och mer öppet på gården. 

Ojijis hovar behövde snyggas till också, jag var riktigt duktig och filade dem för cirka två veckor sedan. 

Se skillnaden! Hoven närmast i bild har jag filat, rundat av. Den andra är lång och ful. 

Hovarna fick en omgång av riktiga hovis också, perfekt tajming nu inför kursen på lördag. Ojijis hovar är i princip helt utan sprickor, och det har aldrig hänt tidigare! Det är bästa kvittot på att han inte ska ha järnskor på fötterna. Det blir inte sämre av att han dansar fram vackrare än någonsin heller, bästa passet hittills i måndags! 

Yvonne fångade oss på bild i söndags kväll. Ljuset! 

Mitt röda guld! 

Min pärla fick lite vila då vi var i fjällen över påsk. Men nu är vi på G, kurs för Birgitta J om tre dagar! Längtar! Hade jag fortfarande ridit vanlig dressyr hade jag knappast sett fram emot att åka på träning, eftersom jag inte ridit mer än 3-4 dagar i veckan under vintern, och inte kunnat träna på ridbana. Då var det så viktigt att verkligen vara igång. Det är vi inte nu, men det gör inte ett endaste dugg! Det är just det jag älskar med den Akademiska ridkonsten - det känns alltid bra att rida även om vi inte tränat på länge! Det är kanske just det som är grejen, man blir aldrig riktigt ur form med denna träningsform! Hästen känns alltid mjuk, samarbetsvillig, glad, stolt - det är alltid sådan glädje! Sen är det ju så att jag har världens bästa häst! Han känns bara fantastisk jämt! I måndags var han som sagt så fin så jag fick tårar i ögonen. Hängande tygel, skolskritt och piaff endast genom min höjda tonus. Han var så med mig, både fysiskt och mentalt. Otrolig känsla! Mycket svanskli fick han efteråt! 

Tuvis har varit med till stallet två fredagar i rad, och ridit på alla tre hästarna. Cappe är dock favoriten att rida på. Ojiji gnäggade två gånger när han såg mig och Tuvis på väg till hagen i fredags! Ojiji har aldrig gnäggat två gånger i rad till mig, så det måste ha varit en varsin gnägg vi fick! (Eller så var båda till Tuvis, för han var verkligen glad över att se henne)!

Jag frågade Tuvis vad hon ville ha för djur på hemma på gården. "Tre hästar och två kor", svarade hon snabbt. Sedan tillade hon: "Mormor sa att jag ska ha en åsna också". Vi får väl se. 

Bästa busTuvis!

Snart är det långhelg, ridkurs med min O, och tid med min M och min T. Det kan inte bli bättre!