Blandad kompott!

Vi har hunnit med lite allt möjligt under de senaste veckorna. Det är roligt när det händer något, så vi inte bara är hemma och fixar jämt. 

Förra helgen hann jag rida i dagsljus, underbart! Jag och Yvonne skruttade  runt på våra fina pojkar i hagen, härligt! 

Ojiji blir bara mjukare och smidigare för varje dag. Det är så fantastiskt att få känna det,  och tydligen så känner hovslagaren skillnad nu också, så det är ett kvitto om något! 

Igår red vi ut efter vägen för första gången på länge, eftersom det är först nu som man inte riskerar att gå omkull på isen. Det var ljuvligt! Det finns inget som slår strålande sol och fågelsång under en ridtur med vårkänslor! 

Jag mår så bra när jag får vara ledig i sådant här strålande väder, och dessa längre dagar ger mig massor av energi, ljuset gör susen! 

Micke har varit bortrest denna helg, men jag och Tuvis har haft besök av mormor och stormoster. Vi har varit på stan, fikat, handlat, lekt, badat med badskum, hälsat på hästarna och kossorna och haft mellomys. Idag var jag och T på bibblo igen, när vi hade skjutsat vårt sällskap till tåget. Sen när vi kom hem, gick vi direkt ned till ladugården och mätte lite. Vi måste börja planera för om vi ska ha tre eller fyra boxar i det stora utrymmet. Det beror lite på hur många ponnisar Tuvis tänker ha... 

Mitt mål i år är att börja riva ut gammal skit och inredning därifrån under vårvintern. Då kommer min stalldröm att kännas  mer verklig :-) 

Jag har varit duktig i helgen och lagat chiapudding med kanel (som även T tyckte om, hurra)! Och deodorant. Ja minsann, nu ska även jag prova att använda hemmagjord deodorant! Hoppas att den fungerar bra :-) 

Om en arbetsvecka är det sportlov! En riktig njutvecka ska det bli! 

En annan njutare, som var på Invito och lyxade förra helgen. 

Lite hockey har vi hunnit med också! 

Nu ska vi läsa böcker och vänta på M som kommer hem senare. 

Film på prov

Fint skall det vara...

En fin helg är snart slut.. Det har varit en helg med loppis, renovering, Birsta, gofika, mys, lek, renovering, stök, häst och discodans i köket. Perfekt!

Mormor och morfar har varit här, mysigt och trevligt och alldeles underbart! I lördags kom farmor och farfar hit på middag också, och hade med sig god efterrätt. Kalas! 

Detta fina har vi fixat i helgen! Min bästa Micke har slitit med el och lister i farstun, i flera timmar. Jag la ett fårskinn och en filt på en bänk. Phu! ;-D

Morfar håller ett öga på busan.

Gräddfika! Alla ska ha en klick på näsan, mormor kommer inte undan det. 

Jag gjorde dundergoda lågkolhydratsemlor, tradition i februari! Dessa är verkligen goda! Recept från 

marianneslchf.se

Vår nya entré fick sig en omgång till. Det har sett ut så här i några veckor, utan golvlister och utan fog mellan plattorna...

Då är det så vansinnigt skönt när det kommer på plats! Fina gamla bänken gör sig bra här, den har vi hittat här på gården såklart. 

Så här såg vår entré ut i somras... Knappt ett skal... Härligt gul plastmatta som luktade äckapecka. 

Nu. Det här är högra sidan av farstun på bilden ovan. 

Måste säga att jag är så fruktansvärt nöjd med förvandlingen! Äntligen har vi det precis som vi drömt om! Det är så fint ute i vårt nya utrymme, så att jag bara måste gå dit då och då, och njuta! Stolta! 

Söndag eftermiddag, jag hängde med min rödhåriga kille! 

Klia min svans meeeer matte! Goa underbara häst! 

Mycket fin Ojiji som piaffade fint vid hand idag! Snyggaste kalaskillen! Superbra skrittarbete! Slutorna på volt var riktigt fina idag, kunde variera dem, och han följde mig så otroligt fint! <3  Han var så glad över att få arbeta, och självklart varierade vi med lite trickträning också. Jag har mitt "nyårslöfte" i åtanke, om att lägga mer tid på att han ska få visa allt han kan, att prova nya saker. Det är så skoj! 

Avslutningen på helgen. Stekt torskfilé med broccoli, rödlök, gröna ärtor, timjan och Ninas specialremouladsås. Mums!

Tack familjen för denna helg! <3

Önskar mig...

Just nu är det ett evigt snöande... Det är en enorm skillnad på min inspiration, lite sol och blå himmel gör underverk med mig. Snöande utan ände gör mig så oinspirerad. 

Önskar mig fina dagar i februari. Vill åka mer pulka, spark, fika ute på bron, rida, promenera. 

Förra veckan/helgen låg vi sjuka här hemma. Feber och magsjuka, blä. Inte Tuvis, hon lyckades klara sig på något underligt sätt... Hon har varit frisk under hela januari, toppen! 

Min bästa bläs fick en veckas vila, men lila fin och underbar är han ändå! Det känns som om vi verkligen kommit vidare i skrittarbetet nu. Där har vi tidigare saknat lite energi, men nu är det en härlig känsla att kunna jobba på riktigt i skritt, med skolor, variera steglängd, samling! Kul att det är kul att jobba i skritt! :-) träning ger resultat, och nu vet jag inte, men vänster bak har känts starkare än höger, helt otroligt! Min fantastiska häst!

Glatt och vackert med sol! Jag planerar en del grejs här på gården i vår/sommar. Det kommer bli så galet bra! Jag önskar mig massor av extra tid också, tid för att bygga ett hönshus. Vill så gärna ha höns här i sommar! Men vill inte välja någon av våra befintliga byggnader till det, har andra planer! :-)

Vårkänslorna finns inne! Får jag ingen sol i helgen så duger blommor tills vidare. 

Innemys går bra det med. Lästokig läser till och mammas böcker. 

En solstråle har vi alltid i alla fall! 

:-) 

Före och efter?

Det är alltid kul att se före och efter-bilder. Här är en på vår farstu/hall. Det är egentligen en "under renoverings"-bild, men tapeten syns, och en liten bit av den urfula bruna, inre ytterdörren...

Samma hörn efter. Pärlspont, vitmålad. Och den fina gamla hatthyllan har äntligen hittat sin plats. 

Här är ett gammalt träns/huvudlag, som jag hittade i vår smedja. Mögligt, trasigt, i mycket dåligt skick. Före:

Efter! Putsat, lackat guldfärg på spännena. Gör sig otroligt bra på min vackra häst! Så kul att det går att använda till honom! Jag undrar hur gammalt det är...

Jag tror att det är detta huvudlag som har förändrat min häst ;-) Idag var han så makalöst fantastiskt fin och bjöd på en otrolig känsla, med perfekt energi och kroppskontroll i skolorna, fina piaffsteg och något som definitivt kommer att bli passage. Wiiiiieee!!!

Om det här håller i sig så finns det helt klart en Ojiji före, och en efter. Före det magiska huvudlaget och före barfota. Jag vet säkert att han har blivit av med flera spänningar/små stelheter nu när han varit utan skor i ca två månader. Det känns! 

Vi har även provat på lite arbete på långa tyglar, utan att ha varken riktig utrustning eller kunskap. Jag provade mig fram, och min lättsamma häst som älskar att arbeta på det sättet, gjorde sitt bästa och var riktigt fin. Jag tycker att han blivit smidigare/mjukare/starkare bara efter några få gånger. Detta är helt rätt känner jag, vi båda gillade verkligen tömkörningen vi sysslade med för några år sedan, men jag slutade med det för jag kände att vi inte kom dit vi ville. Men långtyglingen! Oj vad bra det är! Det vill jag verkligen lära mig mer om!

Här har vi en som lär sig mer.... Världens bästa tjej. För en vecka sedan var vi på biblioteket, hon lånade hem nio böcker och vi läser dem varje dag. Dags att låna nya snart. Hon har blivit "lästokig" och svensklärarmamma är stolt! Bästa tjejen går på toaletten nu också. Kan man bli en mer underbar tvååring? 

Det nya året närmar sig...

Solen på väg ner bakom berget... 

Jag har varit utan internet på min telefon under flera dagar, och det har varit så otroligt skönt. Irriterande att inte kunna googla saker och ting som jag brukar. Men så skönt att inte bläddra igenom Facebook och Instagram varje dag. Det blir en vana som inte bryts förrän internet försvinner. Jag har ägnat mig åt viktigare saker, mitt liv till exempel. 

;-)

Julen var underbar på alla sätt och vis. Är det inte magi när det kommer lagom mycket snö, blir lagom kallt, och himlen spricker upp precis när vi ska ut och gå på julafton, och det blir ett helt fantastiskt ljus över vår lilla by? Det måste det vara. Det var och är så vackert ute så man vet inte vad man ska ta sig till. Njuta. Dra in den härliga luften och ljuset ända in i själen och känna tacksamhet för allt detta. 

Vad vore julen utan familjen? Ingenting. 

Bild från vår jul-tipsrunda med skoterbar :-) 

Micke i vår favoritglänta. Det här är en sådan otroligt vacker plats. Och den tillhör oss! :-)

Jag är så vansinnigt glad ända ut i tårna, att min bästa vän klarar sig alldeles utomordentligt bra utan järnskor på fötterna! Det känns så otroligt bra. Små små spänningar har släppt här och där och han kan lyfta bakhovarna högre nu, patellaupphakningen bak märks nästan ingenting, hela han är GLAD och mjukare, smidigare. Helt fantastiskt! Jag känner "nu jäklar". Nu ska det fortsätta gå så här bra. Kom igen och väx nu hovarna, så ni klarar en hel torr sommar utan att gå sönder också. Det är en befrielse utan järnskor, det känns som att nu kan han äntligen komma till sin rätt fullt ut. 

Min hingst! Bild tagen för ett tag sedan, innan snön kom...

Det känns alltid lika härligt när ett nytt år står bakom hörnet och väntar. Man kan vilja sätta upp mål nu när en nystart kommer. Jag sätter inte upp konkreta mål, men jag formulerar alltid en strävan för mig själv. Nästa år ska jag och Ojiji komma längre, men med det menar jag inte att vi ska satsa på att klara perfekt piaff, passage och levad. Jag menar något annat.  Jag har en häst med en otrolig kapacitet, han är både smart och atletisk ;-),  men jag har inte lagt tiden på att han ska få en chans att visa den. Givetvis är tiden begränsad när man har gård, heltidsjobb och barn, men jag ska ha detta som strävan i alla fall, använda tiden rätt. 

Fina häst som var sådär extra fin idag när vi red i snön, stoooor trav med helt utstretchad överlinje, han ville aldrig sluta trava, härligt! 

Sen ska vi lägga extra mycket fokus på att rida skolorna, framförallt vänster öppna och höger sluta för att försöka stärka vänster bak lite mer. Vi längtar nu så vansinnigt mycket till Birgitta Järnåker-kursen i maj! 

Ett kök i julklapp!

För min lilla tjej hoppas jag på ett utomordentligt bra år, såklart! Tänk att hon blir tre år nästa år. Hon växlar mellan att vara pytteliten och vilja bli behandlad som en bebis, och att vara stoooor tjej som hjälper till  i köket och med dukningen, går på toaletten och säger "kör försiktigt" och "glöm inte borsta tänderna och glöm inte handväskan och pengarna" när jag ska åka till stallet. 

Farstun börjar bli fin även på insidan! 

Äntligen kom de rätta dörrbladen, underbart. 

För mig och Micke hoppas jag på flyt, att det rullar på, att saker och ting blir som vi tänkt oss och hoppas på helt enkelt. Allting blir så mycket enklare då!

2014 var för oss ett mycket händelserikt år, både fantastiskt och slitsamt. 

Gott nytt år önskar jag. Jag hoppas att 2015 blir precis som du hoppas på!

Och kom ihåg att på nyårsafton skippa fyrverkerier, raketer och smällare för djurens skull! Det finns så mycket viktigare saker en nyårskväll, pussas och kramas med dina familjemedlemmar istället för att skrämma djuren! 

Att ta farväl

Att ta farväl

Hur tar man farväl en sista gång? Det finns inget sätt som innefattar allt man vill säga och förmedla... 

Med tårarna rinnandes ner för våra kinder, var jag och Micke tvungna att säga hej då till en familjemedlem som inte mådde bra.

Den vackraste, klokaste katten som alltid höll ordning här på gården, och som älskade sin husse över allt annat. Tusse och Micke hörde ihop  och det fanns ett speciellt band mellan dem. 

Det var bara Micke som fick komma Tusse riktigt nära. Tusse tyckte nog att det bara var Micke som verkligen förstod honom, och han ville helst ha sin husse för sig själv! Visst fick jag gosa och klappa på Tusse, men det var egentligen bara Micke han brydde sig om. 

En enmanskatt, klok och ståtlig som få. Hans sista dag i livet spenderade han med sin älskade husse, som gav honom räkor, såklart! 

Lejonkungen fick vandra vidare, och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Nu slipper du ha ont i tänderna vännen, nu kan du sätta de andra katterna på plats där du är, och visa vem som bestämmer!

Mumsi letar efter dig och vi saknar dig allihopa <3 

Tack än en gång för allt Tusse, och ett särskilt tack för att du hjälpte Mumsi att anpassa sig till ett socialt liv, utan dig hade hon fortfarande varit en osäker vildkatt. 

Vi ses en annan dag..