Glada dagar!

Nu har jag ägt min häst i tio dagar, och han har bott på nya stället hos Yvonne och Co. lika länge. Allting har verkligen gått jättebra! Min häst uppför sig som en stjärna, och de andra pållarna har verkligen välkomnat honom. Det kändes så bra att jag beslutade mig för att våga släppa in honom med de andra två permanent boende hästarna på gården, Cappe och Maxine. Innan jag flyttade Ojiji så sa jag att jag nog aldrig skulle vilja släppa ihop honom med dem, just för att Cappe är "kungen" där och han har gått med sin tjej Maxine länge nu. Jag var rädd för att Cappe skulle försvara sin tjej för allt han var värd och att Ojiji skulle bli jagad runt runt och riva upp sin gamla skada eller liknande. Jag hoppades på att någon ranglåg häst skulle flytta in så småningom, och att Ojiji skulle kunna gå med den hästen istället.

Ojiji frågade mig varje dag: "Varför måste jag gå själv?" "Jag vill inte det"! Det kändes hemskt att ha honom ensam i en hage, och man kunde känna att det var bara lugna, positiva energier mellan hästarna, jag blev glatt överraskad över hur bra det kändes, så då provade vi att släppa ihop hästarna igår. 

Det gick superbra! Det blev bara några väldigt små "duster" mellan Ojiji och Cappe. Det var lugnt i hagen redan från start och även om Ojiji får hålla sig en bit ifrån dem, så märks det att alla hästarna nu trivs, så skönt! Det har varit mitt lilla orosmoment sedan vi flyttade, men peppar peppar, nu känns det bara bra. 

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa sätt! Yvonne är precis som mig när det gäller hästtänket, så då kan jag släppa alla detaljer, jag behöver inte fråga om ditten och datten, för jag vet att hon redan tänkt på det/fixat det! Att flytta till ett nytt ställe med sitt "lilla barn" ;-) gör ju att man blir lite orolig. Äter han som han ska? Är han lugn? Vågar han ligga ner och sova? Då känns det tryggt att veta att han bor på ett ställe där det fungerar suveränt bra! <3 

Vi har hunnit med promenader/ridturer nästan alla dagar och det har också känts toppen. Igår var han så makalöst fin när vi red ut själva för första gången! Vad skönt det är att få se lite nya omgivningar också, man får verkligen ny energi och inspiration! 

Energin kan man verkligen behöva här hemma, vi röjer vidare på vår igenvuxna gård. Det går inte att föreställa sig hur mycket jobb det är! Vi håller bland annat på att gräva fram en stenmur som finns bakom äppelträden. Det är mycket jobb kvar med det, men det är ju ingen panik, det är inget som måste bli helt klart i sommar, men det vill vi, såklart. Så här såg det ut när vi flyttade in: 

Så här ser det ut nu, en bit på väg i alla fall: 

Jag hoppas att jag får visa fler före och efterbilder, helst på huset, om några veckor :-) 

Här är en bild på lekstugan som stod där vi har Tuvalies "lekplats" idag:

Den var fullproppad med myror! Jag ryser än idag när jag tänker på hur mycket myror det var! Så här ser det ut nu med lekställningen:

Vi ska sätta dit en sandlåda och lite annat smått och gott, det kommer att bli jättebra. Vi trivs redan mycket bra borta i den blivande lekparken, igår satt vi där och fikade glass och jordgubbar i solen alla tre, så mysigt! Nu har Micke semester och vi njuter av varje stund! (Jobb, jobb, jobb på gården ;-) ) 

Tuvalie pratar om att rida på Cappe så det får nog bli snart igen. 

En bild från Jamtli, nationaldagen. Getter ska vi ha någon gång. Och höns. Tror jag vet var jag vill bygga hönshus nu. 

Busunge på promenad!

Tuvis och jag, kul att det finns sparade kläder från när vi var små! 

Nu hoppas vi på sol i veckan och massor av annat skoj! Vi väntar vissa leveranser i dagarna, spännande! 

Drömmen...

...blev till slut sann! Jag hann bli 30 år  innan jag fick en egen häst! <3 Nu är min häst, äntligen MIN häst! Jag äger världens vackraste, finaste häst! 

Tack älskade familj som gjorde detta möjligt, vilken 30-års present! Jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt. Micke ställde upp till 110 procent och offrade en hel del för att detta skulle bli möjligt. <3 

Jag har drömt om det här i så många, långa år, det har värkt i mig så länge, jag trodde nästan inte att det någonsin skulle hända. Tack!

Jag sa ju att fantastiska saker skulle hända under året, eller hur? Fler fantastiska saker är att vänta, dessutom. :-)

Det tar emot att jag inte kan ha MIN häst hemma på vår gård ännu, men jag får fortsätta att vänta. Den som... köper sitt drömställe där ingen har bott på över 10 år och där precis allting måste renoveras och ordnas.......får vänta en stund till!  Vi ska nog se till att ordna det inom en snar framtid! Fram till dess så kommer Ojiji (och jag) att få det toppen i stall Nordansjö, dit vi flyttade igår. Jag får försöka vänja mig vid att ha några kilometer längre till stallet nu. ;-) 

Snyggingen spanar in kamraterna.

Min älskade fina häst, nu kan jag äntligen säga att du är min (utan att behöva tillägga att jag bara är fodervärd egentligen). 

Drömmen blev sann och jag svävar omkring på rosa moln! Jag tror till och med att molnen syns för jag är så glad! Semestern kunde inte ha börjat bättre. :-) Nu väntar nya äventyr och vår resa tillsammans har börjat på riktigt! 

Jag fick världens mysigaste gnägg när jag kom till hagen idag, mattes hjärta! 

Njuter av betet.

Glad midsommar på er allihopa! :-) /Världens lyckligaste Nina

Underbara tid

Jag försöker få ordning på de två skåpen vi tog in från ladugården i vintras. Jag slipade och spacklade litegrann, men sen blev jag så sugen på att provmåla en del med linoljefärgen jag köpt, ljusgrå. Vilken underbar upplevelse det var att måla med linoljefärg! Jag blev alldeles salig och målade ena dörren på skåpet.  Det var bra för då insåg jag att jag vill ha en något mörkare nyans. 

När jag gick lös med slipmaskinen så kom en väldigt trevlig grön färg fram, det verkar vara den färg som skåpet är målat med först. Någon gång ska jag måla någon möbel i den nyansen, så fin. 

Börjat måla varmgrått 

Jag har gjort några rundor  i härbret den senaste tiden och insett att jag vill ta in ännu en möbel. Jag vill ha det söta skåpet/bänken i vardagsrummet. Precis där vi vill sätta in altandörren. Hmm. Men jag bara måste få in den! Jag ska inte måla den, den är fin som den är, lite udda med gröna detaljer till en brunaktig färg, och jag undrar vad möbeln används till. Någon köksmöbel? Det är som en arbetsbänk med någon typ av kant baktill. 

Lite plock från härbret, min guldgruva.

Vår bästa finaste Tuvis utvecklas med raketfart. Det är bara så himla roligt nu när man verkligen kan prata med varandra! En bestämd liten pladdrig fröken som älskar att dansa. Både mamma och pappa ska vara med och dansa i köket, till "kopter". (Rosa helikopter). Vi ska helst hålla varandra i händerna och hoppa också. På dagis berättade de att hon hade dansat i nästan en timme häromdagen! 

Förra helgen uppfann vi en ny lek, "Timrå spring". Man springer runt och ropar det, och klappar händerna. Tuvis tjöt av skratt! Hon kör slut på oss. Det är tur att hon också gillar att sitta och glo på "paddan", hon vill helst se barn som gungar, åker kana eller något barnprogram, Teletubbies, Masha and the bear (min favorit, ryskt barnprogram), Daniel tiger, Bumba (också på ryska), Sune etc. Jag får frenetiskt söka fram allt hon ska se på youtube. Hon är duktig på att klicka på olika klipp men det vore bra om hon lärde sig att söka fram dem också. ;-)

Vårt internet har dock varit dåligt under en tid nu så då har inte lilla fröken kunnat titta på paddan. Nu har hon nästan slutat fråga om det också, så då är det lika bra att vi fortsätter så, läsa bok och leka känns som vettigare sysselsättning för en liten fröken!

Vi hälsade på Yvonne och Cappe för ett tag sedan, och Tuvis ville bara rida hela tiden. Yvonne får hålla hårt i Cappe framöver, för Tuvis kommer att vilja rida mycket på Cappe ;-) 

Jag skriver upp allt hon säger, för nu kommer det något nytt varje dag. För några dagar sedan pekade hon in i skåpet och sa "låsa bäbble". När jag såg de små plastäpplena som jag har liggandes där, så förstod jag att det var ju "låtsas-äpple" hon sa. Såklart. Jag har ju sagt att det är låtsas-äpplen, för länge sedan. Tuvis glömmer inte. 

Vi har haft utvecklingssamtal på dagis och hon fick så mycket beröm för sitt fina bordsskick, och för att hon är så fin och snäll och hjälpsam. <3 

Hon har hittat på något nytt också.  Hon låtsas vara ledsen! Hon bölar och tjuter och flinar sen. Ha ha!  

Så här låg Mumsi i soffan förra helgen. "Mummi konstig" sa Tuvalie hela tiden och blev lite rädd för Mumsi ;-) 

Det är så underbart ljuvligt ute nu, med alla knoppar som slår ut, det är nästan så att det går lite för fort, man hänger inte riktigt med. Vi har hunnit få bort en hel del buskar och små träd. Ibland känns det som att man vill få bort alla jobbiga stenar, buskar och träd nu på momangen, för att få gården som vi vill ha den. Men det tar tid, och vi ska inte glömma hur det såg ut när vi flyttade hit! Det var en hölägda precis bredvid huset! Och världens största gran som skuggade halva gården mitt på dagen. Massor av stora granar, "slyträd", och vildvuxen syren överallt! 

För ungefär en månad sedan tog vi bort massor av buskar, bl.a framför bagarstugan.

Så här såg det ut bredvid huset när vi flyttade in, totalt igenvuxet och ful bagarstuga.

Det är det som är tjusningen, allting var så fruktansvärt igenvuxet och förfallet, så allt vi gör är "wow, vilken skillnad"! 

En gammal bild på mig och min guldnougatkille <3 Herre jösses vad vi har hittat mycket fint tillsammans nu. Hela han kan spänna av i lägen där han aldrig skulle kunna slappna av förut, vi har verkligen hittat en helt annan kommunikation. Någonting har hänt, och vi har så vansinnigt kul ihop just nu. Det har vi alltid haft såklart, men nu är det verkligen något speciellt!  Jag kan inte skriva så mycket mer, jag vet fortfarande inte hur det blir med vår framtid <3

Massor av maskrosor bakom gamla stallet, längtar så tills vi har hästar här som kan äta allt, för här grönskar det fort minsann! 

Varje ledig dag tillsammans är fylld av sång, dans, sol, kärlek och jobb! Tänk vad glad man blir av sol och gröna blad! 

Pappa och Tuvis dansar och klappar händerna! 

Vårglad blir jag!

Så fort solen tittar fram blir jag alldeles vårglad. Jag vill vill bara ut på gården och pyssla, måla, plantera, kratta, fika, fixa och dona. Och framförallt planera. Det är nog det roligaste! Planera mysiga sittplatser, hagar, planteringar, stall... Altan, fasadbyte, lekplats, allt och lite till! Jag och Micke går runt och planerar lite då och då men jag och Tusse har några hemliga projekt på gång, som bara vi vet om!  ;-)  

Idag när är hemma med en snorig liten tjej som somnade sött, så passade jag på att gå en av mina "hemliga" rundor på gården, med min lilla följeslagare. :-)

Tusse älskar att följa med på små turer, han planerar också massor av saker! 

Vi kollade in framtida hagar...

Jag är förvånad över hur bra vår mark torkar upp, där de framtida hagarna skall byggas är det så torrt och fint, det var det redan för några veckor sedan, som Micke brukar säga, det är verkligen en gryta här uppe i Brödlösa. Även i skogen runt gården är det riktigt torrt och fint, känns bra eftersom jag vill ha delvis skog i vinter/vårhagarna! :-) 

Jag och Tusse spanade runt lite...

Vi studerade alla vårtecken...

Krokus och vitsippor! Vi hittade även blåsippor alldeles utanför köksfönstret och knoppar på körsbärsträden. :-) 

Jag passade även på att slänga upp min idé på väggen, krokar på ett gammalt krön:

Jag köpte krokarna på Gamla gården för ett par veckor sedan. I lördags var vi där igen, då köpte jag ljusgrå linoljefärg till vårt gamla skåp som ska få sig en omgång någon dag. 

Kakka och Tuvis på Gamla gården

Förra helgen var vi i Östersund och jag och Micke fick en dag och kväll tillsammans, vi badade, relaxade, åt och drack gott och hade det riktigt bra.

Tuvis hade det så bra med mormor, morfar, lillmoster och Erik. 

Min bästa Micke. Det var underbart, det gör vi om snart va? Bästa Micke som avancerat uppåt i företaget, bättre chef kan man inte ha! :-) Grattis igen till nya tjänsten, vi är så stolta över dig! 

En annan fantastisk sak är att jag gick till frisören häromdagen. Tre underbara timmar med massage, klipp, färg och slingor. Jag fick inte någon bra bild på resultatet men ungefär så här:

Det är inte rött, det var en mörk bild. Jag hade inte varit hos frisören på fem år så det var dags nu. En av alla de saker som jag bestämt mig för att göra under 2014. 

Sjuklingen tar hand om sina katter...

Det är tufft att ta hand om både djur och gård! Man måste få ta igen sig...

Finaste bästa Jiji som fick tänderna "fixade" av Gunnar häromdagen. Tänderna såg bra ut, bara småsaker att rätta till, skönt. 

Min underbara vän! 

Snart är det glad påsk! Hej då! 

Tiden har hunnit ikapp oss...

Det har blivit dags att ta tjuren vid hornen. För några år sedan bestämde jag mig för att ta tag i det här innan jag fyllde trettio. Tiden har kommit i kapp mig nu och jag kan inte längre stoppa huvudet i sanden. Jag tror att det är rätt tid nu, för jag vill faktiskt inte fly från det här längre. Jag har ingen aning om vilken väg jag nu tar men jag vet att jag måste ta någon väg för att komma vidare. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer dit jag vill, men vet tyvärr ingenting just nu... 

Jag pratar om min älskade vän. Mitt bästa, vackraste hjärta, som jag inte tänka mig ett liv utan. Men jag kan inte heller tänka mig att göra något som inte känns rätt...

Helt plötsligt har tio år gått. Tio fantastiska år, som har format mig. Jag vet vart jag strävar och vad som är viktigt i livet (och i hästlivet), tack vare min underbare vän. Det känns tryggt att veta allt detta, och det är den känslan jag försöker fokusera på nu.  

Jag har bestämt att jag är färdig som fodervärd. Jag ska ha en EGEN häst! Jag vet precis vilken häst jag vill ha, han börjar på O och slutar på jiji. 

Några veckor till, sen kommer jag aldrig mer att vara fodervärd. Tio år räcker nu känner jag. ;-)  Min plan var aldrig att vara fodervärd så här länge, åren har bara rullat på.

Om jag inte tar tag i det här nu, det jag har drömt om hela livet, när ska jag då göra det? Det känns bra att jag har tagit ett beslut, nu är det bara att hoppas på att det är meningen att jag och världens finaste, rödhåriga, 14-åriga kille ska fortsätta våra liv ihop. <3 

Vackra vän! 

Som vi älskar dig Ojiji! <3