Snabb uppdatering från Brödlösa

Hej! Hinner inte blogga egentligen men jag måste göra en liten liten uppdatering känner jag. Vad händer? Sommaren rullar på och det har ju varit en bra sommar hittills tycker jag. Bad och sol, och jobb hemma och i stugan. Ridning och mys med lilla prinsessan. Stugan har vi varit till, Micke har slitit på där och morfar hjälpte till under flera dagar också. Vi åt viltköttbullar i Funäsdalen också. Östersund har hunnits med, två gånger, bad och god mat och loppisar och yran för vissa. Hemma är det mycket att göra som vanligt, det är ju nästan ett heltidsjobb  bara att sköta gården och alla maskiner... 

Vår prinsessa har blivit så gosig nu så vi tror inte det är sant! Vi får pussar och "gosar" hela tiden, och hon är inte främmande för att pussa andra människor heller! ;-) Hon är helt otrolig! Hon går själv, reser sig oftast själv, kan göra "High five", kan flörta, vinkar och mycket mera. Ett underbarn eller hur? Idag var hon ovanligt underbar, så duktig i stallet och sen världens bästa tjej här hemma när kompis Alvar kom på besök. 

Förra veckan var hennes favorit Clara här, med faster Therese. Clara är storkusinen som Tuvalie avgudar. Vi hade några jättemysiga dagar med bland annat bad och loppis och ridning.

Finaste Ojiji är bara så fin, han känns precis som vanligt om inte bättre, idag hittade jag lite nytt i ridningen, underbart när man kommer på sådär. Vi har börjat trava lite och samlar lite försiktigt i skritten. Han har redan hunnit bjuda på piaff och samlad galopp, underbara pigga glada killen! 

Slutligen något otroligt sorgligt. Denver, familjens hund, avlivades på grund av sjukdom för ca en vecka sedan. Det gick så otroligt fort allting. Jag är väldigt tacksam över att han var tillsammans med mig de sista två veckorna i sitt liv. Han var den mest fantastiska hund jag någonsin har träffat, ingen kan någonsin ersätta honom. Jag kände igår att han var med mig och Ojiji när vi var ute på en ridtur. Han älskade att följa med på ridturer, sprang lös hack i häl på Ojiji. Denver jag tänker på dig varje dag... Du berörde alla som träffade dig, du var magisk.

Men hej

Nu har Micke gått på semester och det är så härligt att få vara lediga tillsammans. Mostrar, mormor och morfar har varit här och vi har/har haft det väldigt bra, mest bra väder. 

Midsommar var jättemysigt, vi plockade blommor hemma och åkte sedan ner till Ånäsparken och spelade gåbingo, jag vann en fin pelargon och det var så fint och roligt där nere på midsommarfirandet. På kvällen åt vi världens godaste midsommarmat! I tisdags badade vi för första gången i år, och Tuvalie för första gången någonsin i en sjö. :-) Tänk att vi har en så fin badplats så nära! Hamstasjön ligger knappt tre kilometer hemifrån och vi tyckte att det var riktigt mysigt där. Det var 23 grader i vattnet! :-) Tuvalie blev jättearg när hon inte fick vara i vattnet dock. Ha ha. 

Vi har hunnit med en hel del målning på gården tack vare vår underbara familj som ställer upp på olika sätt. Jag hann till och med börja kladda på bagarstugan så nu börjar den se ut som någonting också. 

I måndags var det dags för vår sommartradition, lunch och promenad ute på Spikarna. Strålande väder och vansinnigt god strömming! En glass blev det också, en riktig festlunch. Just det, vi var ju i Juniskär för ett par veckor sedan, lika bra där med med mat och promenad! 

Igår var det meningen att vi skulle shoppa ett litet sommarplagg i Birsta så vi packade in oss och for dit, hungriga dock. En lunch intogs men efter den så var Tuvalie helt upp och ner, så trött och orolig, och kunde bara vara i min famn, precis när jag hade hittat ett par snygga, billiga shorts som jag tänkte prova. Jag försökte få henne att sova i vagnen men det var helt omöjligt så jag och Micke fick åka hem med henne och Lisa och Albin fick shoppa själva. När vi kom hem så kom hon till ro med Micke i soffan, med Bamse på DVD:n. Sedan visade det sig att hon var jättebajsis och det kom massor sa Micke. (Jag åkte tillbaka till Birsta). Sen slocknade hon, lillstackaren. Någon sa till mig att det är enorm lycka och glädje att ha barn, men med en nypa förtvivlan. Det stämmer så bra, ibland vet man bara inte vad man ska ta sig till, vad som är fel med lilla älsklingen. Tur att det inte händer allt för ofta! 

Förra veckan fick jag iväg mitt ångestprojekt, det var så otroligt skönt när köparen kom och hämtade bordet och stolarna. Det blev en slant för det, jättebra. Nu har jag en byrå som jag ska slipa och tapetsera lådorna på, den ska Tuvalie ha på sitt rum med kläder i. Byrån stod i "såglängan" bakom höladan, och den kommer att bli såååå fin! Jag ska se till att knäppa före- och efterbilder på den. 

Sist men inte minst så ska jag skriva av mig lite om Ojiji. Vi var till veterinären förra veckan och ledbandet läker fint. Vet. tog nya plåtar och det är bara lite kvar av inflammationen nu. Så långt allt väl. Den här gången förstod jag dock mer kring vad skadan kommer att innebära, Ojiji får till exempel aldrig mera hoppa. Visst kan man ta några låga skutt och visst tror jag att man kan hoppa några språng då och då på under en meter när det gått ett par år, förutsatt att allt gått bra. 

Jag förstår att veterinären inte kan säga att det skulle vara okej att hoppa litegrann efter ett par år, för då kan ju jag tolka det som att jag kan hoppa lite varje vecka och vara med på några hoppträningar och det skulle ju inte vara bra då han riskerar att riva upp skadan eller överanstränga vänster bak.  Hoppningen skiter jag väl egentligen i, vi skuttar bara då och då i vilket fall. Men jag blev så himla deppad ett par dagar efter veterinärbesöket ändå. Tänk om det inte kommer att gå något bra att bygga upp honom igen? Tänk om han kommer att visa att han inte riktigt vill ta i med vänster bak, om han kommer att försöka avlasta det benet så fort jag ska rida? Tänk om han har ont, eller kommer att få ont? Hästar är ju väldigt duktiga på att dölja om de har ont någonstans. 

Jag vet ju att det ridsätt/den träningsform jag har sedan några år tillbaka är otroligt stärkande, akademisk ridkonst är som yoga för hästarna och det är övningar för hästens skull, inte för ryttarens skull. Jag borde vara positiv och ställa in mig på att han kommer att kännas precis som vanligt efter ca ett-ett och ett halvt år, att vi kommer att kunna ta vid där vi slutade och att vi kommer så långt som vi vill och kan. 

Dock går jag mest runt med en klump i magen och funderar på om vi kanske inte alls kan komma vidare, han kanske inte kommer att hålla för det? Ledbandet kanske blir överansträngt av den nivå av samling där vi var då han blev skadad? Det känns så otroligt sorgligt och ledsamt. Jag har tårar i ögonen ibland när jag åker ner till stallet. Jag vill absolut inte läsa i boken ("riddagboken" som vi har i stallet) om vad de andra i stallet gör med sina hästar, jag vill inte veta hur roligt de har och vilka nya nivåer de når tillsammans. 

Jag hade ju bestämt att jag skulle vara positiv och sluta tänka på det värsta som kan hända, men det är svårt när det är så lång konvalescens på den här skadan. Jag får börja skritta uppsuttet nu, men tanken på det har inte känts ett dugg lockande. Det har bara känts deprimerande, jag har känt mig så trött och ledsen så häromdagen fick lillasyster skritta på Ojiji när jag gick bredvid. Det kändes bättre att en nybörjare fick åka i skritt, det kändes på något sätt  bättre än om jag skulle ha suttit upp... Konstig känsla... Om jag ska vara min egen psykolog så kanske jag känner så för att om jag börjar skritta honom nu, så har jag ju hoppat på tåget med rehabiliteringen så att säga, då kommer jag ju bli så oerhört besviken om det visar sig att det går åt pipsvängen.

Idag ryckte jag dock upp mig och skrittade ut en sväng på min fina vän. En tyngd lättade från mina axlar. Nu ska jag verkligen försöka att positivt blicka framåt. 

Torsdagsbabbel

Hej nu var det ett tag sen! Jag har kanske inte haft fullt upp men ändå har jag inte riktigt haft tid...!? Det här har varit en ganska tråkig vecka hittills, vi har inte haft någonting inbokat mån-tors och jag har haft lite ensamhetskänslor, eller något i den stilen. Jag vill ha folk här, jag vill ha saker inbokat, jag vill ha hela familjen här. Jag brukar inte känna så men nu blir jag alldeles knostrig av att bara vara hemma, själv med lilla T. Kanske är det för att man gärna vill vara ute och göra saker den här årstiden eller är det för att jag har varit hemma ganska länge med lilla T nu, och börjar bli lite rastlös? Jag längtar så mycket efter familjen, vill att de ska vara här jämt! Vill ha sällskap! 

Vilken tur för mig att minsta syster kommer hit efter helgen, och sedan kommer mormor, och till midsommar även morfar. Efter midsommarhelgen kommer andra syster och Albin och avlöser! Det blir fullt av folk här i ca två veckor och jag är så längtis! Det här var sista "tråkdagen" på riktigt länge, imorgon ska vi ut till Juniskär på sommarlunch, och sen är det ju helg på det! Mannen i mitt liv jobbar bara fram till lunch på torsdag och sedan blir han hemma med oss i 9,5 underbara veckor! Magiskt. Han behöver det och vi som familj behöver det. 

Mormor och morfar har varit här igen sedan sist jag bloggade, och vi har haft tur med vädret, mycket god grillning har genomförts. Idag har det varit surväder hela dagen, men nu när jag var nere i stallet så avtog det rejält, skönt. Gillar inte när hästarna går ute på natten i regn. På onsdag är det återbesök hos veterinären för min älskade vän, och jag hoppas så innerligt att de tycker att det har gått åt rätt håll. Ojiji är ju fräsch när vi promenerar och jobbar för hand, han har varit otroligt lyhörd under de senaste dagarna, riktigt fin för hand - kortade upp sig bättre än någonsin i skolorna! Men han är fortfarande varm i det skadade området och han vilar gärna det benet. Det visar ju att det inte är bra, men frågan är då om det är normalt att det är så efter två månader eller om det borde blivit bättre? Får ont i magen så fort jag tänker på hans skada, vill bara få bort den! 

Jag har haft med mig lilla T till stallet ett par dagar och det älskar hon som vanligt! Det är så härligt att se henne och Ojiji tillsammans. Vi hoppas att Yvonne vill fota oss med sin fina kamera någon dag i sommar, har en idé om hur jag vill att bilden ska se ut, och det skulle vara så kul att få ett par fina bilder på mig, Tuvalie och Ojiji tillsammans! :-) 

Tuvalie förresten, idag gick hon verkligen på riktigt! Hon tar sig nu gående mellan Tv-bänken, soffan och soffbordet. Helt otroligt att de utvecklas så fort! Filmade henne en hel del, roligt! Hon blev så galet glad när hon kände att hon kommit på det, det var härligt att se!

Nu måste jag gå och lägga mig, T bjuder ju inte på världens bästa nätter. Molade i mig lite rabarberpaj (low carb) med vaniljgrädde, mums. Bakade mjuk pepparkaka och pizzabullar igår efter Yvonnes tips. Kakan blev verkligen vansinnigt god! Och härligt mättande. Den där bloggen "Under vårt tak" (recepten kom därifrån) är verkligen bra, tack mormor för tipset du gav om den för ett tag sedan. Prova kakan mormor, kalasgod! Istället för kokossocker tog jag steviasötning. 

Måste tipsa om en tokgod rätt bara innan jag nattar, helstekt kotlettrad med vitlök, rosmarin och bacon. Fantastiskt! Här är länken till receptet, jag följde det till punkt och pricka! Kalasrätt! 

http://mammamat.se/2009/january/helstekt-benfri-kotlett.html

Hej så länge! Trevlig helg!

Ninas köp och sälj?

Jag sa till mig själv att jag inte fick blogga förrän jag ställt i ordning alla de möbler jag skulle sälja. Men det blev ett jäkla ångestprojekt. Inte alltihopa. Men jag fick ju för mig att jag skulle slänga på vit färg på ett slagbord och fyra stolar för att jag var så säker på att det inte skulle finnas något intresse för de möblerna annars. Men vilket intresse finns för en färdigmålad stol, två halvfärdiga och en omålad? Samt ett halvmålat bord? Aldrig mer ska jag "fräscha till" något jag ändå ska sälja. Folk vill väl säkert måla grejorna själv i vilket fall. Nu finns ingen återvändo, jag måste ju göra klart skiten, men oj vad drygt det är. Nästan alla gånger jag har gett mig på målningen så har Tuvalie vaknat eller blivit less på att leka själv precis just då. Jag fick lite målat i helgen när moster K, mormor och morfar var här. Men de skulle nog ha behövt stanna några dagar till för att grejorna ska bli färdiga. Aldrig mer måla pinnstolar! Tänk om jag inte får grejorna sålda? Då dör jag ju. Får ont i magen så fort jag tänker på bordet och stolarna, ha ha. Micke du måste tvinga mig att få klart det i helgen. 

Lite duktig har jag varit också, har annonserat ut lite andra möbler på facebooksidan "Köp och sälj i Sundsvall utan krångliga regler". Det blev minsann lite budgivning på vårt gamla soffbord. Verkar som att det försvinner i helgen, kalasbra. Ett fint bord som passade bra i lägenheten, men inte här i huset tycker vi. Kanske har lite andra napp också, bra sida. Vad skönt det ska bli att få lite mer plats i bodarna/husen.

Det har varit galet varmt idag. Kalasväder igår med men idag var rekord. Vad har det blivit med mig? Klarade inte av att vara ute i solen idag. Tog med mig lilla T och for iväg och hälsade på, på jobbet. Trevligt att träffa elever och kollegor, men jag var helt snurrig. När jag fick frågan "Hur är det med dig då"? av kollegor jag inte träffat på ett tag, kunde jag bara pipa: "Varmt"! Jag var helt överhettad, ville bara tillbaka till bilen och den underbara AC:n, ha ha. Betydligt skönare var det att åka till Ica Maxi och storhandla sedan. Mejeriavdelningen, mmmmmmm svalt och skönt. När vi kom hem så fick Tuvalie bada i balja ute, i skuggan, och det skvätte vatten så skönt på mig! Hon vill bara ställa sig upp hela tiden nu, tror hon stod upp kanske 30 gånger i baljan, och släppte även kanten och stod helt upprätt i några sekunder. Sedan plask ner på rumpan, så skoj! Till middag blev det grillning med farmor och farfar, mums.

Väldigt mumsigt hade vi det i helgen också, en underbar helg! Moster, mormor och morfar kom hit i fredags och farmor och farfar har också varit här en hel del i helgen. Massor av ved blev flyttat, rivning av gamla vedboden, gräsklippning, målning av mitt ångestprojekt, god mat och tårtfika eftersom jag fyllde hela 29 år i söndags på min allra första mors dag! <3 Toppendag, toppenhelg, riktigt tråkigt när de tre M:en for hem......

Det har hänt mycket här nu, igår och idag grävdes elen ner i backen så nu är gräsmattan mindre vacker på sina ställen, men vad gör det när vi ska få slippa de fula luftledningarna snart! Hoppas hoppas hoppas att de skyndar sig att montera ned allting snarast!

Å, jag har ridit två dagar i rad nu, underbart. Cheyenne i tisdags och lilla Cappe igår. Ojiji får fortsätta promenera och äta gräs efter vägen, snart är det riktigt bete för hästarna, underbart. Jag mår så dåligt när jag åker förbi hästar som aldrig får beta, som står i sin lilla dammiga hage och skriker inombords efter gräs. . Aldrig får de äta gräs, aldrig får de göra det de faktiskt är skapta för. Det är djurplågeri! Jag tycker inte att det är ett försvar att det är tävlingshästar. De måste ju kunna få äta lite gräs! De har inte valt att bli tävlingshästar, det är människans påhitt. Vad arg jag blir när jag tänker på det.Yvonne skrev en sak på sin blogg, att hästar inte låter när de känner smärta. Skulle de kunna skrika efter gräset så skulle de vråla, tro mig. Men eftersom hästarna tyst står i lilla hagen så är ju allt finemang enligt människorna. Hästarna låter inte när de blir slagna eller ryckta i munnen heller. Tänkvärt.

Längtis..

Två saker bestämde jag att jag INTE skulle göra när jag fick barn

1. Jag skulle inte klaga på att det var jobbigt att ha barn. Det tror jag inte att jag gör heller. Visst kan jag säga till andra mammor vid prat om barnen att nätterna kan vara jobbiga, och till Micke kan jag klaga lite på sömnbristen men jag skulle aldrig gå runt och säga att det är jobbigt att ha barn. Det tycker jag inte att det är. Vi ville ju ha barn, och barn är ju barn. Jag är bara längtis efter att få sova någon gång! ;) Men de kommer att gå så fort de här närmsta åren och sedan får jag sova. Nej, då är det dags för nästa barn och allting börjar om igen. Nej förresten, nästa barn kommer att sova hur bra som helst, jag bara vet det, inga problem alls. Skönt.

2. Inte fråga barnet om det som är självklart. Då behövs inga frågor, vad händer om barnet säger nej? "Ska du inte ha en tugga till då"? "Vill du följa med nu"? Etc.

Jag har redan kommit på mig själv med att fråga Tuvalie om hon inte ska äta mera mat... Tur att hon inte kan prata ännu...

Vi hade besök i helgen, min syster Lisa och Albin, som bor i Älta. Vilken toppenhelg vi hade! De kom redan på torsdag kväll så vi fick lite extra tid tillsammans, skoj. Vi grillade, plaskade i regn, var ute i solen, skrattade och sjöng! Det är extra mysigt att få besök när man har barn på något sätt. (Eller är det för att man vet att man får lite avlastning, he he).

När Lisa och Abbe åkte hem på söndagen så skulle jag åka och köpa en gräsklippare. Den vi har är ingen höjdare. (Fasen vad man måste köpa grejor när man har gård). Så jag for iväg och kom till Laggarberg när jag kom på att gräsklipparen går väl inte in i Audin heller. Smart. Hem och hämta släpvagnen. Men då ville jag ha med Micke och Tuvalie så då skulle den nyligen införskaffade bilbarnstolen så passande sättas i Audin. Ca en timme la jag/vi på det för vi förstod inte hur det skulle vara.  Och inte fick vi till det så vi tog babybilstolen och åkte iväg en timme senare, lite tröttare, lite mera less. Men nu skulle det bli kul att få köpa en ny fin klippare, provklippa lite gräs när vi kom hem skulle vi göra. Kommer till Jula och klipparna är helt slut. (Den vi skulle ha i alla fall). Less punkt nu. 

Ny dag nya tag. Jula fick hem nya på måndagen så då köptes klipparen då istället, och provklippte gjorde jag när vi kom hem, härligt.  

Igår var snälla farmor och farfar här och passade Tuvis/rev det fula gamla traktorgaraget. Jag lastade på ruttna brädor och skrot på släpvagnen hela dagen och gjorde en allmän rensning i olika hus och fick ihop ett helt gäng med fulla sopsäckar. Skönt. Nu längtar jag efter att vedboden ska rivas. Måste bara flytta över all ved till såghuset. Det tar nog sin lilla tid men jösses vad öppet och fint det blir på gården när man river gamla fula byggnader! Tillfredsställande! 

Jag har ett till projekt som jag måste ta tag i, sälja möbler! Nästa inlägg på bloggen får bli ett säljinlägg så du kan väl fundera på om du behöver en fin matgrupp i vitt (gammalt slagbord, jättefint), soffbord, vitrinskåp, överskåp, en träfärgad matgrupp, hmm är det något mer som ska säljas? Ta en funderare, du behöver säkert något av dessa fina möbler, och så ska jag lägga ut bilder här och på blocket om några dagar. 

Imorgon ska vi träffas alla fyra mammor, skoj! På fredag kanske Marie har tid att hjälpa till med bilbarnstolen? :) Jag vill börja använda den!

Idag har jag packat mera skrot och rensat rabatt, gått promenad med Tuvan, gått promenad med Ojiji, gått promenad med Nokke, är det någon mer som behöver promeneras så säg till! ;) Ojiji är jättepigg och galen i allt grönt gräs efter vägkanten. Han får beta under varje promenad, lycklig häst! Det är ju det hästarna är gjorda för, att beta! Man märker hur hela hästen blir harmonisk och hur gott han tycker att det är! Hade jag haft honom hemma på gården nu så hade han fått gå och förbeta lite nu! Är så fruktansvärt längtis efter att få ha honom här nu! Varje dag går jag och Tuvalie och planerar hagar och funderar på ligghallen/lösdriften..

 Är jättelängtis efter att få rida också. På världens finaste! Men så länge får jag nöja mig med någon annan häst i stallet för jag bara måste rida nu. Den här veckan måste det bli, om Cheyenne (Ojijis fina mamma)  är ledig den dagen det passar mig, eller någon annan! Ska ju få prova liten vit cirkusponny någon dag också, jippie! Snälla Yvonne skickade några gamla ridbilder till mig från kurs sommaren 2011. Ååååååå längtiiiiiiiis!

Hej så länge!

Brödlösalistan

Idag kom sommarvärmen till Brödlösa, och den kom säkert till dig också. Micke hade en kompdag att ta ut så vi har varit lediga tillsammans denna strålande dag. Fatta att jag gick omkring med linne och shorts men svettades ändå! Tuvalie fick vara nakenfis ute på en filt en stund, goproppen njöt såklart!

Måste göra egen glass eller köpa någon som inte innehåller allt för mycket snuskiga E-nummer och annat. För glass är viktigt varma dagar!

Mormor kom ju som sagt tillbaka hit i fredags och hade med sig morfar, och Denver såklart. Vi fick ett par mysiga dagar med god mat och målning. Mormor plockade nässlor till oss så de ska jag torka så man kan smula ner i maten och få i sig rejält med järn.

Lilla T är nu back in business igen och det är mycket skönt. Tänk vad tänderna kan ställa till det för de små! Nu är aptiten helt tillbaka och hon sover inte lika illa! ;) Vi åkte ner till Ojiji tidigare idag och Tuvalie klappade honom på riktigt idag, strök honom över mulen, världens gulligaste.

Idag hann vi inte med en promenad men Ojiji stod och njöt i solen och fick massor av morötter och pussar så han sa att det var bättre än en promenad idag! Får ju så dåligt samvete om jag inte går med honom, stackaren vill väl göra någonting mer än att stå i lilla hagen. Men jag försöker tänka på att jag faktiskt promenerar med honom nästan varje dag i alla fall. Jag ska börja tänka mer så, tänka på vad man gör istället för att tänka på det som inte är gjort. För då blir man ju deppad. Vi kommer alltid att ha enormt mycket på att-göra listan nu när vi har en stor gård och barn. Därför gör jag nu en lista med saker som är gjorda här. Det borde du också göra om du har mycket ogjort.

Detta har gjorts på vår kära gård under dessa ganska exakt 22 månader som vi haft den i vår ägo:
(Utan inbördes ordning)

Nytt tak på boningshuset
Plåthuv på skorstenen
Nya vindskivor och hängrännor samt takfotsbrädor boningshuset
Snickarglädje på gavlarna
Urgrävt och grusat runt hela huset
Nytt avlopp
Alla fönster renoverade
Nytt badrum
Renoverat kök
Renoverat skorstensrör
Nytt golv sovrum
Målat dörrar och tak i hall
Nya innerdörrar kök och sovrum
Nytt tak på bagarstugan
Nya vindskivor bagarstugan
Urgrävt runt bagarstugan
Ny vägg garaget
Garaget målat samt dörrarna renoverade
Nytt fönster garaget samt nya foder och snickarglädje
Rejält grusat på infart och gårdsplanen
Massor av sly och buskar borttaget
Många träd borttagna
Gjort gräsmatta av en äng bakom huset
Hur många släpkärror som helst bortkörda med skräp och skrot från gården
Gårdshuset snart färdigmålat och fått några nya detaljer

Har jag glömt någonting?

Älskade gård, du har kommit i rätta händer! Läste ett gammalt blogginlägg om att vi hade gått förbi här, och jag skrev att det här var helt klart en av de finaste platserna som finns på jorden! (Ja, det finns två platser! Vårt älskade Paradis i Ljungdalen och Brödlösa i Kovland). Tänk att vi fick köpa detta ställe, jag tror på ödet när det gäller Brödlösa, vad annars? Jag kanske tjatar om vår gård men kom hit en solig morgon och gå runt med oss på gården, följ med ner genom trollskogen till gläntan, till hemliga lägdan på andra sidan bäcken, till mysängen vid höladan, slå dig ner på en filt bland vitsipporna och bara njut av harmonin och lugnet som finns här. Det är det underbaraste underbara och jag kan bli helt tårögd av de vackra omgivningarna här!

Till helgen kommer min lillasyster Lisa, och Albin, från Älta hela vägen till Brödis och hälsar på. Snälla solen kom du med.

Nu måste jag duscha!

Målat och donat

Ta ett glas vin, sa Micke. Ja okej då. Men till vinet måste jag ha mörk choklad. Har en med blåbär i. En ruta blir två, tre. Gott. Idag var en härlig utedag, vi fick mycket gjort och jag önskar att varje onsdag var en röd dag så man fick mer tid tillsammans. Vi har målat gårdshuset och Micke röjde bort ris och stora stenar med "stortraktorn". Det börjar mer och mer likna en gård det här, och nu fick vi ytterligare lite mer utrymme för hagar!

Lilla älskade snuppi blev plötsligt väldigt ledsen och någonting var fel märkte vi. Jag fick gå in ett tag och fick henne till slut att somna i bärselen. Hon vaknade och fick nästan panik när jag skulle lägga över henne i spjälsängen så jag var fast med lilla goklumpen på magen. Där fick hon sova och när jag gick förbi spegeln såg jag att hon var blossande röd på kinderna! Kände på henne, varm som en kamin. Feber! Inte så konstigt att hon var ledsen och bara ville bli buren. Lilla hjärtat! Jag tyckte ju att hon var väldigt varm igår och även i natt, och riktigt bökig och stökig var hon i natt, skulle ligga som ett frimärke mot mig hela natten och jag sov knappt någonting. Men hon hade varit som vanligt hela dagen så jag misstänkte ändå inte feber. Har ju hört att de små kan få feber när tänderna är på väg och det verkar vara det som har hänt. Jag fick ställa in stallet, vågade inte åka ifrån henne, tur det finns änglar i stallet! Dock piggnade lilla T på sig så fort hon fått Alvedon, skönt.

Gud så mysigt det var att ha henne i bärselen igen! Hade hängt undan den för hon är för tung för att bäras runt på längre stunder. Tänk så mycket jag hade henne i selen när hon var lillebäbis. Det var då hon sov som bäst och hon fick sitta i den när jag lagade mat, dammsög, mockade, sopade, packade hösäckar och slängde in hö till hästarna i hagen. Lilla snuppi har varit med hon!

Imorgon hoppas jag att febern är förbi, vill ta med henne till stallet och promenera med Ojiji, han har inte fått promenad på två dagar nu, ont i magen för det... :-( Hann verkligen inte gå med honom igår, hade tänkt att gå en längre sväng idag...

Mormor har varit här i några dagar och vi har bl. a varit till Birsta ett par, tre gånger och vi tog oss även en sväng upp till Härnösand. Där blåste vi nästan bort men vi hann med en mysig lunch/fika på Mormor Hilmas café, rekommenderas varmt!

Fina mormor handlade allt möjligt åt oss och bakade goda kardemummamuffins. Om två dagar kommer mormor tillbaka och då har hon med sig morfar som också vill träffa Tuvalie! Det blir mysigt, hoppas på bra väder i helgen så vi kan grilla.

Idag åt vi så gott, ugnsbakad lax med blomkåls/broccolimos (med rivet citronskal, citronsaft, riven ost, salt och peppar i, så otroligt gott till lax)! Mormors tips! Mormor borde starta restaurang. Och morfar. Farmor också, men kanske inte farfar ;)

Farfar tog bort allt grus som hamnat på vår gräsmatta idag, det var mycket! Tack snälla farfar! Snälla Farmor tog hand om Tuvis när Tuvis inte hade feber och sov hos mig ;)

Jag läste några gamla blogginlägg från 2007, härligt att man får skratta åt sig själv! Jag hade beskrivit några konstiga drömmar, bl.a en om Apoteket och tonfisk....!

Nä nu har lillan feber igen tror jag, sover oroligt, måste natta nu jag! Kram